minfux

Det var en läsare som var lite nyfiken på hur jag gör när jag masserar B, och gärna ville att jag skulle filma och lägga ut. Men jag gjorde nämligen det för 5 år sedan, och jag kör samma övningar idag. Och nu har jag kollat igenom dom, och jag säger precis samma sak som jag skulle ha gjort nu. Så därför gör jag en re-post på dessa filmer, bilder och instruktioner som jag ger ut i dom gamla inläggen.

Jag älskar att massera hästar. Jag masserar alla hästar jag rider, känner igenom dom åtminstone. De grundläggande sakerna. Många, nästan alla är alldeles för spända. Massage gör så himla mycket, du får en så mycket mjukare häst. Och att t.ex kunna påverka hästen när den t.ex blir spänd på gången, genom att "nypa" den i halsmuskeln, det är ett jättebra sätt att få den avslappnad istället för fokuserad på annat. En avslappnad häst är ju så mycket enklare att jobba med. Och hjälper man den att slappna av från marken så kommer den ha enklare vid ridning oxå. Plus att du lär känna hästens muskler/kropp på ett bra sätt och märker om det sker några förändringar.

Så därför hoppas jag att detta inlägg och de kommande inom denna kategori kommer att gynna er och era hästar! :-)

Vi börjar med en bild, där jag målat musklerna som jag brukar fokusera mest på vanligtvis. Förklarar vad varje färg står för och hur man gör, nedan.

 

Svart: Långa halsmuskeln. Denhär övningen ska ALLA hästar gå att göra på. Går inte det, då är din häst spänd. Detta är ett jättebra knep för att lära din häst att slappna av. Jag tar ett grepp om muskeln längst ner där svarta strecket börjar, jag kniper runt muskeln tills B sänker halsen långt ner och slappnar av. Jag gungar då lös hela muskeln från början till slut. (Hästen lär sig detta fort, jag behöver bara närma mig så sänker B sin hals)

Gul: Bakom bogbladet ska du kunna föra in din hand, utan problem. På många hästar går inte det pga att de är alldeles för spända. Om du lär dig knepet på långa halsmuskeln, så kommer du ha lättare för att komma in bakom bogbladet.

Röd: Mankammen. Först så vaggar jag hela mankammen fram och tillbaka. Då utsöndras endorfiner och hästen förbereds för massagen. Sedan så trycker jag mankammen först mot mig, och sedan från mig. Med början i ena änden och slutet i andra änden. 3 gånger mot mig, 3 gånger från mig.

Rosa: Manken. B hade en liten reaktion strax bakom manken förut, pga träningsvärk. Lätt att se, då hästen vibrerar där då. Därför brukar jag stämma av ibland att allt är OK där. Jag tar handflatan och liksom stryker/trycker uppåt, med början e ena änden tills jag kommer till slutet. Det viktiga är att huden under det markerade rosa området rör sig i takt med mina strykningar uppåt.

Grön: Ryggfiléerna. Där stryker jag med handflatan innan ridning, 20ggr ungefär. Musklerna ska vara mjuka, och när man stryker med handen så ska muskeln bullas upp framför handen.

Ljusblå: Korset/rumpan. Detta ställe är det jag fokuserar mest på just nu, på höger sida då hon använder den sidan lite för mycket just nu då hon avlastar den andra. Hon har en stor bulle på högra sidan som jag jobbar med så att den inte ska bli större.

När jag masserar korset så börjar jag med att "slå" på stället jag ska massera, alltså hela området. När jag slår (med knyten näve) så ger det impulser till muskeln att dra ihop sig, vilket gör att blodet pumpas ut fortare och muskeln blir alltså mjuk fortare. Jag använder dock numera spikmatta 20 min innan massagen. Sedan är det bara att klämma, trycka, dra, you name it! Det är bara att massera på, det är aldrig skadligt. Man kan prova sig fram. Längst ner på markeringen ljusblått så ligger det som en filé eller vad jag ska kalla det, och där trycker jag från sida till sida, eftersom att hela muskeln ovanför förflyttar sig när jag trycker. Vilket är uppmjukande. Sedan kör jag bara på!
Håller jag iordning på de yttre lagren utav dessa muskler så slipper jag att det gräver sig ner och blir ett problem.

