Morning!
Sitter just nu med ett smile i fejjan, jag har så fina människor omkring mig. Gårdagens stora fail är som bortglömd idag, trots den stora ångesten igår. För jag har så himla fina läsare. När nånting gått otroligt fel och det känns som att man är i botten igen, så kommer alltid en solstråle som Q eller C och räddar en. De ger mig andra sätt att se på saker och ting, och öppnar upp ögonen lite på mig. Sådant som egentligen är självklart, men som jag inte alltid tänker på.
De förstärker även "allvaret" i det jag gör när mitt tålamod tryter, vilket gör mig ännu mer stark och jag får mer jävlar anamma i mig att nu ÄR det verkligen slut på detta. Det går ju verkligen längre och längre tid mellan gångerna. Sist tålamodet tröt tror jag var minst för ett halvår sen? Ska kika i bloggarkivet. (Edit: exakt 7 månader sedan nästan) Iallafall, era kommentarer är guld värda. Och det är inte bara de jag nämnt här som ska ta åt sig, utan alla som klarar av att ge konstruktiv kritik och se det för vad det är utan att döma. TACK FÖR DET, ni är guld värda!
Nu ska jag strax bege mig ut till fröken B. Pussa lite extra på henne idag, och jag ska inte glömma hennes dagliga banan som hon alltid får när jag kommer ihåg. Haha.
Kan låta sjukt men jag känner mig fan lite stolt över att det gått hela 7 månader sen senast jag tappade tålamodet, det är en himla lång tid jämfört med hur det varit förut. Och när jag läser inlägget jag skrev om förra utbrottet så låter det verkligen hemskt. Och igår, 7 månader senare så består utbrottet "endast" av 3 spörapp som inte ens var av den värre sorten. Som sagt kan låta sjukt men för mig är det enorma framsteg. Fråga Emma som varit våran tränare, för de är där de mesta skett, och om inte annat är det hon som vet om alla ggr något hänt utanför ridbanan oxå. Detta ger mig HOPP, jag känner verkligen att fan vad jag har jobbat med mig själv alltså, på många plan. Men vilken lycka ändå att jag kommit såhär pass långt. Vi har utvecklats sjukt mycket som ekipage bara genom att jag är lugn, konsekvent och tålmodig. Tänk då hur mycket vi kommer utvecklas när jag tillslut inte alls kommer tappa det..
Tycker det är modigt av dig att våga skriva om ditt utbrott, det händer mer eller mindre oss alla men det är sällan någon vågar erkänna det. All creed to you!
Alla har dåliga dagar så är det och det är en konst att kunna tygla sitt humör. Jag vet för jag har själv kämpat i flera år. Starkt jobbat av dig att inte balla ur helt. Kör ni vidare på dressyren så kommer det bli mycket bättre längre fram och kan kommunicera på ett djupare plan. Jättebra att du känner skillnaden när du är konsekvent, lugn och tålmodig =) Det får iaf mig när jag känner det att vilja bli ännu bättre!
Känner igen mig. Jag har mognat massor de senaste åren men får bakslag ibland.. tränade halter häromdagen och hästen bara segdrog och ville inte alls stanna när jag bad, jag blev irritera och hård i handen. Till slut fick jag nog och "sågade"/drog för att han skulle fatta! Ush känner mig så enormt dålig efteråt. samtidigt som jag kan känna mig stolt som har mognat och insett att detta är fel! Det ska ALDRIG hända, men det händer ibland, väääldigt sällan. Målet är såklart att det aldrig ska hända dock!
Vet du Jossan.du har mognat något otroligt i det senaste.Jag var lite orolig över hur du skulle ta mina kommentarer men du tog det galant.Det är också ett bevis på hur otroligt du vuxit i dig själv och också som hästmänniska.Du fixar det är och det är jag helt övertygad om.Så kämpa på nu.Gör om ..Gör rätt!
mvh/Q
Sv: Ja det är ju svårt att låta bli hästarna även fast man skulle behöva det för att bli frisk.
Jag har så svårt att låna någon annan ta hand om min pärlor=)
SV: Men tack!! Vad glad jag blir :')
Fattar inte hur man kan vara "stolt" över att man inte piskat sin häst på 7 månader. Tycker att det är lite dubbelmoral att du tycker det är hemskt med skarpa bett, hjälptyglar osv. Men att piska hästen är helt ok? ne fy..
Om man slår sina djur ska man inte ha dom. punkt
Nejnej! Uppfattade det aldrig som att du tycker att det är ok att spöa upp hästar. Om man tycker att det är ok så har man helt tappat känslan för hästar.
Men om man är medveten att man kan tappa humöret/tålamodet när man rider och att det då kan blir ett rapp eller två så tycker inte jag att man ska sätta sig på hästen med ett spö i handen från första början.
