Ni kommer väl ihåg att ge extra salt?

Jag skulle vilja ge en påminnelse om att komma ihåg att ge hästarna extra salt. I normala fall klarar sig inte en häst på endast saltsten, inte ens på vintern. En häst som tränas, och speciellt hästar som svettas mycket, behöver extra salt i fodret oavsett om de har saltsten eller ej. Den mängd som behövs tar helt enkelt alldeles för lång tid för en häst att lyckas få i sig via en saltsten.
 
Nu på sommaren är det extra viktigt med extra salt. Jag ger ca 20-40 g extra varje dag, året om. Överskott kissas ut så det är ingen fara. Hellre det än underskott.
 
Det står lite olika i olika studier, men gemensamt är att hästarna ej (generellt) klarar sig på endast saltsten om de arbetar.
 
Jag ger B två nävar betfor, och 45 gram salt. 5 liter vatten. (Man ska ge 9g salt per 1 liter vatten). Om hon dricker hälften så är jag nöjd, men oftast dricker hon en 3-4 liter vatten iallafall vilket motsvarar 27-36g salt.
 
Dagsbehovet är ungefär 20-25g salt för en häst i vila. Det innebär att en saltsten på 2 kg ska räcka i 80-100 dagar. Jag läste att en varm sommardag där man travjobbar en häst i 30 min behöver hästen 20-40 gram minst.
 
Så kom ihåg saltet!! :-) Och även mineralen Selen som ju är viktig året om. :-)
 
 

Hästar är individer

När jag började med hästar 2006, alltså 9 år sedan, så ville jag lära mig ALLT. Gärna på engång. Väldigt ambitiös. Jag ville ta hand om min häst på allra bästa sätt, och på det naturligaste sättet (utan att gå över gränsen). Jag läste på, jag frågade, jag ville lära mig. Och allt jag lärde mig, var rätt, för alla, både människor och hästar. Och de som gjorde på annat vis gjorde fel.
 
Första åren så ville jag ha hästen utan täcke, under alla omständigheter förutom vid nederbörd. Hästar ska gå utan täcke, det är djur. Utedjur. De är tåliga och de sätter päls som klarar av klimat ner mot -40. Så var det bara. Så vintertid då vi hade ner mot -25 stod min häst utan täcke. Jag tyckte folk var löjliga som hade täcken på deras hästar, dom har ju päls? Och just det. Halstäcken. Om jag tyckte folk var löjliga som täckade sina hästar med täcke på kroppen, så var det ingenting motför vad jag ansåg om dom som täckade med halstäcke dessutom. För hästen utsöndrar ingen värme från halsen och behöver inte hålla den varm för att hålla kroppen varm. Så aldrig att jag någonsin skulle fjanta på med halstäcke på min tåliga, långhåriga lilla mammut som pallar klimat ner till -40.
 
2008/2009
 
Skarpa bett skulle jag aldrig rida på. Aldrig. Allt ska komma från bra grundridning, allt. Det fanns inga undantag, blir hästen het i hoppning - rid mer dressyr. Blir hästen het på uteritt - rid mer dressyr. Det fanns inget annat. Alla hästar ska gå på milda bett, i alla discipliner, under alla omständigheter.
 
 
Sporrar. Gud förbjude! Kan du inte rida din häst utan sporrar så kan du inte rida. Elitryttarna borde jobba tvärtom, att försöka göra allt de kan, fast utan sporrar, för du vill ju ha hästen så känslig som möjligt i dressyr. Fusk. Nä, inga sporrar skulle i närheten av min häst, någonsin.
 
 
 
På 9 år har jag lärt mig mycket. En sak jag lärt mig är att alla gör olika. Vi tycker olika, tänker olika och gör olika. Och det måste man få göra. Så länge inte en häst far illa så bryr jag mig inte ett dugg om hur den sköts, rids, täckas eller vad den får för foder. Det finns viktigare saker att lägga energin på, och vill man hjälpa hästar i nöd så finns det olika "föreningar" att stötta.

9 år senare så är jag nog min värsta mardröm för 9 år sedan. För jag täckar, ganska så ofta. Hela vintrarna, varje dag. Men med tjocklek anpassat till tempratur givetvis, och daglig koll att det inte är för varmt. Och, tro det eller ej, men jag föll även för halstäcke så småningom. För jag vet hur mycket min häst hatar regn, står med huvudet mellan benen och bara "pinas". Hon rids inte ens i sådant ösregn, för hon hatar det. Så därför har hon halstäcke, för jag vet ju att det får henne att må ännu bättre. Hur lite hon än rent praktiskt BEHÖVER halstäcket. Sedan är det rätt skönt att ta in och pyssla om en torr häst oxå. Varför hon har täcke övht är för att hon blir både kall och stel i ryggen av att stå ute naken i nederbörd. Vintertid blir hon stel i ryggen och både hennes ET och massör har varmt rekomenderat mig att använda täcke till hennes rygg (som absolut inte är en problemrygg).

 
Skarpa bett. Ja tillslut föll jag även i den fällan. Efter 5 års kämpande i hoppningen med en toktaggad, het häst som gjorde mer vad hon själv tyckte än vad jag sa, så stoppade jag in ett pelham i munnen. Resultatet? Jag fick en helt ny häst att jobba med i hoppningen. Vi blev ett team, vi hittade så mycket mer känsla och samarbete. Och efter några veckor kunde jag slopa pelhamet och byta tillbaka till hennes tredelade, och rida med samma kontroll och känsla. Tänka sig, skarpa bett behöver inte vara katastrof. Det kan behövas i vissa situationer. Och givetvis har jag åsikter iallafall, men det som ändrats är att jag helt och hållet köper att i situationer kan det behövas skarpare bett. Jag kommer dock aldrig köpa att en häst måste ridas med hävstång för att "gå bra" i dressyr, för att den så kallat inte trivs på något annat. Och jag tycker fortfarande att gagbett (hissbett) är ett rent helvete att stoppa i en hästmun, det har ingenting där att göra. Men det är en annan diskussion.

 
Sporrar, ja. För ca 3 mån (?) sedan så började jag rida med sporrar. För jag har ridit dressyr helhjärtat sedan förra året i maj, och där emellan har det hänt så grymt mycket. Hästen har byggt om sig, hon har blivit starkare i sin kropp, jag har lärt mig rida på ett annat vis, jag har börjat rida med benen (jag har knappt tagit i henne förut med benen). Osv. Vilket leder till att jag behöver komma åt henne lite extra ibland, för det blir givetvis jobbigt för henne att behöva använda kroppen så noggrannt, utan att kunna springa ifrån arbetet, vilket kan leda till lite seghet i vissa situationer och då behöva en liten påminnelse. Sporren inverkar ju inte så ofta, utan då det behövs. I början var jag livrädd, första passet. Det var under uppsikt av tränare, det var en av mina tränare som tyckte det var dags. Men efter första passet blev jag trygg och bekväm med tanken av sporrar, och har alltid sporrar på dressyrträningar nu. 