Grå: Biceps-muskeln, om jag inte minns fel. Där kan dom få spänningar av åtsittande täcken eller av andra orsaker. Där masserar jag lite då och då, det var mest förut då hon var lite spänd där. Men jag brukar massera i förebyggande syfte ibland.

Vinröd: Där de två vinröda strecken är sätter jag mina fingrar och stryker/masserar neråt. Även på framsidan av benet gör jag likadant, syns ej på bild. Detta för att blodcirkulationen ner i benen blir bättre och minskar risken för senskador.

Lila: En del av magmusklerna. Där masserade jag mycket förut, men även nu ibland. Detta för att hon är grinig då jag spänner sadelgjorden/borstar där, vilket kan tyda på att det är lite spänt där. Har sett bra resultat av detta förr, när jag masserade där 2,5-5min på båda sidor innan sadling så var hon betydligt mindre grinig.

Hur ofta ska man massera? Ja, man kan massera precis hur mycket man vill egentligen. Allt beror på vilka muskler och hur pass spända dom är. För min del har det kommit och gått väldigt mycket vilka muskler som är i behov av massage och hur ofta jag ska massera. Det har Bellies ET och massör lärt mig genom deras besök här, eftersom de även ger hemläxor. Det man ska tänka på är att när man "slår" på korset så kan dom få träningsvärk om man gör det flera minuter, för oss brukar det räcka med 1 min så är hon uppvärmd. Men gör man närmare 4-5 min så bör man inte göra samma sak dagen efter.

Ett litet tips: Man kan slå på vilken muskel som helst för att öka blodcirkulationen (som jag skrev om övningen på korset/rumpan). Så är din häst väldigt spänd/hård i någon muskel och det känns lönlöst att massera, så prova slå ett par minuter och känn efter om muskeln blivit mjukare.

Som sagt snart kommer allt detta på film, där det syns tydligt hur man ska bära sig åt, då det kan vara svårt att förklara/förstå i skrift.

Emelia efterfrågade ett inlägg om vilka PS-träns jag testat och vad jag tyckte om dom. Så här kommer det. :-)

 

Först ut är Jump Off. Jag tyckte det satt bra bortsett från nedre snokremmen då Bella har så långt mellan mungipa och kindben, så snokremmarna tenderar att hamna mitt på bettet istället för nedanför. Dock så upplvde jag henne aldrig särskilt tillfreds i detta träns, så jag sålde det ganska snart. Hon gick helt enkelt bättre på sitt smidiga Micklemträns. Jag upplevde Jump Off som ganska klumpigt.

Beatrice: Jag skulle vilja läsa mer om hur du tränade upp B, känner att jag behöver mer inspration till hur jag ska träna Morik bäst! :) Och B är ju dö snygg och er som ekipage är ju en super bra förebild!! :-D

Sen skulle jag också vilja läsa om hur du gör för att komma över/hantera osäkerheten i sadeln, du har ju skrivit en hel del om det i hoppningen, men på något vis kommer du över din osäkerhet och brilljerar, själv är jag väldigt osäker när det kommer till uteritter och hoppning (men det kanske beror på att jag inte hoppat så mycket) men jag vill inte att min osäkerhet ska påverka Morik, så har du några tips på det vore det toppen!! :-D

Svar: Hej! :-) För att träna upp Bellie och få en så hållbar och smidig häst under och efter omskolningen så la jag mycket fokus på stärkande övningar. Vi klättrade massor, minst 1 gång i veckan. Gymnastikhoppning, 1 gång i veckan ungefär. Sen ridning i lång och låg form, och i den, massa övergångar, tempoväxlingar. Inte bara rida runt runt. Utan det ska hela tiden hända något som gör att hästen måste ta i och vinkla bakbenen. Galoppfattningar, suverän träning som stärker bakdelen och kvalitén på galoppen. Det är bara att träna på!! :-)

Min osäkerhet och rädsla i hoppningen går i vågor. Den har jag haft i nu 7 år. Från början var det så illa att jag inte vågade trava över bommar ens. Det absolut viktigaste, och egentligen enda sättet, är att ta det i sin egna takt. Att börja där man är trygg, om det så är en bom på marken. Sedan höjer man allt eftersom man känner att det funkar. Jag har fått backa många ggr för att det blivit blackout i huvudet och jag brytit ihop igen. När man provar en högre höjd eller på annat sätt väljer att utmana sig själv, så är det viktigt att man vet, och tänker på att OM det inte går som planerat, så kan man ALLTID backa bandet och sänka till komfort-zonen igen. Och så rider man på den nivån ett tag till.

