Att tro på sig själv
Jag har utvecklats så otroligt mycket på bara något år. Med mig själv alltså, mitt psyke. Jag är som sagt tidigare en människa som har (haft) väldigt lätt för att tänka negativt, backa av när nånting blir jobbigt och bara lägga ner. Förut om jag anmält mig till en tävling en vecka i förväg så fick jag ofta stryka mig några dagar innan eftersom jag bokstavligt talat satt hemma och skakade som ett jäkla löv så fort jag råkade tänka på tävlingen.
Det stal så otroligt mkt energi av mig att verkligen skaka av nervositet och ja, det blev för jobbigt.
Jag var även mycket så att jag måste berätta om min rädsla och nervositet. Jag gör verklighet av den. Säger till mina vänner och de jag har med mig på tävlingen att "Men gud hur ska detta gå?" "Åh nej ett plank, hon kommer stanna!" eller "Jag är sjukt nervös, tänk om hon stannar?" Ja, ni förstår. Allt sånt, jag gjorde min oro ännu mer verklig. Nu visste ju alla om att jag var nervös. Och jag hade även intalat mig själv att det kanske inte skulle gå så bra för oss.
Sen jag började träna för marianne fick jag lära mig att inte säga något om jag var rädd eller nervös. Jag kunde ju säga "Ne marianne dehär går inte", men redan efter första kommentaren jag la av så bad hon mig att inte säga något nästa gång, för nu hade jag ju redan ställt in mig på att det inte skulle gå.
Så jag bestämt mig för att inte ens säga något till Emma, som alltid får höra allt. Haha. Jag sa alltså ingenting om jag var rädd och nervös. Jag bara red. Och det gick ju bra?!
Sen dess att jag anmält mig till en träningstävling nu så förbjuder jag mig att tänka negativt, vad det än är. Jag tvingar mig själv att tänka orden "Det kommer gå bra", "Dehär klarar vi". Hela tiden säger jag så om jag börjar tänka på tävlingen och bli nervös. Och tänker även mycket på andningen. Andas med magen. Och blir det ändå "för mkt", att jag blir lite nervös. Så slänger jag bort tanken på träningstävlingen och tänker på annat.
Sen så håller jag ju mig till att inte säga nånting negativt till andra oxå, som att "oj vad högt!" Eller "Shit, hur ska detta gå?". Och jag kan bara säga att det har grym inverkan på en, iallafall på mig.
Jag var inte ens nervös idag. Elr ja, lite pirrig var man väl. Men jag andades hela banorna runt och kände mig inte orolig alls. Det var så skönt! Det har nästan känts som ett tvång att vara nervös på tävling, för att det ska vara så. Men nu vet jag att det är ok att vara lugn oxå.
Så det jag vill säga är, NI BESTÄMMER ÖVER ER SJÄLVA. Ni bestämmer om ni är nervös så att ni vill spy, och ni bestämmer om ni vill vara lugna och fokuserade. Ni har kontrollen. Jag säger det igen, om jag, extremfallet själv, klarar detta. Så gör ni lätt det!
SV: funkade inte nya klippet heller?
Älckar verkligen dina pepp inlägg! :D
Fortsätt med dem, det hjälper för mig i alla fall!
Är EXAKT likadan själv. Trycker nästan alltid ner mig själv istället för att höja mig. Spelar ingen roll om alla andra säger att det var bra - jag tycker ändå att jag gjorde allting uselt och värdelöst. Har dock kommit på mer och mer nu på sista tiden att jag bara gör både mig själv och min häst en otjänst genom att hålla på sådär. Man måste se sig själv lyckas, annars går det åt skogen :) Bra inlägg!
och vi har ca 650-700 läsare en "normal" dag. ibland mindre och ibland mer.
skitbra inlägg! tummen upp!
det beror ju alldeles på preson till person, men självklart ska man tänka positivit till allt man gör.. men i vissa fall är det inte det lättaste, tro mig, jag vet!
