Vettskrämd häst
Vi rider i kanske 3 minuter till, och då är vi ute på ett litet kalhygge och påväg mot kyrkan/kyrkogården vidare in mot nästa skog. Men hon TVÄRSTANNAR på kalhygget. Och där står hon, livrädd. Hjärtat pumpar som aldrig förr som jag både hör och känner. Mer spänd häst har jag inte sett.. Ögonvitorna syntes för fullt. Och så börjar hon backa, och backa, och backa. Jag får inte fram henne ett steg och jag känner hur rädd hon är. Där sitter jag i repgrimma barbacka så jag vågar inte riktigt mana på henne heller för då finns risken att hon tvärvänder i ren panik.
Jag hoppar av och leder henne och då följer hon med utan tvekan, men fortf. hur rädd som helst. Jag lovar, jag har aldrig sett en häst så rädd i hela mitt liv. Hon går extremt nära mig, är helt blockerad i huvudet typ för våra vanliga "regler" när hon leds dom fanns inte. Jag försökte bara lugna henne och finna mig i att hon nästan gick PÅ mig.
Bestämde mig för att gå ner till paddocken och leka lite från marken. Hela vägen till paddocken är hästen LIVRÄDD, hon kollar konstant in i skogen på båda sidor av vägen och bryr sig inte riktigt var hon sätter fötterna. Hon försöker gå om mig gång på gång, och tillslut får jag inse att jag får glömma allt vad regler heter just nu för hon var så borta i huvudet. Hon fick gå nån meter framför mig, med mig släpandes efter helt enkelt. Allt som funkade för att vi skulle vara vänner och gå utan att dra i varandra elr behöva göra halt var tionde sekund.
Hon frustar sådär som dom gör när dom är rädda, HELA vägen från att hon blivit rädd, tills att vi kommer till paddocken. Och väl i paddocken går hon längs ena långsidan och kollar konstant upp i skogen, och frustar sådär högt som när dom är rädda, som sagt. Hon håller alltså på såhär i närmare 1 timme från att hon börjat. Helt sjukt? I paddocken kunde hon dock slappna av.
När hon lugnat sig lite så gör vi lite övningar, lite löslongering och flytta bak- och framdel. Det gick så bra!! Jag är så nöjd. :-) Hihi. Ganska läckert vad man kan styra en häst med lite kroppspråk.. Det gäller att man som människa blir medveten om vad man egentligen sänder för signaler, för hästen gör ju som vi ber den. Hästen kan alla dom signalerna, det är vi som behöver lära oss. Vi leker runt lite jag och B och fokuserar på enkla saker och att ha roligt! Så jag e supernöjd med vårat lilla arbete för idag. Som inte alls blev som det var tänkt från början. :-)
Hade henne lös och flyttade runt henne på gången idag, gick skitbra. Hon skötte sig prima!
Bellsan innan ridturen
Känner igen det där så väl från knas.Man får fokusera på att ta sig hem helskinnad när de blir så där blockerade i huvudet.De är ju inte direkt kontaktsökande när det blir så där och att ta till flykten ligger för dem nära till hands oavsett hur lugn man är själv.Är dom redigt rädd så är dom.Knas har faktiskt blivit så där i stallet en gång och stått och blängt ut genom fönstret och trumpetat mer än en gång och kastat sig baklänges.Man vill ju på något sätt hjälpa dem när de blir så där upprörda men det är svårt att nå dem eftersom de går in i sig själva så mycket.
Fick hon inte vitring på något då tror du?En del björn har ju vaknat redan tydligen eftersom det varit så varmt.Knas har reagerat liknade på björn tidigare nämligen.Gubben fick komma upp i skogen och hjälpa mig hem med honom den gången för jag fick inte hästen med mig helt enkelt.=/
mvh/Q
Tycker också att det låter som reaktion på björn, hemskt om de redan vaknat :/
Oj, kanske björn hon kände av då? :o
Usch måste varit lite otäckt när hon var sådan! Om det är som de över säger att det var en björn så säger jag bara usch!!!
Fin hon är!
Sådär reagerade tant när vi mötte vildsvinen. Hon som sällan eldade upp sig blev totalt blockerad och jag va för första och enda gången rädd uppe på henne :(
Oj vad obehagligt när hon reagerade sådär, då måste det ju varit något hon kände av från skogen! Läskigt om man skulle möta en björn.. :o
Sv: Ja det känns underbart nu, vi är på g!
