minfux

Fick ett önskemål om att knåpa ihop ett inlägg med bilder på B från förr, och nu. Jag har många sådana inlägg sen förr, men det skadar ju inte med lite nya och fräscha bilder. :-) So here we go!

DÅ; (Alla bilder är från aug-okt 2008 utom galoppbilden som är från mars 2009)







NU:





Ingen kan förstå vad jag och B gått igenom, förutom vi själva. Det har varit allt annat än lätt, men det har alla gånger varit värt det. Ingen har lärt mig så mycket om livet och om mig själv som Bellie har gjort, hon har väglett mig i rätt riktning många gånger. Det hon lärt mig finns i mig i det vardagliga livet. Hon är en stor del av vad som format mig till den jag är idag.

T.ex så har jag alltid haft jättesvårt att redovisa i skolan, prata inför folk, ha ögon på mig när jag pratar helt enkelt. Jag har varit en extremt osäker människa med mycket lågt självförtroende och låg självkänsla. Jag har alltid sett mig själv som någon som är i vägen, som inte är värd att tyckas om, blivit mobbad. Har haft väldigt mycket ångest och skuldkänslor. Ingen annan än hästarna, har hjälpt mig att finna mig själv. Och för det är jag dom evigt tacksam.

Inom hästeriet har jag alltid haft motivation att jobba med mig själv. Med mitt tålamod, min korta stubin, mina frustrationer, min osäkerhet, min ångest och mina skuldkänslor. Hade jag inte börjat med hästar som 15-åring hade inte kommit ifrån allt detdär. Inte hittat mig själv, inte såhär. Det finns mycket att jobba med fortfarande, men herregud vad min häst lärt mig mycket. Min fina fina tjej.

Jag har alltid varit en sådan som lägger benen på ryggen och flyr så fort något blir jobbigt. I skolan, på samtal, i diskussioner, redovisningar, förhör. Halva nian gick inte jag i skolan, jag flydde. Från ångest och skuldkänslor, från sneda blickar och elaka ord. Från berg efter berg av läxor och prov. Från tragiska lärare och jobbiga samtal.

I nian fann jag hästarna. Jag fick ha praktik istället för skola, i stallet. Det var då jag fick nys om IV-häst, och direkt då bestämde jag mig för att satsa på IV. I två år gick jag på IV-häst, och där fann jag både hästarna och en del av mig själv. Jag fick en nystart på livet, jag kände mig glad och jag visste vad jag ville. Jag kunde stå upp för mig själv.

Idag använder jag mig av tankarna och inställningen jag har inför ett ridpass, en trännig eller en tävling - i vardagliga livet. Ibland så ger jag upp och lägger benen på ryggen igen, men då tar jag tag i mig själv och använder samma tankegångar som inom ridningen. T.ex att andas ordentligt, tänka positivt, att jag fixar detta (en redovisning, ett skolarbete som känns väldigt jobbigt) och att jag faktist kan. För jag kan. Det jag vill komma fram till är att, jag hade aldrig jobbat på detta om det inte vore för hästarna. Då hade jag verkligen lagt benen på ryggen och struntat i allt jag inte orkar eller tror att jag kan. Jag hade fortsatt tänkt i negativa banor och fortsatt se ner på mig själv som någon som inte är värd att tycka om.

Till B igen. Jag har nu haft B, elr Guns Ballerina som hon egentligen heter, i 3,5 år. 3,5 år av arbete, slit, glädje, lycka, hat, ilska, frustration, harmoni, skuld, ångest, massvis av tårar.. men aldrig har vi gett upp. Nu är vi äntligen här. Vi har båda utvecklats i takt med varandra, lika gröna som vi var när vi fann varandra, lika duktiga är vi nu. Vi har lärt varandra, vi har utvecklats med varandra. Hela vägen. Min fina fina häst.

VI ÄR OSLAGBARA! :-D

.. sitter och kikar på lite bilder och läser bildtexter från förr på bilddagboken (numera dayviews). Sånt e verkligen skitkul!! Blev nyss påmind om att jag faktist lämnat bort Bellie i perioder för att vi inte alls kommit överrens och jag inte orkat med henne, PÅ RIKTIGT. Haha. I nuläget skulle det inte falla mig in att göra så, men då behövdes det. Jag har verkligen utvecklats som människa tack vare min fina häst, tack vare alla mina hästar. Jag körde då iväg henne till Emma, och sedan har jag fått lånat en mer välriden och skolad häst utav Emma att ta hem till mig och rida på under tiden jag och Bellie haft paus mellan oss.

Alltid lika kul att gå tillbaka i arkivet. ;)

Såhär såg Bellis ut våren (mars-april) 2009. Hon var fin i årsskiftet, men sedan bara rasade hon i vikt och muskler utan att jag märkte det. Detta pga fel foderstat. Hästar går inte bara ner i vikt utan anledning, inte heller vid pälssättning/fällning. Anledningen är helt enkelt för lite mat eller fel foderstat om hästen tappar vikt på våren (det går åt mer protein vid pälsfällningen).


Ingen vacker syn.

Har inga bra uppställningsbilder som är nytagna.. Har bara från jan-feb. Men hon är iaf hur rund och fin som helst nu tack vare RÄTT foderstat. Hon äter t.o.m mindre nu än vad hon gjorde när bilderna ovan togs. Hon får ju bara två mineraler (som var vad som fattades) och lite krubbskrammel för att det är gott. Jag säger bara TACK Q som hjälpte mig med att räkna på foderstaten. Guld värt, och se så bra de blev!


Mars i år

Nedan här är en film från 30 december 2010. När jag kollar på den + alla andra dressyrfilmer från 2010/2011 till och med augusti kan jag inte låta bli att bli så glad över hur mycket vi faktist utvecklades under Bellies 2-månaders vila. Nu ser det inte alls ut på dehär sättet som det gör på dessa filmer. Mycket kortare steg än nu, spänd överlinje, jobbar inte riktigt igenom kroppen.. Jag vet inte vad som hände men på något sätt började jag rida bättre, trots att jag knappt red under hennes viloperiod, och absolut inte för någon tränare. Och när jag väl började rida B igen så var hon som en ny häst oxå. Vi börjar verkligen hitta varandra nu, mitt fina hjärta och jag.