minfux

Ikväll har jag och B varit iväg och hoppat. Jag var peppad och lite nervös. Gick sådär först, elr de kändes okej liksom, men avstånd och sånt kändes inte så bra så då skönk självförtroendet lite.

Sen började jag hoppa lite övningar osv. Och när jag red an mot ett hinder på 80-85 så slutade jag direkt rida så vi fick typ 2 stopp, och jag sänkte mitt självförtroende ytterligare. Tillsluuut bestämde jag mig för en bana på 10 hinder som jag skulle hoppa, och där fick vi inte ett enda stopp. Banan låg på 80-95cm. Hon rev dock några hinder då jag inte kan rida ordentligt så det går för fort och blir flackt liksom. Jag blir så stressad och spänd och hon blir likadan.

Andra rundan vi tog på denna bana bad jag T höja 10cm på sista hindret. Och jag visste att det redan låg på 90+. Min häst var trött och kände sig färdig, men vi tog sista linjen en sista gång, och då hoppade vi 105cm!!!!! LYCKLIG TJEJ :D:D:D:D Det är vårat höjdrekord någonsin, och mitt någonsin. :-D Och jag fick inte ens B att tveka, hihi. Så det är ännu en gång INTE höjden som är vårat problem, utan BARA min jädra skalle.