minfux

Idag blev det en skrittur barbacka och bettlöst ute i mörkret och skogen. Red en sväng bort mot kyrkan och snurrade runt på stigarna där. Mörkt, men det var iaf lite frost på stigarna så nånting såg man iaf. Bella måste ha sett mer än mig, för hon är så nedrans duktig på att veta var hon sätter fötterna. Riktigt stadig på foten dendär ute i skogen. ;-)

 

Är även sjukt imponerad över hur avslappnad hon ändå var. Hon brukar ALLTID, den rundan speciellt, men annars nästan vart man än rider, spänna till på hemvägen och bli blockerad. Inte gå att påverka. Speciellt i mörker, kyla och bettlöst. Men inte nu, och inte de två senaste ggna jag ridit henne. Hon går ändå att påverka större delen av ridturen, med sätet. Hon svarar och slappnar av i ryggen och länger sina steg. Jippi! Annars går hon spänd som en planka och trippar på liksom. Så detta är rätt storslaget! ;-)  Faktiskt så hade jag henne på LÅNG tygel sista biten hem. Jag kunde knappt fatta det! :O