minfux

Jag och M pratade lite igår om hur känslig B är. Jag nämnde att jag undrar hur B kan vara så väldigt lugn, väldigt ofta, när hon rids av andra människor. Jag har ju fått kämpa arslet av mig för att få henne lugn och tillfreds. Men det beror ju då självklart på att jag fått kämpat med att få mig själv lugn och stabil, och kämpar fortfarande. Hon om någon är en riktig spegelbild av den som hanterar henne.

I början, för 4 år sen, var vi båda väldigt tjuriga, lättstressade, frustrerade, förbannade and so on... Det som krävs med en sådan häst är ju en ryttare som är tvärtemot, annars kan det bara inte bli annat än kaos. Jag var helt enkelt tvungen att ta tag i mig själv. Nu 4 år senare är jag så otroligt stolt som kommit dit jag kommit i mig själv. Med en förmåga att kontrollera mina känslor och mitt agerande, samt tänka till innan -istället för att det svartnar för ögonen och jag agerar i ren ilska, med jordens värsta ångest på köpet.

Ingen kan vara mer tacksam än mig över att få äga en sånhär känslig och speciell häst. Hon gör att jag måste bli en bättre människa, hon gör att jag måste jobba med mig själv. Det skulle verkligen inte funkat annars. Jag lär mig hela tiden så otroligt mycket om mig själv, genom min häst. Min fina fina häst.