Dagens fråga
Själv har jag så otroligt svårt med det, kämpar år in och år ut med mitt självförtroende och jag börjar bli lite less för jag vill bli tuff NU! Haha. Jag vill känna att jag kan och fixar det jag sysslar med och att jag och B fixar det tillsammans, att jag kan lita på henne. Blir lätt att jag inte alls tror på mig själv, över huvudtaget. Det är jobbigt. Jag vill tro och tycka att vi kan!
Någon med nå bra tips?
EDIT: hittade dessa grymma inlägg:
Mental träning
Bättre självförtroende
Jag har grymt dålig, bara för det är så många som trycker ner än hela tiden när man tror man gjorde något bra och så finns det ingen i min närhet som kan hjälpa och den tränaren jag vill ha har jag inte fått tag på så jag har inte fått hjälp där heller.
Så det blir lite att jag inte vet vad jag ska göra så där och sen att folk trycker ner än!!
SV: Haha ja gud visst är det grymt snyggt =D
Mitt självförtroende är väl inte det bästa överhuvudtaget :p Men i dressyren är det olika från dag till dag och i hoppningen, haha jag är riktigt hopprädd, så där har jag knappt nån självförtroende alls :p
Jag har hyfsat bra självförtoende inom ridningen men det är något man behöver jobba med, tror jag. Mental träning är otroligt viktigt för att kunna lyckas!
Man får inte glömma att man tävlar för att det är roligt och för att utvecklas! Se det som en träning när du går in på banan och ska hoppa, tänk att nu ska jag ha ett riktigt bra tempo, jag ska rida noggranna vägar och jag skall andas emellan.
När jag var yngre och tävlade min ponny så hade jag alltid fina "tävlingsutrustningen" på. dvs, obekväma stela stövlar, annat träns + tyglar, vilket resulterade i att jag inte kunde rida ordentligt!! Allt var så obekvämt..Det var riktigt dumt :)
SV: För de är på REAn och då vill de inte ta tillbaka dem och sen att vi får pengar tillbaka! I så fall måste jag byta till något annat..
Jag har jätte dåligt självförtroende, fått det nu på sistone faktist, speciellt när man ser hur min sits är när jag rider själv, den är under all kritik!
Brukade ha bättre, och det var fkt när jag red på riskola :S
Och jag får jätte dåligt självförtroeden när det jätte bra för en annan som rider i paddocken tillsammans för mig, och då börjar jag liksom pressa Zola mer (omedvetet) och det är inte bra! varken för mig eller ZOla! :(
Jag har ganska bra självförtroende!
Jag vet vad jag vill och någon gång ska jag dit! Jag bryr mig inte om vad andra tycker om min häst eller hur jag rider. Jag gör de för min egen skull, för jag tycker det är super kul! Annars hade jag inte gjort det!
Visst ibland kommer folk med kommentarer och då bara käftar jag tillbaka. För ingen ska behöva tycka ner mig, bara för onödiga kommentarer! Allt har en mening och det är därför alla är så olika.
Ibland tror jag att man har för mycket självförtroende och vill för mycket och då blir det oftast ganska galet!
Jag har haft uselt självförtroende över lag men det har blivit bättre, förut mådde jag dåligt ifall 1 utomstående person eller t.o.m en kompis skulle titta på mig när jag red. Nu är det annorlunda, bättre men inte jättebra.
Har kasst självförtroende överlag, så det är likadant inom hästeriet. Ridningen har jag jättedåligt självförtroende inom, är rädd när jag rider, och är inte alls bra på att rida. Det ger ett kasst självförtroende.
Körningen är det bättre i, är inte rädd där och folk jag träffat inom körningen är mycket trevligare än inom ridningen. Där hjälper folk varandra istället för att se ner på de som är sämre, det gör att självförtroendet blir bättre.
Jag tycker att jag har rätt bra självförtroende i ridningen. Har tidigare varit lite avvaktande i hoppningen eller vad jag ska säga. Hoppade gärna, men inte några höjder helst. Men fick rida underbara hästar på Nordvik när jag gick gymnasiet där. Och fick rida Charly väldigt mycket på dom ridlektionerna. Och han var dö säker på hinder! Ridläraren tjuvhöjde till 140cm, minst! Och det gick gallant. Efter det tänkte jag: Vad är jag egentligen rädd för. Det kan ju inte mer än gå åt helvete.
Så det jag har lärt mig mycket av är att ha ridit många erfarna hästar. Som är säker på det dom gör. Det har ändå inte varit att jag åkt häst då, har ändå fått jobba för att få det att bli bra. Men hästarna kunde det vi krävde av dom :) Det var bara att få ridningen dit ;)
Men min egna ridtravare har jag hela tiden tänkt: Vi ska visa att vi KAN! Dom ska få se att travare faktiskt kan dom med :)
Men mycket som är i bakhuvudet är: det kan inte mer än gå åt helvete. Och det höll på göra det en gång för mig. Så jag har upplevt det med.
Men tänk ALLTID på säkerheten. Utmana inte ödet för att bevisa nått! Det är väldigt onödigt.
