minfux

Har idag konstaterat att det är den årliga vår-knäppen som drabbat min lilla B. ;-) Varje år får hon en knäpp där hon är livrädd för det mesta, verkligen livrädd. Lilla fjanten. Hon har ju börjat stanna och vägra gå fram, och det är så hon brukar göra. Men idag visade hon verkligen att det var så fallet var.

 

För det första var hon sjukt spänd, gick inte att göra något vettigt. Travade en del för att få henne att slappna av, lite jogging, lite övergångar. Men nja. Det gick inte riktigt att få någon vettig kontakt med henne.

 

Sen kom vi till livsfaran... hon stannade och VÄGRADE gå fram. Fick hoppa av henne för att annars hade vi inte varit tillbaka än. Hoppa av och leda henne... Haha. Ja, då är de illa! För hon är inte ens en rädd häst i normala fall. Men iallafall, på tillbakavägen trodde jag hon skulle ha skärpt till sig.. men nä, och jag vägrade hoppa av. Så där stod vi, hon fastfryst eller backandes, och jag försökte med lite olika medel att få henne fram. Inget hjälper så jag får mest bara sitta där och vänta ut henne. Men tillslut så hittade jag nåt som funkade, nämligen backa. Så hon fick backa förbi faran. Förut när jag gjort så har hon blivit jättefrustrerad och rest sig, men inte idag. Så det var ju tur.

 

Red tillbaka igen och tänkte att hon minsann skulle skärpa till sig. Men nä, det var meningslöst. Hon var likadan. Hon till o med frustade sådär ashögt dom gör ibland när dom blir till sig o kvastar med svansen elr när dom blir typ rädda... Så jag accepterade läget och red hem (efter att vi gått tillbaka en gång till).. :-) Inte mkt o göra! Hon rår inte för det. Hur fjantig jag än tkr hon är så spelar det ingen roll.. Hon brukar lugna ner sig ju närmre sommarn vi kommer. På sommarn är hon helt perfekt i psyket.. :-)