Den mentala biten är enormt viktig. Man måste hela tiden aktivt jobba med sin hjärna, tankesätt och inställning. Man måste tänka positivt, fake it til you make it. Tänka att man fixar det, att det kommer gå bra osv. Eller inte tänka alls. Bara ta allt som det kommer men göra det utan att tänka. För det gör iaf jag oftast för mkt av, tänker. Men trycker jag undan tankarna och bara rider, så går det som en dans. Det är ju som sagt 7 års arbete och jag är inte fri rädslan än. Den kommer nog alltid komma och gå. En del fixar nog att få bort den, men för mig är den så djupt rotad, och så länge jag har en häst som Bellie så är det på denhär nivån jag kommer vara. Hon fixar inte att hjälpa mig, utan hon behöver själv all hjälp och stöd hon kan få. Hade jag haft en häst med annat psyke tror jag rädslan skulle vara borta för längesen.

 

När du rider ut, så försök dedär med att inte tänka alls. Eller bara positivt. Börja inte fundera så mycket på det du är rädd för. Men det är dock bra att veta VAD du är rädd för och varför. Mycket kan hända men så är det i alla situationer. Även när man kör bil. Är ute och går. Det är inte bra att gå och vara rädd, för man blir så begränsad. Men när du rider ut så gör det du klarar av. Vill du bara skritta, gör bara det om du är trygg i det. Vill du bara rida en särskild slinga, eller undvika att rida längs en väg, gör det då. Eller led hästen i situationer du blir rädd. Svårt att tipsa när jag inte riktigt vet vad du är rädd för och i vilka situationer. :-)

 

 

Svar: Bellie äter olika foder från år till år beroende på hur höanalysen ser ut. Det som fattas näringsmässigt från hösilaget, är vad jag täcker upp med i form av kraftfoder. På så vis kan jag även se till att balansen mellan protein/energi är bra, samt balansen mellan fosfor och kalcium. Det är inte bra med eventuella felbalanser speciellt när det  gäller mineraler - som inte syns på hästen direkt. För mkt elr för lite, eller en felbalans mellan två mineraler kan gå tråkiga konsekvenser.

Men för att svara på din fråga, i dagsläget äter Bellie 4 dl Krafft Muskel, samt 6 dl sojamjöl. Plus fri tillgång på hösilage. Man mäter inte i dl, utan i gram. Men jag har inte vikten på fodret i huvudet. Om jag minns rätt väger 1dl muskel 60 gram, och likaså sojan. Har anteckningar på det om du vill veta mer ingående. ;-)

---

 Här är några myter om foder jag läste på Emmas blogg som jag håller med om till punkt och pricka:

 

• "Hästar som tränas och tävlas måste ha kraftfoder" - Stämmer inte, kraftfoder ska huvudsakligen bara vara ett tillägg för att fylla de behov grovfodret inte täcker. Är grovfodret tillräckligt näringsrikt kan hästen klara sig mycket bra på enbart det som daglig kost.

• "Ger man färdigfoder täcks alla hästens behov" - Återigen är det grovfodrets innehåll som styr totalfoderstaten. 

• "Hästen känner på sig vilka mineraler den behöver" - När det kommer till salt, ja, annars nej!

 

Svar: Hej och välkommen! :-) I dagsläget äter Bellie 4 dl Muskel från Krafft, och 6 dl sojamjöl. Egentligen anges det i gram, men jag har inte i huvudet hur mycket i gram hon äter. Vad hon äter beror på vad höet innehåller, vad som fattas där och vilka komplement som kan passa. Så det varierar från år till år. Hon har alltid fri tillgång på analyserat hösilage, räknar med att hon äter mellan 13-18kg beroende på årstid osv.

 

Hur hon blivit så fin i kroppen är tack vare rätt träning och rätt foder. De första åren föll hon ur mycket, och olika tider på året. Men när jag började analysera höet och hålla koll på hur mkt av allt hon satte i sig, och vad just hon behövde, så har hon hållit sig fin året runt och inte fallit ur pga fodret en enda gång. Gällande träning så är mitt absolut bästa råd att träna för tränare. De ser liksom vad som behövs och vad som passar, om man hittar rätt tränare givetvis vilket är viktigt!

