Lastning
Jag kunde lastträna och ha mig, och då gick det hur fint som helst. Men när vi väl skulle iväg gick det inte.
Vi fick hjälp utav Emma och då gick det bättre, det tog kanske 5 min istför 30 min. Och sen har hon pendlat som natt och dag, haha.
När vi flyttade till Emma i februari så var hon tjurig som ett as. Hon stegrade, slängde sig, hoppade åt sidorna, allt för att inte kliva på. Och med ett sånt lugn i ögonen. Helt nonchalant, helt orädd, haha. Hon har retat mitt tålamod många ggr den tösen.
Tillslut började det gå riktigt bra, och flera månader nu i sommar/höst så har det fungerat problemfritt. Hon har klivit på påengång när jag följt med henne in. Och några ggr har jag kunnat skicka in henne helt själv när det varit hemgång. Helt utan tvekan.
Nu senaste veckorna har hon protesterat igen för kung och fosterland. Det började med små små prövningar om hon kunde komma undan, men efter 30 sekunder följde hon med in igen. Men de blev värre. ;) När vi skulle till Alnö och tävla nu sist så stod hon och tjurade ett tag, och när vi skulle hem tog den en hel jäkla halvtimme att få in na i transporten. Och sen dess har hon fortsatt! Haha. Herregud.
Senaste två ggna har hon gått på så fort vi dragit fram linan, men tredje ggn hade tösen överlistat oss och då började hon med dessa stegringar, kast, hopp, ALLT för att slippa. Så numera får vi (igen) köra med kapson och lina, för har hon kapsonen stegrar hon aldrig. Så hon kan inte göra så mkt. ;)
Blev ett långt inlägg nu. Men hon är så charmig min tös. Ett äkta sto. STO. Det står skrivet i pannan på henne. Jag förstår inte hur hon kan pendla från att behöva kapson, linor och ett jädra tålamod till att helt utan tvekan kliva på SJÄLV bara jag skickar in henne. Men söt är hon.
Notera att jag går på sidan utav transporten, hon går in helt själv här:
Och här med kapson i april;
Hur är era hästar att lasta?
Mina är mycket snälla att lasta =)
Min häst som jag hade var egentligen lättlastad, men han kunde vara tjurig som en åsna och ville inte riktigt om man var för mesig. Man fick helt sonika be honom backa om han stannade (och det snabbt) och sedan be honom gå på, då gjordes det helt utan bekymmer.
Till en början när jag inte kände honom tyckte jag att han var stor och läskig, han ställde sig nämligen gärna på bakbenen när han tvingades att backa. Sådär mellanhögt liksom, inte så att han var nära att slå över eller så. Men tillräckligt för att man inte visste vart man hade honom i början när jag precis köpt honom!
Raski har det aldrig varit några problem med.
Hon går med in helt själv.
Nu har jag inte åkt med henne så mycket transport sista tiden.
men när hon åkte gick de väldigt bra. :)
bellona var jättesnäll först. lastade henne själv osv, men sedan skadade hon en muskel i halsen förra sommaren när vi var på strömsholm och hon var tvungen att åka hem med skadan. muskeln där påverkar balansen en del så hon tyckte de blev väldigt jobbigt (vi visste inte om den skadan då, såg bara att hennes bäcken vridit sig tillbaka som det varit innan då hon inte riktigt funkade med ridningen, o ville inte ha henne kvar så). jag fick köpa ny transport, droga henne och träna i 11 (!) månader innan jag fick in henen igen. nu går hon in jättesnällt, men jag måste öppna hela transporten rakt igenom. ja du vet väl hur det var! :P
Vera går in iprincip på en gång. Hon kan stanna och bli osäker, men smackar man bara och går in, så följer hon efter.
(Ja, jag lastar genom att gå framför, för hon har mig som trygghet. Och om jag går in dit så kan det ju inte vara farlig. Hon går inte in om man försöker skicka in henne ensam.:P )