 
Hjälptyglar kommer jag knappt ta upp här, för jag tkr fortfarande som jag alltid gjort, att man börjar i helt fel ände när man använder hjälptyglar. Det är helt enkelt i 90% av fallen helt obefogat att använda hjälptyglar, enligt mig. Jag syftar allra främst på de som faktiskt inte lärt sig att rida en häst bakifrån och fram, för dom har ingenting med en hjälptygel att göra. Och tyvärr så ses det alltför ofta, speciellt bland travare tyvärr. Det hör ihop med okunnighet så hela ordet hjälptygel ger mig bara negativa vibbar.
 
Iallafall. Vad ville jag få ut av detta inlägg? Jo, jag ville så ett frö hos er som ännu inte kommit till det stadiet att, alla som inte gör som du, gör inte fel. Och jag vill även visa förståelse, för jag har själv varit där. Dragit alla över en kam pga oerfarenhet. Och jag märker att en del kommentarer som kommer in på min blogg, dock extremt sällan, lyser igenom av oerfarenhet, då man väljer att döma mig pga vissa val jag gör med min häst. Det gör inte mig personligen ett dugg, jag tänker bara att "jaja, hen kommer att förstå en vacker dag... bla bla bla..." Jag har själv varit 15 år och tyckt och tänkt om allt alla väljer att göra eller att inte göra.
 
Om det är något man behöver vara i hästvärlden så är det öppen, för allt är inte svart och vitt. Det finns så många grånyanser däremellan. Och våga prova! Våga misslyckas. Våga lyckas. Din häst kommer inte att gå sönder. Så länge du har ett sunt förnuft och självinsikt så är det inte mycket som kan gå fel. Som jag sa, hästar är individer. Precis som vi!

PUSS!
 
 

Elastiska tyglar, bra/dåligt?

Jag läste en artikel i tidningen ridsport, som handlade om elastiska tyglar.  Jag har ju letat efter elastiska tyglar till mitt dressyrträns, då jag har det på mitt rida-ut träns från PS of Sweden. Där är det ju elastik på både sidostycken och tyglar. Jag har tyckt det verkar snällast och mjukast på hästen. Men efter att ha läst denna artikel blir jag skeptisk. Visst är det för- och nackdelar med allt. Men fördröjda hjälper är ju det sista jag vill ha då jag kommunicerar med min häst, främst i dressyrarbetet. Det tar enligt denna forskning tre gånger så längre tid för hästen att få sin eftergift med elastisk tygel, motför vanlig. Så nix, för mig blir det inte till att köpa några ytterligare tyglar med elastik. Dom jag har får nog vara, för hon går ju inte direkt sämre med dom, men jag köper inte några fler. Fördelar är ju mjukheten, men å andra sidan, mjukheten ska ju finnas i avspända armar och handleder.
 

"Det låter logiskt att elastiska tyglar skulle ge en mjukare kontakt med hästens mun. Men när forskare tittat närmare på saken visar det sig att en sådan tygel kan motverka effektiv kommunikation med hästen."

De har alltså mätt tygelfunktionen hos 30 ekipage i skritt och halt, där dessa fick rida med både vanliga tyglar och elastiska tyglar.

"Mätningarna visar att tygelspänningen var lägre med de elastiska tyglarna än med de fasta vid normal kontakt, vilket är positivt. Men när ryttarna gjorde halt, försenades den förhållande signalen betydligt med elastiska tyglar."

"- Vad som var värre, var att det tog tre gånger längre tid innan hästen fick eftergift från förhållningen med de elastiska tyglarna än med de fasta, säger Hayley Randle."

"Tränare brukar påpeka att eftergiften helst ska komma snabbare än inom en sekund, för att få önskad effekt. Men det kunde inte uppnås med de elastiska tyglarna."

Värt att tänka på!

Another one

Dessa få ord beskriver exakt vad jag vill komma fram till i mitt nyligen skrivna åsiktsinlägg. Han är grym Jens!

Och Fia, HÄR är länken till inlägget jag skrev efter att ha varit på en fantastisk clinic för Jens i november!! :-)

Olika sätt...

Det finns två ridtravargrupper på FB, en skapad av mig, och en ytterligare.
 
Man märker att det finns ungefär två sidor av "folk" där. Givetvis finns det många olika sätt och metoder däremellan som folk använder sig av, men generellt ser man vilka som är för en viss typ av ridning och vilka som är för en annan typ av ridning.
 
Självklart gör alla som de vill, i de flesta fall. När man ska säga ifrån är när hästen inte behandlas väl. Många videos som läggs upp i dessa grupper är på just hästar som inte behandlas väl. Och det värsta är att den som rider, och till och med tränaren till ekipaget, står fast vid att det är en bra, givande metod som de står för. Det kan då handla om en häst man ser springa runt på en volt, som slänger med huvudet, har sänkt rygg och är fullkomligt på framdelen. För att motverka detta slängande och ryckande med huvudet så rycker ryttaren tillbaka, och ofta på tränarens order. Man ser breda, sågande händer och även rena RYCK i hästens mun i samband med att hästen rycker.
 
Man får kritik för detta, och då hävdar man att det är så man gör. Sätter hårt mot hårt. Hästen behöver ju lära sig. Den är ouppfostrad, ett dåligt beteende. Man får inte låta den göra som den vill. Därför rycker man tillbaka.
 
Vet ni varför? För att det "funkar". För hästen lättar i framdelen och man kan ju till och med ha lösa tyglar. Hallå?? Ser inte vi andra att hästen faktiskt rids bakifrån och fram? Fast..... så är det ju inte. En häst som bär sig på bakdelen och blir lätt i framdelen är INTE synonymt med en häst som knäpper av i nacken, sänker ryggen och släpper bettet för att den inte vill ha fler ryck och slit i sin mun. En häst kan man inte få bakifrån och fram genom att dra i munnen.
 
Men denna ridning är alltså dessa personer nöjda med, och anser shysst emot hästen för hästen måste uppfostras och sättas på plats. Och tränaren har ju oftast en stor påverkan, som tyvärr dessa personer ser upp till. Själv skulle jag tagit hästen och aldrig mer betalat en krona för den typen av problemlösning. Den ÄR inte shysst emot hästen och kommer aldrig någonsin vara försvarbar. Aldrig.
 