 

I övrigt tänker jag på att variera min ridning mycket. En vecka kan bestå av ett pass hoppning, dressyr, klättring, konditionspass, skrittur, joggingtur, vila. Det är väldigt olika, men styrketräning är bra för att träna upp bakkärran och ryggen på hästen. Så som klättring, offroad-ridning, studs/gymnastikhoppning, ridning i ändamålsenligt form. Tempoväxlingar och övergångar är super!

 

Våran resa är 6 år lång nästan, så det blir för mig lite svårt att komma ihåg år från år i ett enda inlägg. Däremot har jag en kategori som heter "Bellie förr", och där finns alltifrån bilder från då-nu, filmer, inlägg där jag berättar om hur vi haft det förr, om hur hon varit, osv. Så dit rekomenderar jag dig att klicka in dig om du vill läsa om våran resa! :-) Och är det något specifikt du undrar över så hör bara av dig.

 

Guns Ballerina är ett trevligt sto med stor personlighet född -00. Bellie är av rasen varmblodstravare, men har gått som ridhäst i 5 år (innan dess sparsamt travtränad, aldrig startad). Utbildad och tävlad i dressyr LB med resultat upp till 64%, samt hoppning upp till 1m felfritt. Lättsam att ha med sig på träning och tävling. Full kondition.

 

Hon är positiv till allt! Du väljer gren. Pigg och glad häst som kan tända till och bli het på uteritter och vid hoppning. Rutinerad, orädd ryttare krävs då hon har humör och egen vilja. Okomplicerad i de flesta situationer, väluppfostrad. Frisk och kry häst. Regelbundet genomgången av massör och equiterapeut. Vaccinerad.

 

Utrustning finns att köpa till, både hopp och dressyrsadel. Säljes nyskodd.

 

Vid intresse & fler frågor:

Kontakta mig på [email protected]

Flertalet filmer finns på min youtubekanal http://youtube.com/nektermylove

 

 

MVH Jossan

 

 

 

Med stor sannolikhet hade jag köpt mig en ny travare. En från grunden igen, som inte är utbildad något. Alt. en unghäst av nåt slag. Jag tycker ju att det är superkul att vara med från början, och forma hästen själv, utvecklas tillsammans med hästen. Å andra sidan hade det ju varit skoj att ha en läromästare oxå. Men det känns lite mer långt bort för min del.

 

Det skulle vara intressant att prova på att utbilda en häst från grunden med de kunskaper jag har nu, då jag inte hade några kunskaper ridmässigt när jag köpte lilla B. Det finns mer jag kan lära en häst idag än då, då vi endast lärde oss allt tillsammans jag och Bells.

 

Jag har aldrig riktigt funderat på framtiden ridmässigt, eftersom jag aldrig varit den som satsar eller vill bli något. Men vem vet! ;) Just nu trivs jag bra med Bellis och hur vi har det, vi vill fortsätta utvecklas tillsammans både på träning och tävling.

 

Det går väldigt mycket i perioder, hur ofta och i vilket gren jag tränar för tränare. Under vinterhalvåret blir det mycket hoppträningar, i regel 1 gång i veckan i grupp. Jag känner att det underlättar en hel del att få allt frambyggt av en tränare, med bra övningar och tips och råd. Istället för att bara lalla runt själv. Visserligen är jag mer avslappnad och tillfreds när jag hoppar själv, men jag får ju inte hjälp på samma sätt. Man behöver nån som påpekar ens olater om de ska hända nåt. ;)

 

Dressyr blir lite nu och då. Ibland kan det gå månader emellan träningar, men ibland får jag ett ryck och tränar varje vecka. Planen för i höst är att komma igång och träna åtminstone 2 ggr i månaden i dressyr, samt hoppträna i gruppen 1 gång i veckan. Men vi får se!

