minfux

Red dressyr på travbanan idag. Är riktigt sur på mig själv som totalt tappade förmågan att döma när det var dags att sluta. Något jag inte brukar ha problem med.. snarare att jag avslutar för tidigt innan jag fått igenom det jag verkligen vill. Men ne, idag körde jag på trots att jag egentligen fått igenom det jag ville. Jag krävde alltså på tok för mycket utan att inse det förrän efteråt.

Red först travarbete i form av skänkelvikningar från sida till sida, med fokus på att hon skulle flytta lika bra för vänster skänkel som för höger. Eller, att jag skulle lyckas inverka lika bra från båda sidor. På slutet gick de så himla bra, hon flöt på jättefint och jag lyckades få henne flytta lika bra för vänster skänkel, och hon kändes riktigt mjuk och fin. Kunde sitta ner väldigt bra i travarbetet oxå.

Därefter blev det paus och därefter galopparbete. Övergångar stod på schemat då det är vår allra svåraste punkt, galopp till trav. Idag har hon bjudit på dom finaste vänsterfattningarna, och utan att behöva använda mig av svängar. Jag har alltså fattat vänster galopp flertalet ggr på rakt spår med lite ställning åt höger för att sedan rakställa och fatta galoppen. Gick så himla bra och gud vad duktig hon var! Inge upprörd blev hon heller. Bara emellan åt, när hon väntade på ny fattning.

Vila igen och över till höger varv. Finare galopp än dom tre första högergalopperna vet jag inte om hon nånsin bjudit på? Hon kändes otroligt rund och fin och vilket härligt tempo. Hon var gudomlig! Sedan blev hon lite fyrtaktig då jag inte riktigt fick henne på hjälperna. Men det är förstås kämpigt att jobba på sådär bra som hon gjorde så det tar väl på krafterna.

DÄR skulle jag ha slutat. Men ne, jag mitt lilla pupphuvud ska kräva ännu mer och ännu finare avsaktningar (för dom var ganska ok, särskilt den allra sista i höger varv). Omedvetet hade jag målat upp en bild i huvudet när vi gjorde perfekta avsaktningar, men inte tusan kan jag tro att det ska funka sådär pang bom.

Jag upprepade galoppövningarna i båda varven, och visst, vänstern gick visserligen bra även om jag kände att hon var lite tröttare och lite mer irriterad. Men högern.. huua. Hon var så himla upprörd så hon visste inte vart hon skulle ta vägen. Och jag sitter och kräver lugn arbetsgalopp när det skriker om att hon känner att hon inte får utrymme nog framåt. Hon studsar och har sig, vill inte skritta, ingenting. Bara taktar omkring och lägger verkligen ALL vikt i mina händer. Tog då och drog gasen i botten och lät henne springa FORT, sen tog jag en sista fattning som var bra, och avsaktningen ok. Så skrittade av då och hon var så lugn och avslappnad på lång tygel. Så hon verkade rätt nöjd ändå, trots min feta missbedömning.

Nästa gång ska jag ha en bättre plan över när jag ska sluta, och för guds skull ändra planen om hon kokar över. Det som gör mig så sur är att detta var ju faktist ett jättebra pass, och då ska jag liksom kräva för mkt och göra kaos av de hela istället? De är ju annat om hela passet är skit, då äre lättare att ge upp och gå hem istället. Men när passet faktist var ett kanonpass, så känns de så tråkigt att jag förstörde det. Har ångest för att hon ska ha en dålig/jobbig upplevelse av travbanan inför nästa gång nu. Men hoppas inte. Vi tar nya tag imorgon med en kravlös uteritt. :-)

Känner att jag verkligen måste plocka fram de bra idag:

* Hon var jättetrevlig i travarbetet

* Jag lyckades flytta henne lika bra i vänster som i höger

* Vi lyckades fatta v.galopp på rakt spår hela dagen idag, även från skritt (redan HÄR borde jag ha nöjt mig!!)

* Vi fick till riktigt, riktigt fin och bärig högergalopp, något vi inte lyckas med alltid

* Vi fick till hyffsade avsaktningar som inte innebar segdragande flera meter innan hon beslutar sig för att lyssna

Förstår ni? Allt detta och ÄNDÅ krävde jag mer. Åh, haha. Kan inte låta bli att vara LESS. Men gjort är gjort, det är alltid lätt att vara efterklok. Men detta är liksom inte ens likt mig.