Jag undrar vart respekten och ödmjukheten finns för hästen? Min häst är iallafall min bästa vän, och en individ som ska respekteras och behandlas lika väl som alla andra individer. Min häst är ingen slav, för det är vad hästen blir om man har inställningen att hästen ska sättas på plats, hästen ska lyda och hästen ska göra som man säger.... annars.... Tycker det är en förjävlig inställning rent ut sagt, fy!
 
Och varför är man så rädd för konstruktiv kritik? Om man nu är säker på sitt tillvägagångssätt, och har en plan med sin tränare exempelvis, då kan man även sortera den kritik man inte gillar. Ingen av dessa två ridtravargrupper accepterar mobbning eller rena påhopp. Det är alltså tipsen och råden som folk är så rädda för, och hävdar att de inte vågar lägga upp videos pga att de skulle bli sågade. Var finns viljan att lära? Att bli bättre? Att kanske se saker från en annan synvinkel?! Tips och råd är ALDRIG dåligt. Men man får själv välja vad som är värt att ta åt sig av.
 
Om en hel drös av människor ger (shysst) kritik som är riktad mot samma sak, exempelvis på en film där ryttaren kraftigt sågar sin häst i munnen, börjar man inte fundera då...? Om man kanske inte är riktigt shysst med sin häst, om det kanske finns snällare metoder att tillgå, att man kanske inte behöver använda sig av taskig ridning? Man kanske skulle ta och byta tränare? Allt en tränare säger är inte lag.
 
Det finns tusen olika sätt att lösa problem, lika många som de finns tränare. Det är upp till var och en att hitta någon som funkar, men för mig ringer varningsklockorna högt om någon ber mig använda våld och taskiga metoder för att få ordning på min häst. Jag vill ge henne vägledning och hjälpa henne i rätt riktning på ett bestämt men rättvist sätt, som får henne att gilla läget och arbeta i harmoni. Som får henne att tycka det är roligt att vara till lags. Givetvis är det inget fel att tillrättavisa en häst om situationen kräver det. Men jag tror inte det finns en häst som mår bra av att bli sågad i munnen på detta vis, eller bli tvingad att göra på ett visst sätt.
 
Man har tappat respekten och viljan att samarbeta, att vara ett team med sin häst.
 
Vägen med B har varit allt annat än lätt. Men aldrig någonsin har jag velat ta en genväg till något, aldrig. Att ge hästen och en själv tid och tålamod, samt rätt träning, är A och O för att få ett fint samarbete. Oavsett hur lång tid det tar. Och kom ihåg, om hästen inte vill samarbeta är det DU som ryttare som misslyckats, och du som ryttare som måste hitta vägar och lösningar för att du ska lära dig rida din häst på bästa sätt. Det är inte hästen som är dum, det är inte hästen som gör fel, det är din uppgift att lösa problemen på ett ödmjukt och respektfullt sätt. Ingenting löses med våld och frustration.
 
Inget är svartvitt och alla gör misstag. Men jag tror ni förstår vart jag vill komma...

Bellas foderstat äntligen klar!

Ja, som rubriken lyder. Nu har jag räknat om hennes foderstat så mineralerna inte ligger på sånt himla överskott. Plus att hon nu får extra för pälsfällningen. Kom ihåg att det är protein hästen behöver extra av under pälsfällnings- och pälssättningsperioderna, då det går åt mycket protein till att sätta päls. :-) Så nu kommer hon att äta ca 400gram sojamjöl + 250gram Muskel. Och så månadsdosen av den viktiga mineralen Selen, i vanlig ordning.
 
Vill även påminna om att ni kan lära er räkna ut hästens foderbehov, läsa av höanalysen och se vad hästen får i sig, samt se vad som fattas i foderstaten, under min kategori "Räkna foderstat". Även om ni försökt förr och tyckt det varit krångligt, försök igen! Tryck på länken och prova er fram. En sak i taget. Många har lärt sig via mitt sätt att förklara, som annars inte alls förstått. Så prova ni oxå! Det ÄR superkul att kunna själv, och man får kontroll över vad hästen sätter i sig.
 
Tänk på att har man ingen analys, utan mixar hit och dit så kan det bli väldigt fel. Många ger mineraltillskott hit och dit "ifall att", vilket kan göra mer skada än nytta eftersom den ena mineralen kan slå ut den andra och upptagningsförmågan går förlorad. Det är mycket viktigt att balansen mellan Kalcium och Fosfor är som den ska. Och balansen mellan protein och energi är även den viktig. Därför är det inte bra att chansa på vad hästen kan behöva. Höet kan likagärna innehålla 3 MJ per kg foder, liksom 9 MJ per kg foder. Och det kan innehålla så lågt som 20 smbrp (smältbart råprotein) per kg foder liksom det kan innehålla 60 smbrp. Då kan ni ju tänka er hur det blir om man hejvilt börjar chansa.
 

Grymt läsvärt!

http://baraelvira.se/2014/january/gastblogg-den-omtalade-gramanen.html#comment
 
Ett otroligt läsvärt, välskrivet och mycket bra förklarat inlägg om gramantygeln och dess inverkan. Rekomenderar verkligen alla att läsa det inlägget som innehåller informativa bilder och mycket bra förklaringar!
 
Litet urklipp:
"Nu undrar ni kanske vad som händer med ryggen, och jo, den höjs ju förstås när hästen tar ner sitt huvud. Men hästen kommer jobba i rygglyft, och inte sit-ups. Egentligen är det ju inte ryggen i sig vi vill träna i första hand, utan magmusklerna som är dem som ska hjälpa ryggen att orka hålla sig uppe. Så även om ryggen höjs, så får vi ett problem. Med de här hjälpredorna i form av tyglar så tränar vi inte magmuskulaturen. Så även om tyglarna skulle kunna hjälpa hästen att förstå att ryggen ska lyftas, så kommer den inte förstå att bäckenet ska vinklas eller att magmuskulaturen ska bära ryggen. Det blir ingen form, och i längden kommer hästen ta skada."

Micklem vs. PS of Sweden

Jag gick igång på en diskussion på fejjan där det skrivs att dessa PS of Sweden-tränsen ska vara mer snälla emot hästen än Micklem, vilket tyvärr INTE stämmer. Så jag tänkte skriva lite om mina tankar kring det hela! :-) Det kan ju vara bra att veta vad man köper om man nu sparar ihop 2500:- för ett träns från PS...
 