 

Hur beroende jag är.. ja, egentligen fixar jag ju mycket själv, och har jag tränat ett pass för tränare kan jag leva länge på de tipsen och råden, och utvecklas ändå. Men jag vill ju utvecklas mer, tillsammans med min häst, och det är ju så roligt att rida för tränare. Jag suger åt mig som en svamp och vill bara lära mig mer o mer. Men beroende skulle jag inte säga att jag är, det beror på vad man har för mål. Vill man utvecklas mycket och hyffsat snabbt, så är ju en tränare en förutsättning till det. Men är man nöjd med det man kan så är man kanske i mindre behov av tränare. :-)

 

Tänk vad jag älskar dessa önskeinlägg. :-) De är så kul att ni ställer frågor och vill ha hjälp, för jag älskar att hjälpa andra och glädja andra! :-)

 

 

Bellie var inriden, eller riden iallafall, men kunde t.ex inte galoppskänkel eller andra kommandon. Hur det gick? Ja.. Det är lite svårt för mig att såhär i efterhand berätta hur det gick, med tanke på att jag endast hade ridit 2 år när jag köpte henne. Jag kunde alltså i stort sett ingenting ridmässigt, och allra minst utbilda en travare. Men jag hade viljan, och hjälpen, vilket var det som fick detta att fungera. I dagsläget hade jag gjort ett betydligt bättre och snabbare jobb, och kunnat lösa problem på helt andra sätt än vad jag kunde då. Det har liksom varit en stor resa för mig och B då vi har lärt oss tillsammans. Jag har inte lärt henne, utan vi har lärt oss.

 

Med andra ord, vi stötte på en hel drös av motgångar. Och jag med noll erfarenhet i bagaget löste inte dessa på bästa sätt alltid. Dessa motgångar kanske vi inte hade haft om jag hade varit den jag är idag. Därför är det lite svårt att svara på frågan.

 

Men i övrigt så har hon alltid haft bra gångarter, och inte haft några problem på att skilja på dom. Men jag har en väldigt energisk och ambitiös häst, så många ggr kokade/kokar hon över och då blir det kaos i huvudet på henne. Jag har oxå problem efter galopp, för då blir hon så taggad och bara springer efteråt. Men det blir bättre och det har vi jobbat på i flera år nu.

 

Efter ca 6 mån i min ägo började vi få problem med att fatta vänster galopp. Detta satte sig i hennes huvud, och jag fick helt enkelt inte fatta vänster galopp, trots att hon hade de fysiska förutsättningarna för det. Så under 1,5-2 år så la jag den galoppen åt sidan, eftersom det bara skapade frustration hos oss båda. Det gick verkligen inte. Efter den lilla pausen beslöt vi oss för att verkligen testa ALLT, och för varje lösning vi hittade, så hittade B på något annat. Men efter mycket kämpande så satt den där.

 

I övrigt är hon ju en väldigt positiv och arbetsvillig häst, till vad vi än hittar på. :-) Men jag tror de är väldigt viktigt att ha hjälp av tränare, vilken gren man än är inne på. Det är verkligen guld värt! Och alla har nytta av tränare. Det är oftast en själv som ryttare som problemen sitter i, och inte hästen. Gör vi rätt så gör oftast hästen rätt.

 

 

Fick en kommentar häromdagen av en supergullig tjej som önskade att jag skulle skriva om lite tips och ideér åt henne då hon omskolar en travare till ridhäst sen ett halvår tillbaka, men som nu står lite still i utvecklingen.

 

Det enkla svaret är; grunder. Grunderna är alltid återkommande vadför häst man än rider på, grunderna måste alltid sitta, och är grunden till allt. På B som är 5 år in i sin omskolning, och numera en trevlig ridhäst, rider jag samma övningar som jag rider på en mer grön häst. Alla har nytta av dom.

 

Först och främst, start och broms ska alltid fungera. Hästen ska ta en avsaktning eller övergång för så små hjälper som möjligt. Vilka övningar som är bäst att göra för dagen beror lite på dagsform och vad det är för typ utav häst. Övergångar är något jag rider myyycket på de flesta hästar. På de som är lite övertaggade, som B, så är det bra att upprepa intensiva övergångar, för då kommer hon tillslut tillbaka snabbare och snabbare till mig, och lättar av tidigare i munnen. Tillslut är hon med mig på hjälperna och vi kan samarbeta. Man kan lägga in tempoväxlingar, vilket är väldigt nyttigt. B som är pigg som en ärta tar gärna chansen att tjuvgå ifrån mig när jag ökar/länger, för då blir hon svår att ta tillbaka. Då övar jag massor på kvicka tempoväxlingar där hon ska lyssna för sätet, tills hon släpper efter och lyssnar utan tjaffs.

