Livrädd häst?!
Red ut på älskade Bellabus förut. Efter att jag gett henne massa gott! Köpte bananer, mandariner och morötter åt henne. Hennes favoriter är banan och mandarin. Så hon fick välja och vraka en massa, hon blev så glad så.
Sedan red vi som sagt ut, barbacka och på raka bettet blev det. B kändes trevlig och fin, tills vi kom till de över 100 (?) spånbalarna som stod mitt ute på en åker nära vägen. Hon blev helt galen! Alltså livrädd. Har aldrig någonsin sett en häst så rädd. Hon darrade jättemycket och hjärtat slog hårt på henne, sen slängde hon sig i panik hemåt (men jag snurrade runt henne bara så hon kom ingen vart). Fick verkligen lirka med henne för att hon skulle våga gå, och när hon väl gick så var det inte i skritt... sen höll hon på att backa ner i diket och ja, hon var så sjukt rädd.
Brukar ofta skriva att hon fjollar sig och slänger sig hemåt för nåt fjantigt som hon sett 100ggr, sånt som jag bara skrattar åt och sedan ber henne gå så går hon utan problem förbi. Men detta som hände idag var något helt annat.
Efter detta skräckmoment för lilla B vart hon så jäääävla fin! Travade massa, gjorde skänkelvikningar i traven och körde lite övergångar. I skritten passade jag på att samla mycket, tills jag kände att det var mina höfter som satte ner hennes ben precis i den takt jag ville, och sedan släppte jag fram henne i trav. Hon var så jävulskt fin alltså! Jättestadig och fin i formen, trevlig i munnen, ja hon var verkligen med på noterna idag om man säger så.
På hemvägen var hon lika fin, lite tjaffsig i munnen då kanske, det var ju hemväg. Men inte nämnvärt jobbig. Iallafall, så kom vi till dessa spånbals-pallar igen, och hon blir MINST lika rädd. Darrar, hjärtat slår, och hon slänger sig bortåt!! Hon ska alltså inte ens hem... inte normalt. Hon backar ner i diken och allt, hon ska bara inte hemåt. Får lirka förbi henne, och hon är spänd som en fiolsträng och går i stillastående trav så nära diket som hon bara kan. När hon lugnat ner sig hoppar jag av, och leder henne mot dessa skräckbalar, och vi kommer en bit in mot dom. Sen sliter hon sig och kutar hem, ensamen... Den lilla proppen.
Så när jag kommit till stallet jag oxå så tar jag ut henne och hoppar upp en sväng igen och avslutar det på ett bra sätt.
Är så jättenöjd med dagen ändå! Hon var fantastiskt trevlig. Efteråt fick hon stretcha massa med godis, och göra sitt trick "puss", samt backa på ett sätt som hjälper SI-leden. Så hon fick massvis med gotta då oxå! :-D
gammal bild
Sedan red vi som sagt ut, barbacka och på raka bettet blev det. B kändes trevlig och fin, tills vi kom till de över 100 (?) spånbalarna som stod mitt ute på en åker nära vägen. Hon blev helt galen! Alltså livrädd. Har aldrig någonsin sett en häst så rädd. Hon darrade jättemycket och hjärtat slog hårt på henne, sen slängde hon sig i panik hemåt (men jag snurrade runt henne bara så hon kom ingen vart). Fick verkligen lirka med henne för att hon skulle våga gå, och när hon väl gick så var det inte i skritt... sen höll hon på att backa ner i diket och ja, hon var så sjukt rädd.
Brukar ofta skriva att hon fjollar sig och slänger sig hemåt för nåt fjantigt som hon sett 100ggr, sånt som jag bara skrattar åt och sedan ber henne gå så går hon utan problem förbi. Men detta som hände idag var något helt annat.
Efter detta skräckmoment för lilla B vart hon så jäääävla fin! Travade massa, gjorde skänkelvikningar i traven och körde lite övergångar. I skritten passade jag på att samla mycket, tills jag kände att det var mina höfter som satte ner hennes ben precis i den takt jag ville, och sedan släppte jag fram henne i trav. Hon var så jävulskt fin alltså! Jättestadig och fin i formen, trevlig i munnen, ja hon var verkligen med på noterna idag om man säger så.
På hemvägen var hon lika fin, lite tjaffsig i munnen då kanske, det var ju hemväg. Men inte nämnvärt jobbig. Iallafall, så kom vi till dessa spånbals-pallar igen, och hon blir MINST lika rädd. Darrar, hjärtat slår, och hon slänger sig bortåt!! Hon ska alltså inte ens hem... inte normalt. Hon backar ner i diken och allt, hon ska bara inte hemåt. Får lirka förbi henne, och hon är spänd som en fiolsträng och går i stillastående trav så nära diket som hon bara kan. När hon lugnat ner sig hoppar jag av, och leder henne mot dessa skräckbalar, och vi kommer en bit in mot dom. Sen sliter hon sig och kutar hem, ensamen... Den lilla proppen.
Så när jag kommit till stallet jag oxå så tar jag ut henne och hoppar upp en sväng igen och avslutar det på ett bra sätt.
Är så jättenöjd med dagen ändå! Hon var fantastiskt trevlig. Efteråt fick hon stretcha massa med godis, och göra sitt trick "puss", samt backa på ett sätt som hjälper SI-leden. Så hon fick massvis med gotta då oxå! :-D
gammal bild
Kommentarer
Postat av: Jennie
Aww..Lilla Bellie! Tur att hon och du tog er hem oskadda iaf. Sådär rädd som hon blev idag, med att hon börjar darra och man riktigt hör hjärtslagen, sådär blir Jippan nästan varje gång vi rider ut och det kan vara för en helt vanlig brevlåda ungefär, det är olika varje gång ;) Haha, därför rider jag aldrig ut barbacka själv, eftersom jag inte ens håller mig kvar med sadel när han blir så rädd :P
Trackback
