Älskade fina du
När allt inte går min väg, när något inte passar mig. Då blir jag lätt frustrerad, irriterad och arg. Jag har jobbat med detta i många år oxå, eftersom att jag är medveten om mina problem. Och därför går det även att jobba med dom, vilket jag verkligen vill eftersom det sista jag vill är att såra mina nära och kära.
Jag fick en kommentar av Caroline som gjorde att det kändes lite bättre på något sätt. Jag är inte den enda med problem, kändes det som. Vilket många många ggr sagt till mig, att oj jag trodde jag var ensamen om detta. För jag är inte blyg att prata om mina värre sidor, jag är gärna öppen med mina dåliga sidor och problem. Det kan ju i sin tur hjälpa andra.
Det som hände idag var att jag red, fast det hade gått dåligt sist i paddocken. Fast jag hade den frustrationen kvar. Fast jag senaste veckan blivit lätt irriterad på B. Fast inte Emma hade möjlighet att komma ut, som jag hade velat för min och Bellas skull, för att Emma blir ett väldigt bra stöd och hon säger stopp när jag börjar gå för långt. Hon är en trygghet.
Jag var jättespänd i kroppen, klump i magen av olika skäl, ångest och jag är även omotiverad just nu. På en häst som har otroligt mycket energi, och en helt sjukt stor mängd av vårkänslor, och otroligt mycket humör, precis som mig.. kan detta bara sluta i katastrof. Vilket det även gjorde.
När jag är spänd, stressad m.m då KAN inte jag rida, jag kan inte koppla bort mentalt det som gnager i mig. När jag är på bra humör, glad osv. så kan Bellan hålla på precis hur som helst, toka sig, fjolla sig, inte samarbeta osv. Men jag bryr mig inte då, jag nästan skrattar och är glad bara. Oavsett vad hon gör. Det är ju DIT jag vill komma, att alltid kunna vara så. För det funkar inte att bli så som jag blir.
Nu var det visserligen säkert ett år sen (?) jag fick ett utbrott på henne sist, som jag fick idag när allt brast.
Det jag brukar göra i dessa lägen är att antingen ställer jag av henne helt, eller så rider emma henne mer, eller så jobbar jag mer från marken + rider kravlöst. När jag rider kravlöst går det mycket bättre för då rider jag på Bellas villkor, och inte på mina. Hon bestämmer helt vad hon klarar av och vad jag får be om. Jag rider frågande kan man säga, jag rider, och är det ngt jag vill så frågar jag Bella om hon skulle kunna tänka sig att göra det, och kan hon inte det så skiter jag i det. Det brukar funka väldigt bra för tillslut brukar vi hitta tillbaka till varandra..
Det är bara så jobbigt att ha det såhär, av den anledningen att det drabbar min häst. Jag vill ju inte det, och drf tar jag avstånd istället. Men jag ska fortsätta jobba på det, i massor. Det funkar inte att ha det såhär och det vet jag, oavsett hur sällan det sker. Det sker ju.
Älskade fina du, förlåt mig
Men vad BRA gjort av dig att känna igen mönstret, veta vad du gör galet och ha en plan för hur du tar dig ur situationen! Nu har jag följt dig så pass länge och vet att du inte hade samma insikt kring dig själv i början.
Så genom att jobba med dig själv på det utmärkta sätt du gör kommer nästa "bakslag" gå ännu bättre och du hinner reda ut situationen i ett ännu tidigare läge. Personlig utveckling Josefine, bra jobbat!
Jag är likadan.
Jag kan vara frustrerad pga olika själ, försöker mig på att rida ändå och det funkar inte alls. Jag blir spänd och kan inte rida, Tricko blir spänd och bara jobbig vilket då är mitt fel men självklart ser jag inte det ju då, så då blir jag arg på han. Jag har också jobbat med det länge, och måste försöka komma på en lösning för även fast mina utbrott på han kommer väldigt väldigt sällan, typ en gång per år, nemen du fattar, så funkar det inte att ha det så. För när det väl händer också mår jag så dåligt i flera veckor, jag får såna skuldkänslor och kan knappt göra nånting, går bara in i en depp period.
Jag har trott, precis som du, att jag var den ända och jag har väldigt svårt för att vara öppen om mina dåliga sidor, vilket jag ibland önskar att jag inte hade. Men jag måste säga att tack för att du delat med dig av detta, jag trodde jag var ensam men nu vet jag att jag inte är det. Tack igen. Och jag tror nog att du kommer kunna hitta en lösning på detta, det är nog ingen fara ska du se, du löser det här!
Kram på dig. :)
SV: Precis så jag försöker tänka och peppa mig själv med, att jag VET om att det är fel och försöker verkligen att undvika det, och det var bra längesen det hände nu och det känns som om jag är på rätt väg! :)
Inte roligt det där, är precis likadan själv. Och tänker och tycker som dig med, att det inte ska gå ut över Zola. Hade en sån period för två tre veckor sen, där det liksom inte gick, allt gick dåligt. Jag satt upp och liksom tänkte det här kommer inte gå idag heller. Och när det blir så är det bara att strunta i ridningen, och att bara vara med hästen utan att ha några krav (som du skrev). Och det är tur att du har någon som kan säga ifrån. Det har inte jag, så ibland kan det tyvärr gå för långt...
Äh, alla gör vi misstag ibland, vi är i slutändan människor allihop. När vi blir arga och frustrerade av någon anledning så får vi lätt utbrott om något går fel. För hårda tag i tygeln, för hård och orättvis skänkel eller rytande, det blir så ibland.