 

På mer sega hästar som kanske inte riktigt jobbar med helt egen motor funkar övergångar ypperligt. Och att alltid vara ett steg före. Låt inte hästen sega på, men samtidigt ska man inte sitta och nöta heller. Hitta en balans. Jag rider väldigt kvicka och intensiva övergångar på sånahär hästar för att de ska komma igång med bakkärran, och därmed kommer deras framåtbjudning som ett brev på posten. Tillslut blir de nästan åt andra hållet (pigga). Var noga med att alltid få kvicka reaktioner av en sånhär häst, så att de inte går och halvsover.

 

Det är lite svårt att veta vad jag ska skriva om för tips, för L här skriver att de står stilla i utvecklingen, men jag vet inte riktigt var de befinner sig, vad som funkar, vad som inte funkar osv. Men jag har, under 5 år tillsammans med B, aldrig stått stilla i utvecklingen. För mig är det superviktigt att ha tränare som jag känner ger nånting varenda ridpass. Varenda ridpass ska jag få ut något av. Jag ska inte sitta och traggla runt och göra saker jag lika gärna kunde ha fixat lika bra själv, som inte ger oss något nytt. Jag ska alltid hitta en ny knapp som tar oss framåt, som jag jobbar vidare med själv, emellan träningarna. Det kan gå månader. Jag hittar ändå nya knappar som jag jobbar vidare med. Både hos mig själv och häst. En viktig del i att utvecklas, är att man måste ha ett driv hos sig själv att vilja lära. Man måste vilja suga åt sig av ny info, lärdomar, tips och råd, och vilja bli bättre. Försöka göra något bättre hela, hela tiden.

 

Lycka till!

De tränare som jag rider för i nuläget, och som får oss att utvecklas genom ren praktisk träning är Gunilla Nylander och My Jeppson. Gunilla har jag ridit för lite då och då från ett år tillbaka då jag och B flyttade till stället vi står på nu. Vi står granne med hennes ridhus vilket gjorde det självklart att testa träna för henne. 

 

Jag tränar oftast själv, då jag får ut mer av de träningarn än när det är grupper om 4-6 st. Jag rider gärna 2-3 st, men jag har ingen att träna med just nu som är sugen, så då får det bli privatträningar. Dressyrträning rider jag alltid privat/ensam för att få ut mesta möjliga. Hoppträningar rider jag som sagt gärna med fler, men inte för många för då blir jag alldeles för osäker och tappar allt mitt självförtroende. Så Gunilla tränar jag alltså för i både hoppning och dressyr, men mest hoppning för tillfället.

 

My Jeppsson var en tjej jag helt random fick för mig att testa rida för, efter att hon skrivit ett rid-tips till mig på bloggen, som gav enormt mycket! Jag tänkte att shit, om hon kan vägleda oss så bra via en kommentar på bloggen, hur bra kan det inte då bli om jag faktiskt rider för henne irl? Sagt och gjort. Och My fick redan från första träningen mig och B att kliva framåt i utvecklingen, och så har det fortsatt. Dock var det ett tag sedan jag red för henne nu. Jag har lite av en "ensamperiod" nu, som jag har ibland, när jag helt enkelt känner att jag vill rida själv och jag känner att det går bra.

 

Dessa två tränar mig alltså rent praktiskt och ses som mina tränare. Jag har många fler personer som hjälper mig, på deras vis.

 

Malin Rajala. Min bästa vän och som även hjälper mig ibland när jag hoppar ensam, vilket ger en del när jag hamnar i mina små down-perioder och inte tror på mig själv.

 

De som hjälper mig mycket mentalt och via tips och råd vi nätet är Caroline Silverbern, Hanna Skoog och Jennie Jonsson. Tre personer jag litar på väldigt mycket, och som allt som oftast läser av mig och B på precis de sätt jag upplever själv, vilket gör att jag kan få mycket nyttiga tips och råd som jag känner ger resultat.

 

Alla utetäcken utom ett är Bucas. Jag har haft problem med att hitta rätt täcke till henne eftersom hon annars får skav på bogspetsarna, eller så gilder täcket omkring och hamnar snett. Hon kan t.ex inte ha Hööks utetäcken, för dom hamnar bakom manken och ligger och stramar, samt att de kasar omkring och hamnar snett.