Jag hade rätt bra självförtroende förut men de verkar bara bli dåligare & dåligare av någon konstig anledning.. I terrängen är de en helt annan sak än i dressyren. Ja vet ju att de fattas mycket i dressyren vilket gör att ja tänker bakåt istället för framåt. I terrängen kopplar jag bort det & har full fokus. Ja har inte hittat något bra sätt att träna upp mitt förtroende men de brukar hjälpa att leta efter inspirationskällor och att ta hjälp från en tränare ex. Eller bara hitta någon som kan peppa en till att fortsätta med arbetet!(:
SV; Åh tack så mycket, ja han är super fin lilla killen :)
Han sk säljas pga min längd, har växt ifrån honom. Vore ha 10cm högre skulle jag ALDRIG sälja honom ..
En fråga för mig.
Jag har väl dåligt självförtroende kring ridningen då jag lyssnar för mycket på vad folk säger.
Jag tog åt mig en hel del vad folk sa förr, idag är det helt annat, jag har under många många tillfällen gått efter magkänsla och varje gång har jag alltid haft rätt.
Det säger ju sig självt: Tro på dig själv och lyssna inte på så många andra.
Folk runt om mig har alltid varit posetiv och peppande.
Folk över internet har mest varit tvärtom. Där har min självkänsla rykt totalt speciellt vid ett visst forum som jag tror många känner igen.
Jag tar åt mig kritik lätt och frågar alltid efter goda råd- jag vill ju bli bättre såklart!
Däremot när jag äntligen känner att detta är rätt, si och så, vi kommer framåt= så kan jag tappa glädjen och förtroende helt när en annan har en helt annan klar åsikt. För oavsett så är det ju aldrig bra.. har man fått lärt sig.
Folk som kommer med nervärderande och tråkig ton hela tiden och som bara kommer med trista kommentarer. Sådana människor kan jag inte se upp till eller ta råd av. Hur peppande är det?
Däremot kan de ta ifrån mig min glädje och känsla kring hästar helt!
Och det var det som hände, bokstavligt, men nya tag och jag slutade lyssna (över internet) och trodde på mig själv.
Ridningen gick bättre än någonsin!
Så sitter jag inte där- så har jag bra självfötroende och betydligt mer glädje till ridningen.
Jag lyssnar hellre till folk som känner/ser mig och min häst och de jag tränar för.
Däremot får folk absolut ge båda delarna av kritik det är jag helt öppen för, bara intressant, trist att bara få beröm, helt värdelöst- men det finns en gräns, helt klart. Jag vill ha av båda delarna.
Ex: Ja men det går ju framåt, vad kul! Om du gör så här och såhär kan det nog bli ännu bättre..
Än
Ex: Det där kommer gå käpprätt åt helvete.
Gud vad kul med ännu en ridtravarblogg :-) Lycka till på tävlingen, jag vet att det kommer gå kanon! :)
Egetrsom jag har vart med om 2 ridolyckor då jag hoppat så har mitt självförtroende i hoppning svajjat rejält på slutet. Jag som hoppade skyhöga höjder tidigare och även fasta höga hinder. Men nu vågar jag inte dte längre. det min hopptränare sa till mig(Erik Berggren - Strömsholm)var att hoppa lågt och länga. Pressa dig inte högre än på den höjd där du är orädd. Vilket jag jobbar på än, men med tanke på de vurpor jag vart medom är dte inte kosntigt att man blir skrajj. Men i dressyren är dte inga problem alls. Bara när det gäler hinder jag är rädd att något ska hända igen. Men tycker det är otroligt svårt, iuallafall på egen hand. Därför ta alltid hjälp av någon.
ja mitt självförtroende är väl ganska bra, eller VAR inann jag åkte på ett jävla träningsläger med en idiot till hopptränare som sa saker till mig om mig o hästen som fick mig o börja grina så jag var tvungen å lämna ridhuset och träningen! så nu har det väl sänkts en del!
jag har väl sådär, efter jag var med om en olycka inom hoppning, men de jag tänker bara jag kommer runt, bara jag kommer runt och så blir de ett + om jag får en rosett på en tävling elr så, inom dressyren har jag mycket bättre för där vet jag elr jag hoppas jag inte gör illa mig, men de är inte så ofta de händer och jag tävlar inte dressyr så ofta..
Hej! Tack för bra o inspirerande blogg!
Mitt självförtroende går lite i perioder, beroende på var i ridningen vi befinner oss i.. Just nu är det bra, men går vi vidare ett steg kan det bli dåligt igen.
SV;tack så mycket! :D
känns så bra att höra :)
Känns "skönt" att man inte är ensam. Mitt självförtroende är ur-kasst. Vi får helt enkelt peppa varandra!
Det där problemet finns nog hos alla ryttare, men när jag börjar känna mig osäker brukar jag tänka tillbaka på när jag var mindre och hur orädd jag var då, och vips så är jag den lilla orädda ryttaren igen. Det gäller att tro på sig själv, vinna eller försvinna helt enkelt :)
Jag har ganska bra självförtroende även om den har fått nån törn ibland ;D
