minfux

Jäklar vad denna vecka gått fort. Bara för att jag varit "ledig" de.. :-) Skönt dä å! ;) Håller just nu på att få ett vansinnesutbrott på kattjäveln!!! Han är djävulen i förklädnad. Herregud. Han skriker och skriker och skriker. Med mig. Inte med sin paps. Så fort jag visar mig, hej, här är jag. Då sätter vi igång och jamar. Och slutar de gör vi inte förrän vi får uppmärksamhet..... Antingen ska han klappas eller så ska han busas med. På hans villkor. När han vill. Även om det är kl 7 på morgonen och man lungt och sansat vill ta sig lite frukost. Han ger mig magsår! Stressar ihjäl mig.

 

Oftast slänger jag bara ut honom, för han har äntligen börjat gilla vara ute igen. Wiho. Men inte imorse inte, då fällde han ut klorna och sa icke... Så de var bara att släppa ner han och låta han vara. Och då skriker han minsann. Han kom upp hit i soffan en stund och fick syn på mina mackor. När jag såg  att han försökte sno en ostbit jävlar anamma skällde jag på honom tills han sprang. Och sen började han jama igen. Han fick ju ingen uppmärksamhet. :-) Trevlig liten prick dedär! Ska be om att få ta bort stämbanden på samma gång vi tar bort kulorna. ;-)

 

Men, han har ju en underbar sida oxå. Såklart. Han är ju världens goaste, absolut. Stångas och kör upp tandköttet/nosen i min mun, jättemysigt. Men det är dehär skrikandet som man blir vansinnig på. Och han gör bara så med mig. Och när jag med bestämda steg går in till honom och undrar vad tusan han håller på med, då springer han illa kvickt under sängen och sitter där tills jag går. Då går han ut från sängen 1 m och sitter och skriker tills jag kommer igen. Han kan sova en hel dag med E, och när jag kommer hem, vänder han och blir sådär.