minfux

Idag red jag och Bells ut i snön och snöandet på en ordentlig uteritt. :-) Alla gångarter. Jag måste ju ta tag i galoppen nån gång. Vi red till galoppbacken, och sist jag red där och galopperade blev hon ju så stressad så hon inte visste var hon skulle ta vägen stackarn. Men inte idag, fick rida lite förebyggande. :-) Och så använder jag mig av allt jag lärt mig på senaste ridlektionerna vilket funkar asbra.

Hon var iaf supertrevlig i början, härlig trav osv. Hon blev väldigt spänd emellanåt idag, och efter galopp blev hon såklart otroligt spänd och kort. Vissa ggr blev hon extremt trög och dragig i munnen oxå, så det gick ju inte helt bra idag men det kan jag inte begära heller.

Till en början hade jag en känsla av missnöje i kroppen, men som alltid analyserar jag allt påväg hem från stallet. Och de känns genast bättre! Varför fokuserar vi så mycket på det som går dåligt? Istället för att lyfta fram det bra och leva på det. Det ska iaf jag bli bättre på.

Det positiva idag var:
* Jag fick v.galopp på första försöket Tidigare har det inte gått alls i princip

* Hon saktade inte av i panik eller hoppandes och studsandes Hon brukar bli så upprörd att hon börjar studsa och stressa

* Hon blev inte ens halvvägs så stressad varken under eller efter galopperna som tidigare Jag brukar inte få henne ridbar alls efter galopp, tidigare

* Högergaloppens avsaktningar vart helt ok, och utan stress Hon brukar inte alls sakta av såhär "lungt"

* Vi kunde arbeta på bra efter galopperna i skritt och trav även om det tog tid Förut har det aldrig gått alls, då har jag haft en tokspänd häst hela resten av turen

Slutsats, hon har ju gjort jättestora framsteg idag!! VI har gjort det. Jag ska ju vara mer än nöjd! :-)