Tar nya tag imorgon..
Det har gått otroligt mycket framåt, men jag är långt ifrån mål. När jag rider och det blir såhär.. Jag är på dåligt humör, Bellie är inte samarbetsvillig, så blir det bara värre och värre ju mer jag rider. Eftersom båda är lika envisa och tjuriga så är det ingen av oss som ger oss och mjuknar, förrän den andre gör det. Vilket gör att jag blir mer och mer frustrerad, får mer och mer ångest, känner mig mer och mer värdelös och allt vad man kan tänka sig, och då blir det lätt att jag blir för hårdhänt, och får ånger efteråt. Tur att jag har Emma som står där och hjälper mig tänka i rätt banor igen, även om det är svårt.
Det är som att jag blir en annan person i dessa situationer. Klumpen i magen bara växer och växer och den måste komma ut nånstans, i ilska oftast. Har dock lärt mig att hantera den betydligt bättre nu som sagt, att istället för att fortsätta traggla prova göra något annat eller helt enkelt hoppa av. Idag provade jag att bryta av bråken i traven med lite galopparbete, som gick ännu sämre, så kämpade på i traven ett tag och när jag slutade kämpa emot henne i handen och bara sket i allt så vart hon faktist avslappnad av sig själv tillslut. Så mycket sitter ju i mig, stress, press och ångest.
Har iallafall nu tänkt igenom allt, och bearbetat det som blev idag. Och nu kommit fram till att jag tar henne för vad hon är, som jag många ggr fått göra i dessa situationer. Hon är ingen lätt tjej denhär fröken.. och det är inte jag heller, vilket gör det ännu svårare. Så imorgon tar vi nya tag, och då tar jag henne precis som hon är. Samarbetsvillig eller inte, jag kommer att rida henne precis efter hur hon är. Det är så vi löst dessa perioder de senaste ggna. Och jag är så glad och stolt över mig själv som lyckats hitta ett sätt som fungerar för mig, att jag lärt mig hantera mina känslor på ett betydligt bättre sätt än förut.
(Y)
det är så svårt att strunta i sånt där. jag ältar alltid allt
tråkigt och synd med motgångar, men det är väl sånt man får ta :/ kämpa på så blir det bättre snart :) vet hur det känns, vet precis. Men jag har också lärt mig bättre att inte irretera upp sig och ta ut det över hästen, utan försöka vara mjuk och tålmodig osv. men såklart är det ju jobbigt :(
känner igen mig i det där alltså. Zola är likdan, envis och tjurskallig och ska ha rätt. och jag är tyvärr likadan haha, sådan matte sådan häst ;)
Nej men det har hänt ett par gånger att jag har blivit så arg så jag måste gå ut från stallet och grina, men sen när man kommer in igen och ser Zolas blick och spetsade öron så kan man inte vara arg mer. (:
sv: Tack så hemskt mycket! :)
Sv: Tack så mycket! :) både ja och nej min syster hjälpte mig lite men jag valde bilder och färg och placering :)
Sv: Tack så mycket! Desamma.. :) Kommentera gärna en fråga på min frågestund sötnos! Kram
SV: Tack vad gullig du är ! :) Ska bara försöka hänga i och blogga regelbundet. Har lätt för att få bloggtorka haha . kram !
Motgångar kommer och går.
Vet hur det är med motgångar, men bara åka hem ladda ny energi och på de dagen efter igen.
Går de dåligt, hem ladda om på de dagen efter igen.
Går de inte framåt får man ta hjälp, av någon erfaren person som kan sporra en. I ditt fall Emma kanske ? :)
Jag är på gång o ge upp ett antal gånger när Raski inte går o samarbeta med.
men de är bara bita ihop. :) kämpa på !
SV: tack så mycket :D ja den har jag fixat ihop själv :)
Följa varandra på blogglovin? :D
Jag tror du börjar komma till en vettig lösning med din häst :) att så fort du känner att du börjar bli arg/frustrerad över att det inte går som det ska så gör något helt annat, problem kan bara lösas när häst och människa är positivt inställda till det. Likaså om du känner dig på dåligt humör eller negativt inställd före ni börjat, på grund av en dålig dag eller känslan av att det kommer gå dåligt - hitta på något som får dig mer positiv först. Pyssla länge, gå en promenad tillsammans eller liknande, annars känner hästen av det där negativa och så blir det bara rappakalja av alltsammans.
Lycka till! :)
Du är inte ensam. Gah jag kan bli så fruktansvärt frustrerad när jag och hästen bråkar med varandra. Jag är sjukt envis också och ger mig bara inte.. finns ingen situation som jag kan bli så frustrerad. min hjärna kokar och jag ser rött typ. blir hård i hand och skänkel. det bästa är att bara släppa tyglarna, skritta av och gå in stallet och ta nya tag nästa dag. Men de är så svårt när man sitter där och tragglar och försöker och försöker, men de blir bara värre och värre. För mig har det blivit bättre med åren, k'nner mig lite mer förnuftig även om det ibland bara blir pannkaka :) kram