 

Provade tillslut Bucas Freedom, ett regntäcke. Upptäckte att de hade perfekt passform på henne. Det rör sig inte ur fläcken, sitter där det ska hela dagen och hon får inte skav av det.

 

Regntäcken: Bucas Freedom och Bucas Irish Turnout 50 - Ett ofodrat, och ett från Irish-serien som är 50g fodrat

Övergångstäcke: Bucas Freedom 150 - Som det låter, ett täcke med 150g foder

Vintertäcke: Bucas Freedom 300 - Samma där, vintertäcke med fyllning på 300g. Samt att jag har ett från Capriole, MyOnes egna märke, som turligt nog har precis samma passform som Freedom-serien från Bucas

 

Hon har ett gammalt Horseware ulltäcke, och ett Hööks fleecetäcke (som sitter OK) som svettäcken.

 

Jag är alltså ingen storsamlare när det kommer till täcken. ;) Jag vill bara ha täcken som faktiskt används och är nödvändiga.

 

Detta är ju så otroligt olika beroende på vad man vill uppnå för dagen då man hopptränar, och vilken häst och vad man vill uppnå med just den hästen. Men nu pratar vi såklart om B. Jag tycker om när man bygger upp olika övningar, kanske 2-3 st, och sedan rider dom som en bana.

 

Ofta ställer jag upp två övningar på vardera långsida, och ett enkelhinder snett igenom med eller utan galoppbommar innan/efter. Övningarna på långsidorna kan vara allt möjligt, studs, linjer, kombinationer, galoppbom varvat med hinder, 5,5an, 6,5an osv. Har ingen speciell favorit, men som sagt, att rulla på dessa övningar tycker jag är kul. Samtidigt som man får svänga och styra, tänka på vägar osv. Då börjar jag i antingen höger elr vänster varv, sen efter första övningen rider jag snett igenom och hoppar hindret där, och sedan vidare i nästa varv och tar andra långsidan.

 

"Min dröm-outfit till Bellie"

 

Mycket enkelt! Schockemöhles nya collection föll jag för direkt. Jag skulle inte tacka nej till denna väst, och detta schabrak. Matchat med ett par svarta ridbyxor och marinblåa eller vita lindor på B. Ja tack!

 

Hm... en rätt svår fråga. Det beror mycket på vad man vill uppnå, dagsform och vilken häst man rider. Men överlag så kan jag säga att dehär med att ställa hästen utåt och rida den utifrån och in, alltså från yttersida till insida, verkligen är något som hjälpt mig mycket. Så jag brukar ofta rida övningar där ställer henne utåt, för att sedan ta in henne på insidan och ställa henne inåt.

 

Det kan vara hörnpasseringar, att jag ställer henne utåt i hörnen och rakriktar där emellan. Det kan vara volter, där jag ställer henne utåt varannan volt, och inåt varannan volt. Resultat känns direkt på Bellie. Det kan även vara volter där jag ställer henne utåt halva volten, och plockar in henne på insidan och ställer inåt halva volten. Hästen blir genast mer på hjälperna tycker jag.

 

Detta görs i samtliga gångarter. :-)

 

 

Först tar jag såklart in henne och stallar upp henne på gången. Ibland får hon gå in i boxen först och kissa. ;) Är hon lerig tar jag först min underbara Magic Brush och drar av all lera. Därefter har jag alla mina borstar som är ifrån "Borstiq Farm", alltså naturborstar. Använder inget annat.

 

Först har jag en vanlig borste som tar bort de synliga och yttre lagret. Sedan tar jag en extremt mjuk borste till huvudet som hon oftast doppat i höbalen! ;) Borstar sedan av all lera från hovarna. Efter det kratsar jag ur hovarna, borstar ur dom och sprayar på äppelcidervinäger då hon har lite röta, samt i förebyggande syfte. Om hon har väldigt spånig svans så reder jag ut den efter att jag kratsat ur hovarna.

 

Slutligen så tar jag och ryktar igenom hela henne så att hon blir blank och fin, och ibland kan jag som ytterligare en finish använda mig av min supermjuka borste som tar bort de sista.

 

Man och pannlugg borstar jag sällan. Likaså svansen, men den tar jag åtminstone någon gång i veckan.

 

Ska jag ut och rida så slänger jag på sadel, eventuella skydd och slutligen tränset. :-)