Dressyr

Blev ett litet dressyrpass idag på en äng. E följde med och skulle promenera, så skulle jag bara rida en snabbis på ängen och sedan fortsätta ute. Men B krävde annat, så vi blev där en stund. 30 min kanske.
 
Det gick bitvis bra, och bitvis dåligt. Som känt så har våran svaga punkt alltid varit övergångar (avsaktningar), så jag tänkte testa lite galoppövergångar då jag ej gjort det på länge. Men det slog lite slint i Bellas huvud. Hon blir så otroligt spänd i traven efter galoppen, så hon går mer uppåt än hon går framåt. När man väl fattat galoppen så blir hon hur lugn och trevlig som helst. Och fortfarande är hon så otroligt ridbar och fin i galoppen!! *peppar peppar*
 
Jag har en dålig känsla över mig själv detta ridpass. Blir less när jag inte kan rida min egna häst som jag haft och utbildat i 4 år. MEN, nu ska vi inte vara sådan. Jag ska inte blunda för att vi som ekipage utvecklats med stormfart dessa 9 månader sedan skadan, och vi har utvecklats mer än vi gjort under tidigare 3 år tror jag. Hon har gått från klarhet till klarhet, så egentligen, vad gnäller jag för?
 
Redan i vintras så klagade jag över att jag aldrig kommer att lyckas få B att sakta av från trav till skritt eller halt på ett bra sätt. Hon bara tjuvdrog och gick emot förhållningen där, alltid. Jämt. Jag fick aldrig till någon bra avsaktning. På över 3 år. Men så en dag så bara släppte det! Bara sådär. Och från den dagen har vi alltid gjort grymma avsaktningar, hur lydigt och lungt som helst. Precis när jag bett om det. Som det ska vara.
 
Det jag nu försöker övertyga mig själv om är alltså att det kommer lösa sig med galoppen oxå. Avsaktningarna från galopp kommer att bli bra. Det måste bara få ta ännu längre tid. Särskilt nu när hon börjat bära sig på riktigt i galoppen, det tröttar ut henne och hon orkar inte långa bitar. Ändå kräver jag att allt ska bli perfekt. Kanske för att jag kämpat så mycket med just det, att det ska bli bra.
 
Jag hoppas jag får råd att rida för tränare snart igen, för det behövs. Jag behöver en spark i baken i rätt riktning igen, det räcker med ett enstaka pass för tränare så har jag massor av ideér och arbetssätt att jobba med flera veckor framöver. Tänkte jag skulle ta upp just problemet med avsaktningarna från galopp då, och få lite tips om hur jag ska gå tillväga. För att öva på just det, verkar inte fungera på fröken B då hon bara blir mer och mer upprörd.
 
En sak som fungerade i vintras/våras när hon var sådär extremt stark och dragig i galoppen var ju att göra övergångarna från galopp till skritt och vice versa. Då lugnae hon ner sig rejält, och det var även det som gjorde att vi kunde trava lungt och avslappnat efter att vi galopperat. För tidigare så gick det inte att få henne lugn igen när vi väl hade galopperat.
 
Hon är ju en väldigt känslig och svår dam dehär i mina ögon. Det är inte "bara" med henne.. Det är så mycket mer. Lirka hit, lirka dit. Hitta på lösningar hela tiden, komma med förslag som kan passa henne, etc.
 
Men nu tänkter jag avsluta denna novell och plocka fram det som var BRA med detta ridpass:
 
* Fina galoppfattningar
* Jättetrevlig galopp med bra bärighet mestadels
* Avtravningen gick verkligen jättebra, hon var så mjuk och fin i båda sidor så vi fick ett jättebra avslut

Kommentarer
Postat av: Q Ord och inga visor!

Du ska få två tips som du kan prova.
Prova att flytta på henne något innan avsaktningen och förbered innan med några halvhalter och sitt själv kvar på rumpan.Du behöver vara stadig för att hon ska finna sin balans i avsaktningen.För att underlätta kan du titta mot himlen vilket hjälper kroppen att komma ner i sadeln bättre.Men sitt för den saken skull inte till för hårt så du trycker undan ryggen på henne. Använd dina magmuskler och tänk att du ska ha en långframsida på dig själv.

Alternativ 2 är att du svänger in på en väldigt liten volt och sätter henne trångt.Men du måste fortsätta rida.

ofta blir det problem i övergångarna för man glömmer rida hästen in i övergången.Man bara slutar rida och förväntar sig att hästen ska bryta av.För att få med sig hästkroppen måste man liksom ta den med sig i övergången och rida hästen in i handen utan att för den skull låta hästen bli hängade.Därav övningarna ovan för sätter man dem trångt eller flyttar på dem har de ofta fullt upp med det och häver sig inte iväg lika mycket.Du kan till och med prova att ha henne något formad runt innerskänkel och mer på ytter tygel till en början .

Jag personligen tycker inte det är hela världen om hästen kanske inte står helt rakt i inledningen utan prio ett är att övergången i sig själv fungerar till en början.sen kan man korrigera resten.Nu när galoppen blivit så pass bra på henne också kan du utan problem bara rida få språng åt gången typ. fattning galopp galopp avbrott trav trav eller skritt skritt och sen fattning igen.