Micklemtränsen är helt och hållet utformade efter hästens huvud. Det har ingenting med utseende att göra, utan här har man tänkt till och utformat det efter hästens känsliga nervbanor, samt att man tagit bort riskerna för obehag som finns utav marknadens vanligare nosgrimmor alltså pullarnosgrimman, acheen samt remontnosgrimman. Dessa tre ger ett eller annat obehag. Och självklart, det kommer aldrig bli särskilt behagligt med varken bett eller träns för hästen om man vill dra det längre. Och det är inte naturligt att rida på dom heller, etc etc etc. Men nu kollar vi på Micklemtränset och fokuserar på dess funktion.
 
Det finns superbra videos där uppfinnaren förklarar i detalj hur det fungerar och varför det sitter bättre och mer anatomiskt än ett vanligt träns gör. Vi kan dra det lite snabbt. Pullarnosgrimman och remontnosgrimman är de snällaste av de vanliga nosgrimmorna, men har sina små skavanker iallafall. Pullarnosgrimman trycker på hästens kindben = obekvämt. Remontnosgrimman "stryper" luftvägarna (det är inte så illa som det låter som sagt), varför Micklemtränset INTE ska sitta för långt ner då det annars ger samma effekt som en remont.
 
Då kommer vi till acheennosgrimman, den värre utav dessa tre. Den som veterinärer, hästtandläkare och tandraspare hittar skador på hästen av hela tiden. Just pga att den ligger under sidostyckena, där det egentligen inte finns någon plats, och därför blir det ett tryck på kinden, som gör att kinden skaver emot kindtänderna. Simple as that. Det flesta hästar blir dessutom lite småvassa, och då kan man räkna ut själv att det kan ge sår i kinderna. Och självklart, tokspänner man en nosgrimma blir det givetvis värre. Men som jag skrev, det finns ingen plats under sidostyckena egentligen, och pressar man in en nosgrimma där så blir det tryck vare sig man knappt spänner nosgrimman. Bäst undan kommer man alltså med en så smal nosgrimma som möjligt om man vill använda acheen.
 
Dock så är det ju så att ingen häst dött av en acheennosgrimma, och vissa föredrar denna framför andra nosgrimmor som ska vara "snällare". Så allt är givetvis individuellt.
 
Vill ni ha mer info eller källa kring det jag skriver om Micklem-tränset så googla så kommer infovideon upp! :-)
 
Nu har vi lärt oss vart nervutskotten sitter oxå! Man kan då förstå att det är pullarnosgrimman som orsakar tryck på dessa då, om jag tänker rätt.
 
Över till PS-tränsen då. Dessa träns har mycket brett nackstycke vilket oftast är att föredra då tryckfördelningen blir enormt mkt bättre. Creed till det liksom! ;) Det står även att dessa träns undviker tryck på kindben och på känsliga nervutskott. Tryck på kindbenen ger ENDAST pullarnosgrimman, så det vet jag inte varför dom skrivit ens? Det låter förmodligen bättre! Nervutskotten vet inte jag var de sitter, men detta ska de alltså ha gemensamt, Ps-tränsen och Micklemtränset, att de inte tycker på nervbanor. Kanon liksom!
 
MEN, vill man nu ha ett anatomiskt utformat träns som är det bästa för hästen, så säger det kanske sig självt att man inte ska välja acheen, vilket de allra flesta ps-tränsen har. Och det är  som sagt inget som helst fel att rida med acheen, eller vanliga träns, whatever, men är man ute efter ett så skonsamt träns som möjligt så är det faktiskt Micklem-tränsen som ger den funktionen. Inte Ps-tränsen. Remont är ju som sagt mer konsamt än acheen, och visst kan man lägga 1700:- på ett träns i förhoppning om att det är de skonsammaste på marknaden, medans den enda skillnaden motför ett vanligt träns och detta träns är att nackstycket är bra utformat samt att det inte finns någon meningslös kindrem. Gud, jag har hjärnsläpp.. heter de kindrem? Haha.
 
Hur som helst! Vare sig ni väljer att köpa ett micklem för att det är skonsamt för hästen, eller ett ps-träns för att det är SNYGGT, och LITE anatomiskt, så kommer nog era hästar må preciiiis lika bra som vilken annan häst!! :-D
 
 
Sådär ja! Glöm inte att alltid ta reda på hur eran utrustning fungerar, hur den verkar och vad den utsätter hästen för. :-) Det finns alltid bättre/sämre prylar. Det kan ju vara bra att göra innan man pungar ut 2500:- på ett träns med argumentet att det är shysstare mot pollen än Micklem, för då är det att kasta pengarna i sjön. Men visst är dom bra snygga Ps-tränsen... ;-)

För tunga ryttare...

 
Snor denna text från ett inlägg av ANNI på teamoveson. Texten kommer ursprungligen från Djurens Rätt.

"Förr sa man att hästar kan bära 1/6 av sin egen kroppsvikt. Detta motsvarar ca 17%. Ta då till exempel en Islandshäst som väger ca 350 kg. 1/6 av 350 kg är 60 kg. Om man då inte räknar med att Islandshästen är mer viktbärande än någon annan häst i förhållande till storlek, bör man alltså inte rida om man väger över 60 kg vilket de flesta vuxna gör idag. En studie gjord på galopphästar (Roslund, 2002) där man satte extravikter på ryttaren visar att en viktskillnad på 10 kg på en distans på 1600 meter innebar en högre hjärtfrekvens och därmed högre arbetsbelastning för hästen. 10 kg låter inte så mycket, men gör alltså en stor skillnad på hästen i längden."
 
 "En studie har gjorts där man använde sig av åtta vuxna ridhästar som fick genomgå ett standard konditionstest under fyra olika villkor: att bära 15, 20, 25 eller 30% av sin egen kroppsvikt. Man frågade sig huruvida hästens vikt, skenbensomfång samt bredd på ländpartiet kunde användas för att bedöma hästens viktbärande förmåga. Under försöken övervakades pulsen före och efter träning, och direkt efter och tio minuter efter togs blodprov där man mätte mjölksyran. Prover togs även 24 och 48 timmar efter träning. Det gjordes också en subjektiv bedömning av muskeltäthet och muskelömhet 24 timmar före och 24 timmar efter träning. Hästarna varierade i storlek mellan 400 och 625 kg. Då hästarna bar 15 och 20% av sin egen kroppsvikt visade de relativt små indikationer på stress. Vid 25% däremot tenderade de att få en större skillnad vad gäller täthet och ömhet i muskulaturen. Då man gick upp på 30% lastvikt märktes en betydande skillnad. Bredden på ländryggen samt skenbensomfånget visade sig ha ett samband med hur mycket hästarna påverkades. Baserat på resultaten rekommenderar studiens författare att man inte belastar hästar med större vikt än vad som motsvarar 20% av hästens kroppsvikt, där då även sadeln bör räknas in. Intressant nog är det samma rekommendationer som finns publicerade redan 1920 i US Calvary Manuals of Horse Management."
 
