minfux

Idag har jag tävlat, för jag kom iväg ändå. Igårkväll ringde Linnea och hade fixat det med bil, så de löste sig i sista sekund kan man säga. Tur var väl de för då hann inte jag gå runt och vara nervös så särskilt länge, för jag hade ju ställt in mig på att det inte skulle bli nåt. ;)

 

Det gick SKITBRA! Det finns tusen saker jag kan plocka ut som positivt idag, vilket jag även ska göra längre ner. Gick även skitbra för Linnea och Quantas, jag blir så stolt!

 

Vi hoppade 80 och 90 cm som planerat, och det är verkligen konstaterat nu att 80cm är jag inte rädd för what so ever, de känns som en piece of cake. Men fortfarande får min hjärna för sig att det är världens glapp mellan 80 och 90cm, (även om hindren inte såg höga ut i mina ögon idag trots 90cm), så det leder till att jag blir nervös, lägger mig i för mkt, blir för kontrollerbar och därmed passiv i drivningen, som hon ju behöver.

 

Framridningen var hon som en gud, och jag var lugn, inge nervös. Hon var trevlig i samtliga gångarter och svarade bra på både framåt och bakåt, osv. När jag hoppade fram så gick de bättre än någonsin, tror faktiskt inte jag haft såndär otrolig känsla i hoppningen förr, för ALLT klickade när jag hoppade fram. Vi fick ett sjukt bra flyt, jag litade på henne, hon på mig, hon tog saken i egna händer, jag satt där som understödjande och bara följde med och ramade in. Hur fin som helst, och vilken fantastisk känsla!

 

80 cm - Gick awesome! Det gick med en sjujävla fart alltså, haha. Plus att vi red vår första omhoppning nånsin! Blev 0:0a. Jag satt mest och skrattade för hon bjöd tametusan på varenda hinder!! Haha. Fick verkligen tydliggöra att vi INTE skulle hoppa de hinder hon bjöd på i förbifarten till de rätta hindret. Hur söt som helst verkligen.

 

90 cm - Mina hjärnspöken tittade fram då det tagits fram två stora lådor till ett hinder, och två grindar till ett hinder. Jag försökte rida på bra, men jag höll in henne för mkt och hon fick ta i för att kunna hoppa. Jag skulle ha ridit på precis samma sätt i 90cm som i 80. Men de är lätt o säga. När vi kom till just dessa två titthinder så blev jag passiv och slutade rida, och tog desto mer i mun = stopp. Så två stopp. Men tänka sig, utan problem red jag på samma hinder och tog dom utan problem. Så runt kom vi!! :-)

 

Lastningen, guld!!! Påväg dit följde hon med mig in utan att blinka, inge tobbe-metod, nada. Påvägen hem stannade hon till en sekund, sen kom hon med in. Perfekt!