Mycket tankar och känslor
Idag har varit en lite jobbig dag faktist.. mycket tankar, prat och massa känslor kom ut.
Började med att Sandra hämtade mig kl 8 imorse, vi for till Matfors och gjorde iordning Lillan och Poppe. Sandra skulle rida lektion för Emma på Lillan, vilket såg super ut! Så himla kul att kunna "förmedla" Emma vidare till folk som behöver hjälp, för Emma är verkligen hur duktig som helst. Bästa!
Det gick hyffsat för mig att rida Poppe, mycket bättre än sist. Han knäppte inte av lika mycket som sist, och han är verkligen hur gullig som helst. VERKLIGEN en häst man får vara försiktig med, för att får han beröm, då vill han göra mer och mer. Och det är det som kan vara lite farligt ibland bland våra älskade varmblod, vi kräver mer och mer för att dom vill mer och mer, och så blire bara pannkaka för att man gått för fort fram.
Vidare till Harv för att fixa iordning B för en lektion. Hon har ju fått för sig att hon inte ska gå på transporten nu igen, ända sen Alnös senaste tävling. Jobbiga söta lilla sto! Och jag var nervös och spänd redan i stallet, så det gick SKIT att rida. Tack vare mig. Hästen är så jävla fin och så kommer jag där med mitt jädra humör och ilska och då fungerar ingenting. Dessutom hade urgulliga Malin Rajala kommit för att fota oss, (hon vill utvecklas inom fotografering) och så är jag på detdär muppiga humöret. Men det verkade inte störa henne så mkt då hon sa att hon var likadan själv när hon red. Så det var ju skönt att jag inte verkade skämma ut mig totalt iaf! ;)
Sen efteråt hade jag världens ångest för att jag förstör allt, inte kan rida, har världens sämsta självförtroende m.m. Sen kom vi in på lite djupare prat, jag och Sandra. Och sen jag och Emma. Det är rätt skönt att få höra andras åsikter.. Och jag fick ett förjävla bra tips utav Sandra, på vad det kan vara att jag är som jag är. Jag har nu sökt på google och även fått göra ett test, och det känns inte som att det är någon tvekan om saken. Så nu ska jag söka hjälp och se om jag kan få dethär diagnostiserat. Då skulle tyngden från mitt bröst lätta flera kilo, alla frågor, tankar och känslor om varför jag är som jag är skulle försvinna. Det vore enormt skönt.
Började med att Sandra hämtade mig kl 8 imorse, vi for till Matfors och gjorde iordning Lillan och Poppe. Sandra skulle rida lektion för Emma på Lillan, vilket såg super ut! Så himla kul att kunna "förmedla" Emma vidare till folk som behöver hjälp, för Emma är verkligen hur duktig som helst. Bästa!
Det gick hyffsat för mig att rida Poppe, mycket bättre än sist. Han knäppte inte av lika mycket som sist, och han är verkligen hur gullig som helst. VERKLIGEN en häst man får vara försiktig med, för att får han beröm, då vill han göra mer och mer. Och det är det som kan vara lite farligt ibland bland våra älskade varmblod, vi kräver mer och mer för att dom vill mer och mer, och så blire bara pannkaka för att man gått för fort fram.
Vidare till Harv för att fixa iordning B för en lektion. Hon har ju fått för sig att hon inte ska gå på transporten nu igen, ända sen Alnös senaste tävling. Jobbiga söta lilla sto! Och jag var nervös och spänd redan i stallet, så det gick SKIT att rida. Tack vare mig. Hästen är så jävla fin och så kommer jag där med mitt jädra humör och ilska och då fungerar ingenting. Dessutom hade urgulliga Malin Rajala kommit för att fota oss, (hon vill utvecklas inom fotografering) och så är jag på detdär muppiga humöret. Men det verkade inte störa henne så mkt då hon sa att hon var likadan själv när hon red. Så det var ju skönt att jag inte verkade skämma ut mig totalt iaf! ;)
Sen efteråt hade jag världens ångest för att jag förstör allt, inte kan rida, har världens sämsta självförtroende m.m. Sen kom vi in på lite djupare prat, jag och Sandra. Och sen jag och Emma. Det är rätt skönt att få höra andras åsikter.. Och jag fick ett förjävla bra tips utav Sandra, på vad det kan vara att jag är som jag är. Jag har nu sökt på google och även fått göra ett test, och det känns inte som att det är någon tvekan om saken. Så nu ska jag söka hjälp och se om jag kan få dethär diagnostiserat. Då skulle tyngden från mitt bröst lätta flera kilo, alla frågor, tankar och känslor om varför jag är som jag är skulle försvinna. Det vore enormt skönt.
Kommentarer
Postat av: Lina
oj vad är det som stör dig så? :S
Trackback