 
"I dagsläget finns inga vetenskapliga belägg för att vissa hästraser skulle vara mer viktbärande än andra."

Själv skulle jag aldrig sätta mig på en mindre häst om jag vägde för mycket. Ever. Då är det upp till mig att bli hälsosammare och hitta en mer normal vikt, om jag tänker belasta en häst med mig på ryggen. Med mindre häst menar jag 500kg och neråt. Hur som helst, kanonbra att detta uppmärksammas! :-)

Ryck och slit

Jag har aldrig, och kommer nog aldrig förstå mig på den typen av hästhantering. Där man, så fort hästen inte gör som man behagar, rycker i grimman eller tränset. Står hästen inte still på gången, då rycker man, är hästen nervös/tittig, då rycker man. Går hästen inte att lasta, då rycker man. Man tar alltså tag i grimskaft eller tyglar och ger ett ordentligt ryck i det... av vilken anledning? På vilket sätt är detta konstruktivt för hästen? Förstår ens hästen varför den får ett ryck?! Vad tror man ska bli bättre utav det?
 
Istället för att börja rycka i hästen och lägga över det på den, så tycker jag att man bör gå tillbaka till sig själv och fundera på varför hästen gör si eller så. Och istället börja behandla hästen med respekt, om man vill ha respekt tillbaka från den. Och vara lugn men konsekvent. Inte tvinga hästen, utan skapa förutsättningar som gör att den vill. Vad skapar man för stämning och relation till hästen genom våld? Jo, en relation grundad på rädsla och osäkerhet. Jättetrist verkligen.
 
Nu pratar jag inte om att korrigera, som man kan behöva göra i vissa (farliga) situationer. Utan om vardaglig hästhantering där våld och hårda ord är en del av naturen.
 
 

Word Mallis!

Måste ba citera bästa Mallans kloka ord en kväll som denna. Detta borde alla ta sig en funderare över!
 
"Har suttit och läst runt på lite olika hästbloggar och hästforum ikväll och en sak som slår mig är hur otroligt bristande kunskap det finns bland häst/ponnyägare i detta land angående illasittande utrustning. Hur man kan lita blint på att en sadel passar för att den är "utprovad" eller för att den följde med köpet.
 
Jag har fått lära mig genom att studera, fråga, se och känna och kan mycket väl se om en sadel passar till min häst. Jag ser om den ligger i bak eller framvikt, om den är för rak eller för svängd, för vid eller smal, ojämn i stoppningen eller ba ligger opassande mot hästens rygg. Att ständigt LÄRA sig, att utveckla, fråga samt ifrågasätta är någoting som är mina ledord.
 
Tänk vad lurad man skulle bli om man alltid trodde på vad alla andra säger och förlita sig blint på det. Jag har sett många, många hästar/ponnyer med sadlar som legat krasst, men sadeln är ju utprovad enligt ägaren eller den följde med köpet så det är KLART DEN PASSAR. Eller?!"
 
Tog mig friheten att dela upp texten i 3 stycken, samt fetmarkera det viktigaste, hehehehe. :-)
 
Vart ba sugen å lägga upp en härlig dressyrbild! :-D

Grovfoder = underskattat

Jag har alltid försökt ge min häst i huvudsak grovfoder, vilket jag tycker är väldigt viktigt. Sedan jag började ta analys på hennes grovfoder, så har det resulterat i att jag inte behöver ge något annat än just grovfoder och ett par mineraler. Istället för att "bara för att" slänga i henne kilovis med kraftfoder av alla dess slag, och skapa ev. obalans, överskott el. underskott.
 
Läste en bra artikel i Häst&Ryttare idag, som jag tänkte dela med mig av här.
 
De skriver att traditionen säger att hästar som tränas och tävlas mycket ska ha mycket kraftfoder. Men nu har de forskat sig fram till (men detta var väl känt innan?!) att det går minst lika bra att ge hästarna endast grovfoder (av hög kvalité förstås).
 
Fördelarna med att endast ge grovfoder:
 
* Hälsoeffekter som att hästarna bibehåller vätskan i blodet längre
 
* Färre beteendestörningar
 
* Klarar sannolikt hårdare arbete innan mjölksyra bildas
 
* Mindre risk för fetma
 
* Mindre risk för fång, eftersom hästen inte utvecklar okänslighet för insulin
 
* Mindre risk för kolik
 
Punkt 1 och 3 hade jag ingen aning om tidigare. :-) Så det var ett stort plus!
 
Nu säger inte jag att alla har möjlighet att ge endast grovfoder, eftersom det helt beror på vad analysen säger. Men utan analys kan man omöjligt göra en bra foderstat heller, vare sig den består av grovfoder och mineraler eller om den består av delar med kraftfoder.
 
Hur ställer ni er till detta med att endast ge grovfoder (+ mineralerna som fattas)?

Bells förra vintern

Att inspireras vs. att kopiera rakt av

Alla blir vi inspirerade någon gång då och då. Kanske handlar det om utrustning, kanske handlar det om ett särskilt ridsätt. Kanske handlar det om en idé gällande fotografering. Och visst är det bra att man kan ta lärdom av, och inspireras av andra?
 
Jag inspireras ofta av andra. Det kan till och med vara blogginlägg, men jag skulle absolut inte kopiera rakt av. Och absolut inte låtsas som om ingenting.
 
Men när det går till överdrift då? Är det shysst då? När man kan se i princip allt man gör, på en annan blogg eller hos en annan person... som dessutom låtsas som om absolut ingenting? Går jag till mig själv skulle jag tycka det var pinsamt, och endast pinsamt, att ha så dålig fantasi att jag måste kopiera allt någon annan gör. Och jag skulle tycka det var pinsamt att låtsas som ingenting. Någonstans så är det inte shysst att göra så. Kan jag få vara den jag är? Det känns nästan lite läskigt.
 
Men jag älskar att inspireras och att inspirera er! Så fortsätt med det hörrni!! :-)
 

"Inspirera, och låt dig inspireras"

Ledarskap och hästhantering

Fick ett önskemål om att skriva hur jag ser på ledarskap och hästhantering, så here we go! ;-)
 
Det värsta jag vet är ouppfostrade hästar. Det är givetvis aldrig hästarnas fel, så man kan väl säga att jag avskyr när människor inte uppfostrar sina hästar bra - i de fall där hästarna måste hanteras av andra. Jag tycker att det är varje ägares skyldighet att uppfostra sin häst så pass bra att andra inte ska behöva få problem med den.
 