Det är okej, så länge man själv inser att det är fel och försöker hitta vägar att komma runt det på så det inte händer igen.
Jag har en häst som emellanåt kan gå en på nerverna då han är rejält envis och ingen lätt häst att hantera i många avseenden, han kan driva en till vansinne.
Men det jag gör för att motverka att jag blir förbannad är att jag inte gör något krävande de dagar jag inte mår bra och inte pallar med om han skulle bli sådär envis som han kan bli.
Istället göra något som fungerar för tillfället.
Den andra saker jag gör är att om jag känner att det börjar eskalera och jag blir frustrerad så går jag därifrån. Hoppar av hästen eller lämnar honom i paddocken en stund om vi tränar där.
Helt enkelt ta en paus och lugnar ned sig innan man tar tag i problemet.
Man ska alltid vara i balans om man ska kunna kräva något av hästen, man kan inte kräva av en häst att vara i balans och göra saker bra utan att man själv är det.
Gör man fel, då är det bara att ta den tiden det tar att reparera skadan. För varje gång man blir frustrerad på hästen så förstörs ens relation med den olika mycket, så för att göra så lite skada som möjligt är dte bra att från början ligga på plus.
Skapa en relation med hästen genom att vara med den kravlöst i hagen, borsta, klia o.s.v. då kommer relationen också hålla för fler misstag.
jag brukar tänka att jag ska inte låta något som påverkar mig gå ut över hästen, och då skrittar jag ut eller bara struntar i att rida. var mer så förr, idag tänker jag lite annorlunda
Vet, precis som flera andra som kommenterat, hur det är. Fick också utbrott på min ponny när han (jag såklart) inte fattade och bara gjorde allt fel. Blev så arg och frustrerad och sen ledsen för att jag var så dum mot honom. Som tur är var det mer än ett år sen jag tappade kontrollen helt, men självklart får man mindre återfall.
En grej jag började med för inte så längesen var att andas ordentligt. När jag kände hur ilskan kom krypande drog jag in luft och tänkte/sa "bra/lugn luft kommer in" andades ut och sa "arg/stressad luft kommer ut". Och upprepade tills jag var lugn.
Låter väldigt töntigt, men det hjälpte i alla fall mig att fokusera på något annat en stund och sen återgå till min häst med en lugnare attityd.
Blir fortfarande enorm skamsen när jag tänker tillbaks på hur jag behandlade min älskade häst, men hästar har lätt att förlåta.
Jag är 100% säker på att ni kommer över den här tröskeln, du har gjort ett enormt bra jobb med henne (har sett er utveckling sen du fick henne på pixbox ;). Kämpa på!
Åh, vad glad jag blev :)
Bra att kunna hjälpa lite iaf.
Sen lovar jag att det kommer bli bättre ju äldre du blir. Jag hade mer jobbigt när jag var yngre, sen mognar man mer i sig själv och blir inte lika frustrerad. Lättare att ta motgångar.
Men när man mår dåligt i själen som vi kan göra ibland, när man är nära depression eller så, då går det helt enkelt inte att hantera situationen.
Men nu har du kommit så långt att du vet med dig att du gjort fel och försöker rätta till det.
Att erkänna att man själv har gjort fel, och inte skylla på hästen är jättebra.
Camilla här ovan har mycket erfarenhet av att inte må så jättebra, och hon har en mycket bra syn på hur man ska göra i dessa situationer :)
Mys på med bellan nu och jobba på med relationen ett tag nu bara.
Kram!
Förstår dig helt fullt ! Jag är precis lika dan. Dock kan inte jag hantera mig själv, utan fortsätter ställa krav på min B med hopp om att det kanske blir bättre. Vilket kanske inte är så bra insåg jag nu när jag läste din jätte braiga text. Nu lärde jag mig något, ska verkligen testa göra som du att kanske rida mer frågande och lite mer kravlöst när jag blir frustrerad och inte går ihop med mig själv.
Fortsätt kämpa ! Ni är jätte duktiga både du och B.
Jag känner igen mig grymt mycket i det du skriver.
JAG själv har jättedåligt tålamod, även om mitt tålamod är bäst bland hästar så kan det även brista där också.
Då blir man onödigt arg på hästen som kanske inte alls är med på noterna. Man har för höga krav på sig själv och känner att det måste måste gå. Man blir frustrerad och förbannad, straffar hästen och sig själv.
Sedan ångrar man allt. Fan tänker man, det där var bra dumt och onödigt av mig. Jag skulle ha lyssnat på min häst och förstått att jag själv inte pallar då jag är på dåligt humör.
Jag kan heller inte rida eller focusera om jag inte är på humör.
Det är så mänskligt att bli förbannad! Dock har vi ju turen att hästarna oftast förlåter.
Jag har själv funderat på om min gumma ska få stå i en vecka eller två framöver. Vi har utvecklats enormt mycket de senaste veckorna. Hon är unghäst och det är mycket att ta in, dessutom har hon ett jävla humör hon med.
En vila är bara nyttigt, då kan det till och med gå bättre sedan!!
Känns bra att höra att man inte e själv om det. Jag har också problem att låta allt gå utöver min häst när jag e sur eller har en dålig dag. För hon blir alltid på samma humör som mig, vill inget alls. Hon e en jävligt(ursäkta) envis finnhäst som älskar att testa ens humör. Det kan vara väldigt frustrerande ibland, men det går, och ingen skada har skett.
Kämpa vidare med B, ni är jätteduktiga! Beundrar er faktiskt :)
