minfux

Innan jag hittade B så hann jag provrida en travarkille vid namn Igor. Vi passade inte alls, han var extremt tråkig. Fanns ingen typ av gnista över huvudtaget, jag som annars i princip tar första bästa. Fast detta gällde köp, och då ville jag verkligen att det skulle bli rätt.

 

Detta var den 6 augusti 2008. Dagen efter fick jag ett samtal utav S, som jag lånade min första ponny av ett år tidigare. Hon erbjöd mig att ta "Gunsan" som hon då hette.

 

Såhär skrev jag: "Nu har jag hittat en annan häst! Snälla Sara har erbjudit mig Guns Ballerina, får låna henne på långtid och hon är ev. till salu om vi passar ihop. Så tkr jag om henne och får lite ordning på henne blir det köp om dom vill!

Hon är nog rätt stor, kanske 160-165 ngt. Får se hur det känns på provridningen..
Fux med bläs och snopp, 2 vita strumpor och en vit krona.

Ska bli väldigt roligt!"

 

Jag hade sett henne 1 år innan, då S red ut på henne medans jag provred hennes ponny Nekter som jag lånade hem ett tag. Jag upplevde henne alltså som stor, lång och hög - jag sökte ju en liten häst. En gång när jag var på besök där stod hon i sjukhage, då hon precis blivit sydd och hade ärr på båda skinkorna bak. Så två ggr hade jag sett henne.

 

 

På bilden ovan försökte vi få fast henne för fullt, lilla stoet. Men jag föll pladask för henne i hagen. Jag sa att jag inte ens behövde provrida, för henne skulle jag ha.

 

Såhär skrev jag:

"Och jag har hittat världens bästa häst!!! :D:D:D Hon passar mig som handen i handsken, helt kär! "

 

Sedan kom hon den 13 augusti till mig. Och vad i princip ingen av er vet är att jag höll på att bli av med henne efter cirka en månad pga vissa skäl, som jag inte tänker gå in på vidare här helt öppet. Men jag ringde och bad dom hämta hem henne direkt, för att göra det hela mindre smärtsamt. Men ett gäng på både nätet och IRL stod bakom mig och propsade på att jag skulle ha henne, att jag skulle få min vilja igenom. Så efter mycket om och med, och förhandlingar så fick jag min donna, och till ett pris jag kunde betala.

 

10 oktober blev hon min - och jag kunde inte andas ut förrän båda papprerna var påskrivna. Men vilken lättnad sedan! Min alldeles egna Bellie.