Jag jobbar inte för att bli hästens "ledare", om man säger. Jag jobbar för att bli hästens vän, med ömsesidig respekt till varandra. Jag försöker inte bli en häst, en i flocken. Jag är nöjd så länge min häst försöker att lyssna på mig. Går vi till Bellie så har jag inte alltför höga krav i hanteringen längre, eftersom det helt enkelt inte funkar. Jag får kompromissa lite och möta upp henne halvvägs, då funkar vi som bäst. Jag brukar försöka fråga mig själv om det är viktigare att min häst gör exakt som jag säger, och att jag får en arg/sur/tvär häst, eller om det är bättre att ta det lite lugnare med kraven, och få en nöjd och harmonisk häst. Det sistnämnda försöker jag jobba efter, därav att jag sänker kraven ibland. Dock så ses hon som extremt lätthanterlig och en häst som hästrädda mammor och syskon brukar hantera i stallet - vilket ju är väldigt kul. :-)
 
En "övning", eller som jag egentligen inte anser är en övning, utan helt enkelt en stor självklarhet, som jag provar när jag hanterar en häst är om den är med mig eller om den inte är det. Ska jag leda en häst vill jag att den har fokus på mig. Så stannar jag eller gör en halvhalt så ska även hästen göra det, inte gå omkring i sin egna värld - för brister det redan där så tror jag att det finns större problem att vänta. Det är det mest grundläggande som finns i min värld, att hästen ska vara uppmärksam på dig, människan. Annars kör den garanterat över dig i andra sammanhang.
 
Gällande hästhantering så är ledorden respekt och ömsesidighet. Det försöker jag alltid jobba efter, och att alltid tänka på hur jag beter mig och vad det strålar ut för signaler till min häst. Jag har ganska så olika humör, och är ganska stressad och lättretlig ibland. Men detta får mig bara att tänka ännu mer på hur jag ska uppföra mig när jag har Bellie i närheten. Dessutom har jag en häst som är väldigt känslig och väldigt envis, liksom mig själv. Man kan inte ha samma krav på alla hästar, inte på samma nivå.
 
Det är aldrig OK att lösa något med våld eller ilska. Vad hjälper det? En bra fråga att fråga sig själv är.. "Vill jag att min häst får respekt för mig pga rädsla, eller pga att jag förtjänar det? Jag vill iallafall inte ha en häst som är rädd för mig. Jag avskyr när folk använder ilska och våld som en del av hästhanteringen och tycker att det är okej att göra så, eftersom hästens måste fostras. Det finns bättre vägar att gå. Som sagt, vill man verkligen att sin häst ska bli rädd för en, och därmed visa respekt? För att annars åker den på däng?
 
Det är viktigt att reflektera över och analysera sina handlingar och sitt beteende. Tänka över hur man beter sig helt enkelt.
 

Okej.. nu äre såhär....

... att jag nu tänker försvara mig med näbbar och klor! För jag är så galet irriterad just nu, PMS, ja kanske, för just idag vill jag bara strypa någon. Och att jag triggas igång mer och mer på åsikterna ang. filmen gör att jag bara MÅSTE ventilera mig på ett sätt som kanske gör det mer tydligt för er varför jag rider som jag gör just nu. Så here we go.
 
Jag har pratat med en "vän", som jag ofta rådfrågar och som jag ofta vill höra kritik av när det kommer till hoppningen, jag har två st såna. En är Caroline Silverbern och en är Jennie Jonsson. Dessa två litar jag på, jag ser upp till dom och jag VET att dom VET vad dom pratar om. Visst, skulle åsikterna gå isär så gör ju absolut inte det något heller, men över det stora hela så vet jag att jag kan lägga mig i deras händer och suga åt mig av kritiken.
 
Denna gång är det Jennie Jonsson jag pratat med, och jag kan säga att hon satte varenda litet ord på mina tankar! Varenda ord. Hon förstår PRECIS vad jag och B går igenom, vart vi står i utbildningen, precis som min tränare - men Jennie har aldrig ens sett oss IRL! Vilket gör de hela mer fantastiskt, att hon precis är inne på samma spår.
 
Jag har klippt ut de jag tyckte var viktigast, och fetmarkerat de ännu viktigare som jag tycker ni gott och väl kan läsa om ni inte orkar läsa rubbet.
 
"Jag tycker det är bra att hon har lite tempo så hon inte blir så kort och studsig i steget som hon kan bli."
 
"Och sen är är det ju så att man i perioder får lägga upp tempo, anridning och allt olika beroende på nuvarande form och vart i utbildningen man är. I ditt fall vill jag ha er mer framåt än tillbaka för att hon behöver känna att hon får gå framåt, så hon inte tvekar vilket hon gör lätt om du sitter och bromsar. Då bromsar ni varandra och hon stannar och du tappar självförtroendet. Jag finner inget som helst positivt i det. Så om de vet var ni befinner er i utvecklingen och historiken så skulle de också ha en förståelse varför du har henne där du har henne nu och varför din känsla är bra."
 
"Det som kommer att hända i framtiden, om jag fick tänka framåt för er, så är det att ur detta ta vara på all energi och kunna använda den till att spänna bågen istället för att gå framåt. Men det kan ni inte göra idag pga styrkan. Utan idag får du välja mellan att bromsa eller rida framåt. Och då är det bättre att rida framåt och när styrkan finns där börja plocka upp henne på bakbenen - inte bromsa."
 
Dehär stycket nedan är nästan mitt favoritstycke, för de stämmer SÅ bra överrens med vad min dressyrtränare My tycker oxå:
 
"Men det är väldigt lätt att från en film tycka en massa saker utan att tänka på varför. Det är just varför man måste ha med sig för att kunna komma någon vart. Hoppning är långt ifrån perfekt (för andras ögon) varje pass, man måste lägga upp det så att ekipaget utvecklas och det kan ibland se ofärdigt ut för att kunna bli färdigt. Det är precis samma som med dressyren. Det är sällan dressyr hemma är så fint som på tävling. För att vägen till det fina för ögat är ett helt annat arbete."
 
Jag hoppas att ni fått en lite bättre insikt i varför jag rider som jag gör och varför känslan var så extremt bra. Ta gärna lärdom av detta för denna tjej är KLOK som få. Så ni får gärna sitta där hemma och tycka att jag ska bromsa min häst, när min hopptränare står och säger åt mig att galoppera, FRAMÅT, ordentligt. För att det är galoppera som behövs just nu, ordentligt. Hon säger inte åt oss att göra det för att vi ska flänga runt som ett ponnyekipage på omhoppningsbanan, hon gör det för att hon har en TANKE bakom det hela.
 
