Dag 3 - Min största rädsla
Eftersom det är en hästlista så antar jag att även denna rubrik är hästrelaterad.
Min största rädsla i hästvärlden är hoppning. I början av min lilla ridkarriär, kanske de 2 första åren så var jag nästan totalt orädd. Hästen kunde stanna hur mkt som helst men jag fortsatte hoppa ändå. Jag hoppade höjder upp till 90cm och var aldrig rädd, jag bara höjde och styrde.
När jag haft Moongate ett tag så började vi verkligen inte komma överrens, han började tokresa sig HÖGT, så jag blev mer och mer osäker. I kombination med att han inte alls var hoppsäker blev allt bara skit, speciellt hoppningen. Han kunde bjuda glatt mot hinder, men strax innan hindret bara kasta sig åt sidan så jag flög som en vante.
Det satte verkligen sina spår i mig. Samtidigt gick jag på iv-häst två år, red två dgr i veckan där. Tillslut vågade jag inte ens hoppa de två hästar jag älskat att hoppa tidigare, jag vågade knappt hoppa 40-50cm utan att skita ner mig. Med Moongate var jag livrädd över att bara trava över bommar på backen.
Det var över 2 år sedan jag lämnade ifrån mig Moongate nu, och ända sen dess har jag kämpat otroligt mycket med att försöka övervinna min rädsla. I somras började mitt självförtroende och självkänsla växa fortare än någonsin. Bellie blev hoppad utav en hoppsäker människa en dag i somras, och efter den lektionen förändrades hon i hoppningen totalt. Det var en helt annan häst. Hon lyssnade extremt bra på sätet, hon hoppade utan att tveka minsta lilla, även om jag tvekade. Hon tog mig verkligen över spärren, min älskade lilla B. I två år gick väl jag och talade om för henne att man skulle vara nervös inför hinder och att det ibland var så läskigt att man inte kunde hoppa dom. Så när Lina här hoppat henne en gång så vände hon som sagt totalt, och fick en helt annan syn. Hon bjuder nu på ALLT, och har fått mig att inte alls tveka på samma sätt som förut, hon har fått mig att våga mer, att våga tro på mig och att våga tro på henne.
Men innerst inne är jag rädd. Men jag måste försöka övervinna detta, och det kommer jag!
Min största rädsla i hästvärlden är hoppning. I början av min lilla ridkarriär, kanske de 2 första åren så var jag nästan totalt orädd. Hästen kunde stanna hur mkt som helst men jag fortsatte hoppa ändå. Jag hoppade höjder upp till 90cm och var aldrig rädd, jag bara höjde och styrde.
När jag haft Moongate ett tag så började vi verkligen inte komma överrens, han började tokresa sig HÖGT, så jag blev mer och mer osäker. I kombination med att han inte alls var hoppsäker blev allt bara skit, speciellt hoppningen. Han kunde bjuda glatt mot hinder, men strax innan hindret bara kasta sig åt sidan så jag flög som en vante.
Det satte verkligen sina spår i mig. Samtidigt gick jag på iv-häst två år, red två dgr i veckan där. Tillslut vågade jag inte ens hoppa de två hästar jag älskat att hoppa tidigare, jag vågade knappt hoppa 40-50cm utan att skita ner mig. Med Moongate var jag livrädd över att bara trava över bommar på backen.
Det var över 2 år sedan jag lämnade ifrån mig Moongate nu, och ända sen dess har jag kämpat otroligt mycket med att försöka övervinna min rädsla. I somras började mitt självförtroende och självkänsla växa fortare än någonsin. Bellie blev hoppad utav en hoppsäker människa en dag i somras, och efter den lektionen förändrades hon i hoppningen totalt. Det var en helt annan häst. Hon lyssnade extremt bra på sätet, hon hoppade utan att tveka minsta lilla, även om jag tvekade. Hon tog mig verkligen över spärren, min älskade lilla B. I två år gick väl jag och talade om för henne att man skulle vara nervös inför hinder och att det ibland var så läskigt att man inte kunde hoppa dom. Så när Lina här hoppat henne en gång så vände hon som sagt totalt, och fick en helt annan syn. Hon bjuder nu på ALLT, och har fått mig att inte alls tveka på samma sätt som förut, hon har fått mig att våga mer, att våga tro på mig och att våga tro på henne.
Men innerst inne är jag rädd. Men jag måste försöka övervinna detta, och det kommer jag!
Kommentarer
Postat av: Saga
Vet precis hur det känns att vara så rädd för att hoppa, i början när jag precis blivit rädd förlorade jag känseln i benen och bara skakade.
Sen vart jag rädd för hästar öht, men den rädslan är så gott som väck nu.
Jag vågar fortfarande inte hoppa, kan på min höjd ta mig över några småskutt och sen får jag nöja mig med att trava runt och se på när de andra hoppar c:
Postat av: Julia
Vet hur du känner, jag har också varit med om det där! Nu vågar jag hoppa uppåt 90 cm, men högre tycker jag är läskigt. Men jag tycker inte att det ska vara höjden som spelar roll heller, utan att man och hästen har bra teknik och samarbete tillsammans :) Fattar inte vitsen med 130 centimeters hinder :P
sv: jaa :)<3 och din bellie :D
Trackback
