Jogg på travbanan

Idag blev det lite arbete på travbanan för B och mig. Mestadels skritt, för hon måste lära sig att varva ner och slappna av. Även när vi blandar in andra gångarter. Men jag har verkligen kommit något på spåren nu, för jag har en annan ridning än innan vilan. Polett efter polett trillar ner. Vila är inte bara bra för hästen, utan även ryttaren. Jag har blivit snabbare i hjälpgivningen. Jag har tenderat att liksom bli fast i hjälpen, vare sig det är skänkel eller tygeltag. Och liksom kräver ingen respons. Nu kräver jag respons, och jag tillåter inte mig själv att bli fast. Dvs jag erbjuder henne ingen hand att hänga sig i osv.
 
Hon blir extremt fin när hon kommer till det läget där hon slappnar av, svingar rygg och tar ut steget. Och hon var rätt enkel att få dit idag. I början var hon lite upp och ner i formen, men det jobbade vi bort så att hon blev mer stadig i en rund och låg form, även om jag ändrar något. Och det gick väldigt bra. La in framdelsvändningar och halter, och red inåt/utåtställning. Hon var fin! Men lite tjaffsig ibland, men jag bara väntar ut henne och rider på som vanligt. I och med att jag inte fastnar i handen, utan kramar/mjuknar av direkt så leder det till att hon söker den eftergiften och kommer lättare till ro, för hon har inget att "bråka" med eller hänga sig på.
 
Fortsatt arbete i trav, att hon ska bibehålla en rund och låg form, och inte springa så mycket utan bära sig mer. La i tempoväxlingar oxå. I början var hon lite ostadig, hon går bra fram, men där nånstans släpper hon sambandet och går inte att få tillbaka på ett bra sätt. Men det tog inte lång tid förrän jag hade henne helt mellan hand och skänkel. Jättefin blev hon! Jag kunde påverka framåt och bakåt med minimala hjälper. Så fin. :-)
 
Sedan tog jag en galopp i varje varv, från skritt, i bibehållen rund form. Och KLOCKRENA fattningar! Allt för att jag är noggrann både med henne och mig. Fattningen gjorde jag genom att tänka galopp, och använda mig av att föra höften lite framåt. Klockrent tog hon galoppen. Och utan att slå med huvudet i fattningen. Jösses.

Hon var rätt lång i kroppen i galoppen, orkade inte riktigt hålla ihop. Jag stod i lättsits och lät henne rulla, och försökte påverka henne litegrann iaf, att be henne vila lite mer på steget. Gick sådär, men jag hade inga större krav heller. Hon behöver få komma igång i kroppen lite till innan jag kan kräva mer bärighet i galoppen. Det känns så väl att hon inte orkar.
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: a n n i k a

Så fin!

Svar: Tack! :D
Josefine Fred

2015-11-04 @ 08:03:14
URL: http://blogofphoto.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0