Tankar..
Hoppa en säkrare häst så kommer nog ditt självförtroende tillbaka :)
Åh, vad jag känner igen mig. Jag har själv en travar/arabkorsning som älskar att hoppa, medan jag är/var hopprädd. Han "ger" nog mer "gratis" än din häst dock, åtminstone på lägre höjder, då han tycker att det är så kul att han hoppar nästan oavsett, men när det blir högre kräver han stöttning och vi har haft perioder där vi inte kunnat hoppa en viss hindertyp eller höjd eftersom jag blivit rädd och inte kunnat stötta honom. Och när de nitar, ja, då får man ju rädslan bekräftad. Idag är jag stolt att kunna säga att 90 cm ligger inom vår comfortzon och att 1 m inte känns så farligt längre... Dressyren för oss just nu dock... Katastrof! Jag tycker att det känns som att när det går bra någonstans är det ett annat område som känns katastrof. Sen plötsligt kommer det ett bra pass och allt släpper... och något annat går dåligt istället! Det är väl så det är och det som gör att man kämpar på! :)
Måste du tävla då? Och träna för att tävla. Kan du inte bara, som du skriver i sista stycket, bara hoppa lite smått för att det är kul. Lite då och då bara?
Jag förstår verkligen hopprädsla och vet att det varken är speciellt logiskt alla gånger eller lätt att bli av med. Min har hängt i i över 20 år..
Alla får bakslag, ibland kan man inte rida och det går skitdåligt och man känner sig som en nybörjare som behöver ledare ;) sluta analysera så jäkla mycket, går det skitdåligt så går det förmodligen bättre nästa gång :) jag vet hur känslan är när man tror att man ska krascha , benen blir som stumma och det går inte att påverka. Men det är bara att träna på. Kanske rida någon läromästare några gånger så du känner dig trygg. Jag kan hjälpa dig någon dag till veckan så kan du få prova hoppa farbror bruno. :)
Jag förstår dig fullt ut, det här med att vara hopprädd! Tycker det e häftigt att ni tagit er så långt som ni har gjort :) Ett tips är att du kanske får hoppa en läromästare några ggr/månad och få upp ditt självförtorende och mod, för att sedan ta det med dig tillsammans med B :)
Vill du inte hoppa, hoppa inte. Vill du hoppa, hoppa någon läromästare som de andra sagt, och kanske låt någon hoppa Bellie. Så hjälps ni båda skulle jag tro :) men, nu förstår ja om du inte vill sätta upp vem som helst, för vi vet ju hur röda damer är.. ;) eller så gör du som du sa, sänk kraven på ffa dig själv. Hoppa den höjd du känner dig säker på och tycker är kul :) jag tycker det är kul att hoppa, men inte Doris iom att hon blir som hon blir. Vi "hoppar" (markarbetar)hinder på 40cm, mest för dressyrens skull :)
Frågar som en ovanstående... Varför måste du tävla då? Hoppa för att det är kul och testa variera ridningen med att rida någon trygg läromästare som kan sin sak, med eller utan ryttare. En som kan gå lite av sig själv. Det hjälpte mig VÄLDIGT mycket!
Jag red en jätte trygg valack som jag sett hoppa höjdhoppning, utan att blinka, upp till 165cm. När jag red han på lektioner fick jag in känslan för ridningen. Min ridlärare som vi hade då visste vad hästen gick för och tjuvhöjde ett hinder upp till 145-150cm när jag redan vänt upp. Efter det var det som allt lossnade. Jag var inte lika rädd längre :)
Men som B verkar ju gilla hoppning, så jag skulle inte välja bort det helt. Utan isåfall bara ta några småskutt när man känner för det. Hindren behöver inte ligga på 90-1m och man behöver inte pressa sig själv upp på höjder heller. Hoppa för att det är KUL! Och hoppa för att variera träningen på hästen :)
Jag har en vän som löst detta på ett väldigt fiffigt sätt.Hon är själv osäker i hoppningen.och då menar jag duktigt osäker.Riktigt rädd alltså.så du är långt i från ensam. Jag hoppar ju inte heller som du vet ;)
Hur som helst..
Hennes häst tycker hoppningen är kul och vill inte missunna hästen den delen pga sin egen rädsla så hon har tagit hjälp av en extra ryttare som tar den delen så hästen får komma ut och hoppa.Detta ger två fördelar för henne. Dels får hon se sin häst från sidan vilket är nyttigt på flera sätt. Hon ser att hästen är kapabel ,vilket ger henne mer mod att hoppa själv.Hästen får träning och rutin av en ryttare som är säker i hoppningen som hon själv kan dra nytta av i ett senare skede där hästen kommer vara säkrare på hinder och hon själv kan få åka med lite och ta hand om sig själv och sina egna problem.
Sen är det ju som så.Man måste inte hoppa och ridning ska vara roligt.Och den går att variera mycket utan att det måste vara hinder inblandat.Och det går ju faktiskt att löshoppa hästen också om man vill att den ska få ta några språng då och då och ha lite roligt.:)
Ge dig själv lite andrum och tid och fundera på hur DU vill ha det.Och oavsett vad du kommer fram till ..Om du vill fortsätta satsa på hoppningen eller låta bli så ser jag inte att något av besluten skulle vara felaktiga.För hur du upplever det kan ingen annan svara på.I sånnan här lägen finns inget rätt eller fel.Man får gå på sin egen magkänsla.
mvh/Q
Jag säger som många andra: OM du vill fortsätta med hoppningen, låt någon som är säkrare på hoppning ta den biten med Bellie ett tag och låna en trygg läromästare att träna upp modet på, en som säger "kom så hoppar vi!" även om du blir rädd och slutar rida. Jag är själv livrädd för att hoppa av samma anledning som du, och ska jag hoppa är det bara på en läromästare och högst 50 cm. Att tvinga sig in i en situation där man blir rädd förstör mer än vad det bygger upp.
Som Q sa, det finns inga rätt eller fel, gör det DU tycker är roligt.
Det måste ju vara roligt, det är det viktigaste! Släpp all press, träna och ha kul! Eller ta en paus tills du känner dig sugen igen..
Jag tycker du är så jävla modig. Helt ärligt, när jag ser dig hoppa med den hästen som har sån energi över de hindren, huuuh ibland håller jag hårt om tummarna när du ska ta hindren och jag tänker varje gång "gud så modig hon är!" Jag tror istället att du kanske inte inser vad modig du EGENTLIGEN är, jag hade aldrig aldrgi aldrig satt mig upp på B och hoppat, en lat shettis kanske på små hinder haha.
Jag tycker du gör det så bra Josefine, och även om jag inte har kunskap inom hoppning så ser det så snyggt ut.
På tal om självförtroende, mitt sackar fram och tillbaka också, hel weird, fattar inte varför. Jag har också rädslor inom ridningen och ena perioden går det bra medans en annan blir jag hel fjantig igen. Det jag gör är bara att utmana utmana och så har jag en tränare som peppar och stöttar. Utmanar jag mig själv fast det känns lite läskigt i magen men det går bra då stärks ju verkligen självförtrondet, SEDAN tror jag att du inte ska pressa dig själv alltför mycket, hoppa när du känner för det, när du tycker det är roligt. Så pressa dig inte, kör något annat ett tag då det känns blaha..
Sedan har ju vi fruntimmer så konstigt mycket hormoner så man blir ju nästan schizo :P
Heja på jag tycker du gör det kempebra ;)
