minfux

Min hopprädsla

Jag sitter och spånar på min hopprädsla.. Jag vet vad den grundar sig i. Jag ser mig, när jag rider an mot ett hinder, flyga av och bryta ryggen/få en skada i nervsystemet m.m och hamna i koma, bli hjärnskadad eller dö. Lockande att hoppa då va? Därför kan jag inte riktigt släppa min spärr och rida på och ha skoj, för jag är ständigt rädd.

 

Jag tänker mig själv att om 5 minuter kanske jag ramlar av och blir förlamad. Eller, om en timme kanske jag är skadad för livet. Då tänker jag, att jag inte skulle ha hoppat den dagen, just då, just den minuten osv. Och det kan jag ju förhindra genom att inte hoppa. Men jag hoppar ju. Och så tänker jag på vilken enorm ångest jag skulle ha om jag satt där i en stol och inte kunde göra nånting. Kanske dreggla. Inte kunna äta.

 

Jag jobbar med sånahär personer. Både med de som är född utvecklingstörd, och de som blivit hjärnskadade pga olika olyckor i ung ålder. Jag har sett de mesta. Jag vet inte om det är därifrån jag får mina tankar?

 

Hur som helst.. jag sitter och läser lite statistik nu om ridolyckor, dödsfall och fall av hjärnskador osv. inom ridsporten i Sverige. Och just nu känner jag mig lugn. De allra allra flesta hjärnskador och dödsfall har skett på personer UTAN HJÄLM. Jag har alltid hjälm, jag har bra hjälmar. Och när jag hoppar använder jag även väst.

 

"Camilla Magnusson 29 år, ligger i koma efter fall från hästryggen i USA. Camilla rider normalt alltid med hjälm, men inte den här dagen. Hennes häst, som var välutbildad och vanligen lugn, blev skrämd och gick omkull. Camilla hittades med en mycket svår hjärnskada och överlevde de första kritiska veckorna tack vare flera operationer och intensivvård på UCLA's neurokirurgiska avdelning i Los Angeles. Trots dessa insatser ligger hon fortfarande i koma och ingen vet om eller när hon kommer att vakna."

 

"En bra ridhjälm kan betyda skillnaden mellan liv och död."

 

 Nu jävlar kör vi!!!!

Min hopprädsla kommer från att jag ramlat av och gjort mig illa rejält. Allstå jag blir feg då jag vet att det kan göra ont. Dock har jag aldrig tänk på att jag skulle bli förlamad eller död. Skulle jag känna så skulle jag inte hoppa. Och hjälm används alltid vid ridning ;) " Är huvudet dumt, får kroppen lida" ;)

Jag har blivit mer medveten om skador och det tycker jag absolut att man ska vara, därför rider jag alltid med hjälm (!!!!!!!!) och med väst.

Tycker det dock är tråkigt att du är så rädd, det är inte kul, så ska det ju inte vara :(

Jag tänker ofta precis som du. Och jag ramlade av en gång för många år Sen och fick en fraktur på ryggen. Nu var de inte så allvarligt utan det läkte ihop helt och jag var fullt återställd på 5 månader, men det satte sin spår och jag började reflektera över hur nära ögat det var. Nu försöker jag ist se det som att ALLT innebär risker. Jag kan krocka med bilen, ramla med cykeln, trilla i trappen. Och visst är ridningen en stor risk, det går inte att komma undan, men sen tänker jag på hur meningslöst mitt liv skulle vara utan hästarna och ridningen. Och då är det plötsligt en risk som jag är villig att ta :)

Jag är oxå väldigt, väldigt rädd för att ramla av och skada mig, bli förlamad, eller som du skriver hamna i koma eller andra saker som skada nacke,rygg.

Och där av väldigt hopprädd p.g.a att jag för flera år sedan slagit i rygg, svanskota, och även nacken.
och idag svårt o släppa min hopprädsla.
de är verkligen jobbigt.

Det gör ju faktiskt onödigt ont att åka i backen :)
Jag hoppar med skräckblandad förtjusning, tycker det är jättekul, men när höjden åker upp åker mitt adrenalin likaså. Hade tidigare en häst som kunde sticka på sidorna eller drog i fullt blås över hindren, ingen hopphäst måste tilläggas, utan vi skutta mest för skojs skull och gymnastik hoppade. Men nu när jag bytt häst, till en som älskar att hoppa och är säker, så sitter det fortfarande kvar i mitt huvud från förra pollen och det gör mig osäker, men det är däremot något vi(jag) jobbar på :)

Fin häst och trevlig blogg förresten :)