minfux

Jag har tänkt om...

Igår när det gick som det gick, jag fick en slags paralysering och klarade inte av att rida för att hoppa, så bestämde jag mig för att fortsätta på 80-90cm. För det är där jag tycker det är kul! Nu var det ju 95cm, och det är egentligen ingen skillnad, iallafall så såg inte hindren nå större ut, men ändå så fanns det i mitt bakhuvud att det var skillnad, högre och större. Det är inte kul att tävla när jag pressar mig till att må dåligt.

 

Jag frågade mig varför jag gör det, och jag kom fram till att det är för andras skull. Inte för min egen. Jag jämför mig hela tiden med andra ekipage, speciellt andra ridtravarekipage. Jag tänker att 90-1m är ju ingenting för 90% av de som tävlar, och då spelar det ingen roll om dom så bara haft hästen i 6 månader. Det är piece of cake för dom. Och så tänker jag på mig, som kämpat på med mina hjärnspöken i 5 år, och jag är fortfarande på samma nivå höjdmässigt. Då blir det att jag sätter upp en högre ribba än vad jag egentligen tycker är kul själv, bara för att det ska se bra ut. Jag behöver inte ha som mål att tävla 1m dehär året, som var mitt mål i början av dehär året. Inte om det innebär att jag ska gruva mig, må dåligt och inte känna mig förberedd för uppgiften.

 

Ibland blir jag påmind att jag ju faktiskt tävlar för kul. Och jag kommer på mig själv att jag alltid sagt att jag är ute och tävlar för skojs skull. Men skoj har jag ju då inte när jag sätter gränser jag inte klarar av mentalt. Så jag har tänkt om, som jag nämnde ovan. Jag ska tävla 80-90 cm tills jag blir mer jämn i mina resultat, tills jag är stadig där och inte faller tillbaka till mina problem så lätt. För även om jag fort tar mig upp igen, så behövs det verkligen inte mycket för att jag ska falla. Ett tydligt bevis är ju i helgen, där jag ena dagen, orädd tar min häst genom banan på ett bra sätt och nollar. Andra dagen klarar jag inte ens av att puscha henne till att hoppa hinder nr 1, utan väljer att utgå för att jag inte fixar det.

 

Så detta är en liten reminder till mig själv. Tävla bara om det är på en nivå du tycker är KUL. Sluta jämför dig själv med andra ekipage. Jag tävlar inte för tävlandets skull, så jag behöver inte alls komma upp till 1m om jag inte känner mig 100% redo för det och kan ha roligt även på den nivån.

 

Foto: Lina Holmbom

BRA där !! Tycker du resonerar sunt. jag tycker inte du ska jämföra dig med andra.Alla har nämligen olika förutsättningar.Jag tycker dessutom att du gör ett kanonjobb och jag tycker inte du ska slå ner på dig själv utan i stället faktiskt se vad DU faktiskt har utvecklats som ryttare och hur fin din häst blivit.Tack vara dig.

I bland är det lättare att tänka..

"Det som är viktigast är faktiskt din egen ridutbildning och att den är något du själv kan ta till dig och vara stolt över." Vad andra gör har ju faktiskt inte med den egna ridutbildningen att göra. :)

Lite luddigt skrivet men jag hoppas du förstår poängen.
mvh/Q

Klokt av dig!!!! :D

Är också väldigt höjdrädd, var inte det förut men under tiden jag haft Holly har det bara utvecklats mer. Kan hoppa hemma på 80-90 och tycka det är ganska kul, men när det blir högre är det inte kul alls och är mest rädd och ont i magen hela ridpasset. Holly är inte elak, men hon hoppar inte gratis heller om man säger så. Hon behöver bara känna att hon har mig med sig och att jag hjälper henne, men gör jag inte det blir det stopp. LD höjd skulle hon nog aldrig få för sig att stanna på nu, eftersom jag själv är så trygg på den höjden vilket jag även överför på henne. I LC måste jag hjälps henne hela vägen men eftersom jag Inte är riktigt lika säker där så kan jag inte alltid göra det... Sist jag hoppade Holly, vilket var ett tag sen, så tvärstannade hon och skickade av mig, fast det var inte på tävling utan hemma. Men känner som du, att hoppa högt får mig (för tillfället) bara att må dåligt därför har jag bestämt mig för att börja om och hoppa lite lägre höjder igen :) Mitt mål/plan var att nolla LC detta året, men stryker det och kör nästa år istället. Lyckades iallafall hoppa LC med ett pet vilket jag är nöjd med:) Har ju inte bråttom med Holly precis!

Du är grym❤️

När man känner sig redo för en högre höjd så kommer den vanliga tävling höjden kännas låg och att man vill ha en utmaning. Jag kom fram för flera år sen att den enda jag tävlar mot är mig själv.när jag var ungdom ville jag gärna visa för andra att man var bäst ;) dock blev jag en bättre ryttare när jag kom ner på jorden. Och inte hade så höga krav på mig själv! :)

Måste bara säga att jag beundrar dig för din inställning och jobbet du gör med dig själv och med B i ridningen. :)
Jag har följt din blogg ganska länge men är dålig på att kommentera...
B verkar inte vara en särskilt lätt häst, och jag tycker att du gör ett toppenjobb med henne! :) Och även att du jobbar med dig själv och dina rädslor, det är starkt gjort. Ta den tid du behöver, så länge det känns bra och är roligt!
Själv är jag extremt hopprädd och vågar inte hoppa högre än 50 cm (haha...), och för min egen del är det stort att genomföra ett ridpass på den höjden med bra flyt och faktiskt tycka att det är roligt, utan att vara rädd och bli blockerad.

Fortsätt kämpa, du är grym! :)