Det är bra att ni ger kritik, men när jag förklarar gång på gång hur det faktiskt låg till (för även ni måste ju kunna lyssna), och folk fortsätter envisas med att min häst under detta pass var stark, stressad och flack så blir jag NÅGOT sådär irriterad.
 
Detta är förmodligen världshistoriens mest töntiga inlägg, men jag måste verkligen ventilera mig. Tack å hej :D

Vilken befrielse..

Vilken otrolig befrielse det har blivit för mig att fokusera på positiva människor och positiva tankar senaste veckan. Om ni kommer ihåg mitt inlägg om att sluta fokusera på negativa människor som suger musten ur en?
 
Det är en sån lättnad. Förut kunde jag störa mig på nåt och droppa en kommentar (INTE elakt, men ifrågasättande och av nyfikenhet), sen kunde jag typ inte släppa det på hela dagen? Utan gick och ältade det hela tiden. Och blev det en diskussion så var vad jag skulle svara nästa gång de enda jag gick runt och funderade på. DET tar energi av en.
 
Numera om någon ställer en allmän fråga om något jag tycker gräsligt illa om så svarar jag helt enkelt inte, för jag orkar inte starta en diskussion som alltid spårar ur åt nåt håll. Jag tänker (fast det har jag sen länge) sluta med åsiktsinlägg bara taget från luften här, utan äre någon läsare som ÖNSKAR att jag skriver om något särskilt- absolut! Skulle inte tveka att skriva om det då. För åsikter - det har jag massor utav, och är det då någon som vill se min syn på saken så är det välkommet. Men jag tänker inte "bara sådär" skriva om något som jag kanske tycker illa om, för de finns ingen anledning.
 
Jag gör ju det jag tror på, liksom alla andra. Är det någon som frågar mig, "Vad tycker du om dehär?" så svarar jag alla ggr. Men som sagt, jag tänker inte lägga mig i diskussioner längre som handlar om sådant som provocerar mig. Det kan handla om vad som helst. Folk som skiter i höanalyser för att dom kan se/lukta på om höet är bra (jag har varit likadan bortsett från att jag inte hävdade att jag kunde se elr lukta mig till om det var bra). Numera i mina ögon är dom bara lite halvdumma i mina ögon eftersom man faktiskt inte vet om sin häst får samtliga behov av energi, protein och mineraler täckta. Man struntar i det helt enkelt.
 
Det kan handla om bett, någon frågar vad man tycker om pessoabett? Hur många ggr har det inte varit uppe på tapeten..? För min del är det slutdiskuterat om dessa bett, för jag använder det jag anser är bra. Liksom alla andra gör. Det som är trist är ju dessa gånger när man faktiskt inte ens är så pass intresserad att man tar reda på bettens/utrustningens funktion innan man utsätter hästen för det. Det är det som är provocerande. Hur man ibland inte alls tänker sig för.
 
Det kan vara någon som frågar hur denne ska få hästen att gå i form.. Jag har själv varit där, man vill veta, man frågar frågor. Man tror att det ska gå att läsa sig till hur man gör. Det går inte. Men jag har insett att, jag kan inte förändra folk. Dom måste få lära sig själva, dom kommer lära sig själv. Dom kommer oxå inse vad som krävs. Jag ska inte bli irriterad över sånt. Alla måste få sin tid.

Sist men inte minst kan det vara en sadel jag ser ligger dåligt. Jag bryr mig inte längre. Jag tycker bara det är trist att man inte skaffar sig själv tillräckligt med information för att se att sadeln faktist inte alls ligger bra. Man förlitar sig helt på den som provat ut sadeln, även om det var ett år tillbaka den provades ut. Struntsamma, jag använder de sadlar jag tycker passar min häst bra - men jag skulle aldrig göra det om jag inte hade en del information och kunskap bakom. Och aldrig utan att rådgöra med en elr flera vettiga personer. Så resonerar jag kring de mesta. Kan jag inte själv - då försöker jag lära mig, allt jag kan. Och tills jag kan, då tar jag hjälp samtidigt som jag lär mig. För jag vill VETA att det jag gör/utsätter min häst för är OK. Och ja, alla vill sin häst väl. Så är det bara, det vet jag. Men ibland önskar jag att man tog steget längre.
 
Iallafall.. Vilken otrolig befrielse att INTE bry sig! :-D
 


Svårt att ta kritik?

Kritik verkar vara ett väldigt känsligt ämne för många. Jag har själv haft väldigt svårt för att ta kritik, så egentligen vet jag ju precis hur det är. Skrev någon något så vände jag taggarna utåt direkt för så var det minsann inte alls för det har inte mina tränare sagt etc. Och aldrig tog jag och analyserade det som sas. Elr, jag gick och tänkte och tänkte och tänkte, och blev "ledsen". Jag var ju så glad över att vi kommit dit vi kommit, och så kom någon och sa något som ingen tidigare sagt? Det stämde ju inte. Personen ville mig bara illa, av en eller annan anledning. Trodde jag.
 
Numera tar jag kritik gladeligen. Jag blir så glad om någon kommer med tips och råd på något som skulle behöva förbättras. Även om jag är väldigt självkritisk och insiktsfull, och faktiskt har koll på en hel del, så är det alltid positivt att få konstruktiv kritik. Ibland är det något man inte tänkt på själv, vilket blir en liten aha-upplevelse. Eller något som man tänkt på, och jobbar med, men det kanske blir extra tydligt när någon annan skriver det - vilket blir som en liten spark i ändan att kämpa ännu hårdare.
 
Sedan ska man givetvis sålla bort det som inte känns bra, eller som man håller med om. Sunt förnuft ska man alltid ha, och vara öppen för kritik, men all kritik är inte bra eller rätt. Ibland finns det andra delar i ridningen man måste fokusera på, än vad någon random kommer och skriver om ett filmklipp. Så jag tar det inte längre personligt och går till attack så fort någon skriver något, utan jag analyserar och går igenom det denne skrivet. Är det värt att ta till sig? Kan det vara som denna person skriver? Är det inte det så glömmer jag bara kommentaren och går vidare, tänker inte mer på den.
 
Detta inlägg kommer utifrån en diskussion som startades i en grupp jag är grundare för på FB. Det är en hel del konstruktiv kritik som ges där, precis sådan kritik som jag gillar att få - för den kan jag bli bättre av. Och jag tänker så in i bomben på hur jag uttrycker mig där, eftersom jag själv varit i svag för kritik, och försöker verkligen poängtera de bra delarna oxå samt framföra den på ett positivt sätt. Men, det som är så otroligt synd här är, att både "barn" och vuxna där tar kritiken så otroligt personligt och negativt.
 