Det är bättre att träna och träna så att man inte behöver ha ett spö för att hästen ska hoppa eller vad man nu vill ha det till. I vissa fall kan hästen skärpa till sig bara av att man håller i ett spö, och då är det ok. Om man vet med sig själv att man inte kommer slå.
håller med caroline. och ja, jag förstår att din häst inte vill komma till dig i hagen. EN HÄST GLÖMMER (ALDRIG)har läst igenom de ganska länge att du kräver väldigt/FÖR MKT av vad din häst klarar av och det visar sig ju tydligt. du sätter igång henne för tidigt från att hon varit skadad pga att DU vill träna å dittan och dattan.... vad vill din häst? och är det inte viktigare att hon håller? du kanske borde jobba mera på att(försöka) få tillbaka din hästs förtroende för dig istället för att harva runt på ridbanan....man kan aldrig vara ett med hästen om man plågar/plågat den. då vänder hästen andra kinden till. och ja, jag blir arg när ja läser sånthär för de e helt sjukt att det finns såna människor som tar ut utbrott å spöar hästen osv. de värsta ja vet. eftersom du gjorde de igen visar ju att du tydligen inte lärt dig nåt av de trots att din häst inte vill bli infångad? ochvisst modigt? ja kanske det, men är i vilket fall så J**** fel som det kan bli. hoppas du aldrig gör om det.
elin: Jag skulle uppskatta om du tog reda på mer fakta innan du uttalar dig som du gör här, för uppenbart så vet du inte historien bakom något utav dehär.
För det första så har min häst ända sen hon kom till mig, haft perioder när hon inte vill komma i hagen. Det kan vara en vecka, det kan vara två. Sedan kommer hon helt plötsligt i hagen, och då kan det vara i ett halvår. Sedan kommer ett par veckor igen etc. Det har ingenting att göra med att jag igår tyvärr fick ett utbrott på min häst i form av tre spörapp.
Jag håller även på att komma på lösningar och jag försöker hitta anledningen till att hon ibland blir såhär i hagen. Jag försöker se samband osv. Men det finns inga samband har jag kommit fram till. Det som ändå har hjälpt, det är att umgås mer med henne i hagen. Att vara med henne, klia henne och bara mysa. Då brukar jag även få ta in henne nästa gång jag kommer.
Och som idag, så kom hon själv och mötte upp mig trots det som hänt igår så jag har ändå svårt att tro att det är för att hon inte gillar att vara med mig. För i övrigt har vi hur trevligt och roligt som helst tillsammans.
Sen vet inte jag varifrån du får att jag sätter igång henne för tidigt? För utifrån hennes skada så sätter jag igång henne utefter vad just den skadan kräver för att muskeln ska stärka sig och fungera så normalt som möjligt. Detta i samråd med veterinär givetvis, och även eget forskande på just denna skada.
Uppenbarligen har hon förtroende kvar för mig för hon är finare och trevligare än någonsin att rida och jag börjar hitta både fler knappar hos mig själv och hos henne och hon är mer tillfreds i ridningen nu än innan tack vare det.
Så en kort sammanfattning: Hagproblem har vi inte haft på evigheter förrän nu, och utbrottet fick jag igår. Hagproblemet har varat ungefär varannan dag i 2-3 veckor. Vi har våran bästa ridperiod någonsin nu och både hon och jag har utvecklats enormt och hon är mer tillfreds nu än tidigare.
När du vet om detta jag skrivit ovanför, DÅ kan du döma mig. Och du "elin", jag har stor respekt för folk som står för den de är, så nästa gång du skriver får du hemskt gärna stå för dina åsikter. Guld värt!
hm. Tycker det låter lite konstigt att du tycker man inte förtjänar sin häst om man känner sig besviken på den, men att få utbrott och lägga till piskrapp är ju mycket värre...då har det ju verkligen gått ut över hästen.
Jag är så jäkla stolt över dig och de sjukt stora framsteg du gjort, sen vet du ju vad jag sagt om utbrotten och hur du alltid ska tänka när du känner att det är på väg så att du inte behöver bli ledsen sen efteråt för att det gick ut över Bellie. :) Ni är ju så jäkla fina du och Bellie tsm, och ibland har du helt enkelt lite för stora krav på er båda! ;) Kram <3
Tycker de är sjukt att folk orkar lägga så mkt tid på att klaga på allt du gör. Tror bara dom som klagar är sjukt avundsjuka på hur duktig du har blivit på så kort tid. Jag tycker du gör ett superjobb med din häst. Strunta i alla hårda ord och kämpa vidare för du är jätteduktig och det märks att du verkligen bryr dig om din häst! :)
Men alltså, hur kan du tycka att människor som rider på skarpa bett och hjälptyglar gör helt fel? men att slå sin häst det är helt okej bara man ångrar sig efter. Hur fan tänker du egentligen? Och det värsta är att du faktiskt är stolt över att du inte "spöat upp henne" på 7 månader eller vad det var.. Och det är som Elin säger: En häst glömmer ALDRIG hur du behandlat den. Fy och skam