Nu är det ju inte alls säkert att det här hjälper men prova kan du ju alltid.Men det krävs en mängd upprepningar .Det kanske inte funkar första.. eller andra eller tredje gången.Men det är bara att kämpa på.Ni kommer få kläm på det där.Det är mycket av en styrke sak och en balansfråga från Bellies sida och ett väldigt vanligt problem.
mvh/Q

Svar: TACK Q! Du är verkligen så himla duktig och bra. Glad att du kommenterade. Ska absolut testa detta, båda två.
Men dehär med volten, ska jag fortsätta i traven på samma minimala volt? Mitt stora problem är ju hur jäkla spänd och stressad hon blir i traven efteråt för hon förväntar sig fattningar hela tiden.

Tycker du jag ska rulla på och ignorera att hon blir spänd och upprörd, och ändå göra fattning på fattning? Eller ska hon vara helt avslappnad och tillfreds antingen i skritt eller trav innan jag ger mig på nästa fattning? För det är det som tar sån jäkla tid ibland, och som gör att vi aldrig kan köra riktiga övergångar. Det blir liksom galopp, skrittjobb en stund, galopp, skrittjobb en stund. Eller galopp, travjobb ett tag tills hon taggat ner, galopp, travjobb ett tag osv.

Tack återigen!
Josefine Fred

2012-07-11 @ 20:26:18
URL: http://qodrofenia.bloggplatsen.se/
Postat av: Q Ord och inga visor!

Men vad fals.jag gjorde ju radbrytning flera ggr.=/ jaja..
mvh/q

Svar: Radbrytningen syns här på min blogg där jag ser kommentarer som skrivits. Ska läsa nu :) Spännande
Josefine Fred

2012-07-11 @ 20:27:18
URL: http://qodrofenia.bloggplatsen.se/
Postat av: Q Ord och inga visor!

Det beror lite på hur det känns .Gör ingen stor grej av det.Tänk inte perfektion utan korrigering.

Ha fokus på vad bakbenen gör och att du inte blir hängade i tygeln och att du sitter kvar på rumpan vad du än gör.Jag kan tycka om ni hamnar lite på kant med varandra och hon blir dragig och spänd.Sväng hellre än att hon kan spjärna mot hjälperna på rakt spår.

sen är det lite olika i bland kan man få lov att traggla trots att hästen är spänd för att den ska komma på att det inte är hela världen.Och i bland kan man få avbryta till hästen lugnat ner sig och få bättre resultat den vägen.

Men hur du egentligen ska göra i det läget är svårt för mig att säga eftersom det kan ändras från gång till gång och avbrott till avbrott.Märker du att hon försöker tänka rätt är det bättre att du berömmer en gång för mycket än för lite.Och just i det här läget klappa henne gärna på halsen på innersidan så du själv inte kan bli dragande eller mothållande i innertygeln.Men vad du än gör.Sitt på rumpan.

Jag kan tänka mig att hon är känslig lite likt knas och kommer tycka att det är hemskt att du sitter kvar i övergångarna till en början och ställer krav.och i det läget är det lite hennes ansvar att hitta rätt väg."frihet under ansvar"Ta det med ro för det kommer ge sig över tid.Leta känsla i stället för att bli frustrerad .Tänk att du rider bakbenen och inte framdelen.

Kör inte fast vad du än gör.Hamnar ni i det läget så gå till någon övning som gör henne lugn som hon behärskar där hon kan känna sig duktig och sen försöker du igen.Var ni båda är mentalt är viktigt.

Prova olika som sagt och se vad som känns bäst.Hör av dig på FB om du behöver ventilera hur det gick.Kan jag hjälpa så gör jag det .Och om du vill förstås.
mvh/Q

Svar: Tack återigen! Ska testa allt du sagt... med tålamod :-)
MVH Jossan
Josefine Fred

2012-07-12 @ 11:03:45
URL: http://qodrofenia.bloggplatsen.se/
Postat av: Gabriella

Jag tycker du ska vara stolt. Du har ju inte ridit så jättelänge och dessutom e B ett varmblod, så jag beundrar dig. Jag har testat min ena kompis varmblod 1 gång, och de e inga lätta hästar. Jag själv har ridit i 10 år och har en finnhäst som jag växt upp med och vi har en hel del svackor än ;)Har ridit henne i 7 år nu (fick dock hjälp med första ridningen), och så var jag bara 11 när jag började, men ändå. Och tänk på vad mycket du har klarat dig utan hjälptyglar och skarpa bett, och så fina ni e tsm ändå, det e ju jättebra! Jag kan inte säga annat än att du e duktig. Jag vet många som använder sig av hjälptyglar för att få sina travare att lyda, men det har inte du behövt. Så än kan du å B bli perfekta, allt som behövs e tid :) Lycka till vidare!

Svar: Vad du är gullig! Tack så hemskt mycket för de fina orden. Jag valde tidigt en naturlig och shysst väg emot hästen varför jag uteslutit hjälptyglar och skarpa bett. Jag ville bli en duktig ryttare med mål att kunna rida min häst korrekt med små hjälper, och så långt bort är jag nog inte från det. Det får ta den tid det tar, men naturligt och helt utan tvång. :-) Tack återigen för dina fina ord!
Josefine Fred

2012-07-12 @ 16:26:49
URL: http://gabbi-l.blogspot.com
Postat av: Annika

Fin blogg :)

Svar: Tackar :)
Josefine Fred

2012-07-13 @ 10:38:38
URL: http://blogofphoto.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0