Varför gör man det? Jag borde veta som varit där själv, men finns det andra anledningar än osäkerhet och oförmåga att svälja stoltheten och inse att man gör fel? Det är så otroligt synd!
 
Bettdiskussioner är mycket populärt bland just ridtravare, och här är det inget undantag. Men där frågas det om åsikter, och vilka bett man rider på och varför. När folk sedan svarar så vrider dessa personer det till något helt annat, och tar åt sig personligt. Jag vet inte varför man inte bara kan stå upp för vilka bett just var och en står upp för, utan man tar åt sig själv för att någon tycker något annat om de bett man rider med?
 
Och bland ridtravarna är den otroliga viljan att lära, och den positiva andan stor. Ge en travare en uppgift och den gör det. Rid en travare mot ett hinder på 150 och den FÖRSÖKER hoppa. Många går så extremt fort fram med fina hästar, vilket är så himla trist för det kommer att förstöra dom antingen fysiskt elr psykiskt, elr bägge. Man ger hästen uppgifter den absolut inte är redo för eller klarar av på ett bra sätt. När då konstruktiv kritik ges, alltså när kritik då ges på ett bra och shysst sätt rakt på sak endast för deras egna skull, så tas det på helt fel sätt. Det är ingen som är ute efter att trycka ner, kränka eller på något vis vara elak med någon annan. Tyvärr tas det på det sättet ändå.
 
Det var någon som skrev något om att lyfta andra, att det ska man ha cred för, men att trycka ner - de gör man bara för att må bra själv. Men det är liksom inte frågan om att trycka ner. Och går jag till mig själv så totalt älskar jag att lyfta andra. Jag älskar att berömma ekipage som jag tycker gör ett bra jobb, för jag VET hur glad man blir av det. Men jag tänker inte sitta och fjäska och skriva till alla att de gör ett bra jobb och att det de gör är korrekt, när de helt uppenbart är påväg åt pipsvängen pga okunskap. Hellre att då göra ett försök att göra ekipaget uppmärksamt på det, ge tips eller råd - på ett shysst sätt.
 
Så jag vill uppmana er, tänk efter på hur en person skrivit något eller uttryckt sig när det kommer till kritik. Det är enorm skilland på destruktiv och konstruktiv kritik. Det är inte farligt och det gör inte ont att analysera och fundera på vad som skrivits. Och du har själv ett aktivt val att göra vilken väg du sedan vill gå. Men illa, det är det ingen som vill dig.

Provocerad?

Är medlem i några ridtravargrupper på diverse sidor. Tycker det är kul att hitta nya bloggar som handlar om ridtravare osv. Men en sak som ofta dyker upp där, är att människor blir så extremt provocerade av att folk inte vill ha travare.

Det läggs upp annonsbilder där folk skrivit "OBS! Ej travare" eller "Travare ej intressant" osv. där de skriver att de blir förbannade och att travare minsann är lika bra som en annan häst osv. Och att dessa annonsörer har fördomar mot travarna. Men varför blir man så otroligt provocerad, och varför skulle det handla om fördomar?

Jag själv, faller inte i första
taget för te.x araber, shire, kallblodshästar, tunga hästar osv. Inte blir väl ägare till dessa raser provocerade för att dom inte faller mig i smaken? Alla är vi ju olika och faller för olika raser, även om det såklart är individen som har sista ordet.

Jag tycker det är fullt förståeligt
att folk inte väljer just travare, de är ju inte ens avlade för ridning. Det är fullkomligt fattbart att man hellre väljer en häst avlad för de ändamål man vill syssla med. Det är fullkomligt förståeligt att inte vilja slita av sig håret och kämpa tills man stupar för att få en häst dit man vill ridmässigt, och som ändå inte ens kommer ha ett steg som är jämförbart med den nivå man vill syssla med.


Kan hästar bråka?

Jag måste bara skriva av mig, FYFAAN vad min häst har BRÅKAT senaste dagarna... Hon har bråkat och bråkat med mig. Besviken jag blir... Jag menar alla vet ju att hästar bråkar för att vara elak och för att dom av naturen är riiiiktigt osamarbetsvilliga djur.. Hello liksom?! Kanske borde sätta upp nån ännu bråkigare person på henne så kan hon bråka bäst fan hon vill tills hon GER SIG. Hallå, alla vet ju att man måste vinna över hästen när den BRÅKAR..........Ne, men seriöst. Hur mycket självinsikt har man på en skala om man anser att hästen bråkar med en? Man blir ju fan bara brydd.


Ser ni en häst som bråkar här? Inte jag.
Jag ser en häst som på ett eller annat sätt är frustrerad och inte får utlopp för vad det nu är (i detta fall extrem överenergi och frustration) som stör den. MIN uppgift här? Att lösa det på bästa sätt för att hästen ska bli nöjd.


Ser ni en häst som bråkar här?? Fortfarande inte jag heller. Sorry, men jag kommer aldrig köpa att en häst är bråkig. Det är piloten problemet sitter i, inte hästen. Att man ens har mage att skylla på hästen är något jag aldrig kommer förstå mig på.. Ta istället reda på varför hästen inte vill, byt metod, byt tränare. Gör nåt annat. En häst VILL göra rätt, om den bara får rätt förutsättningar.

HIhihihihhihi ska gå o vara social med min boyfriend nu! PUSS PÅ ER som har bråkiga hästar (och även ni som har snälla) :D

Undersökning

Kopierat av felfri. "I Hippson Magazine, Nr 1 2012 presenterades en undersökning om bett. Därmed också ett diagram som visade vilket bett som ger vilket tryck i hästens mun."



Jäkligt härligt med en undersökning må jag säga! Svart på vitt, fyfan för hissbett.. som förövrigt tar första platsen och är med på hela 5 staplar, och det är inte nådigt tryck det ger heller. Stångbett är inte nå vidare trevligt heller om man ser till att det ger tryck på hela 6 ställen. Tacka vet jag milda, enkla bett :-D

Har en fråga till er som
sitter och rider runt på hissbett (främst), vad tycker ni om detta? Det känns helt ok att bettet har den inverkan det har och att det ger en sånhär effekt? Eller hur tänker ni? Blir väldigt nyfiken! Har faktist aldrig hört någon haft en bra förklaring till varför man rider med ett sådant bett och har heller aldrig hört vad det finns för positivt med dess inverkan. Skulle vara intressant att höra :-)

Tidigare inlägg
RSS 2.0