minfux

Ja, idag red jag i typ 2 timmar. Anledning? Jag är tjurig som få, och hästen kunde inte bete sig idag. Lilla fröken... inte lätt med all energi.

 

Hon var asspänd till att börja med, och gick liksom inte fram för skänkeln elr nåt utan mer liksom "åh shit jag går och håller vakt nu ifall nåt hästätande monster hoppar upp från diket"... så jag släppte typ tyglarna och gungade på utav bara fan för att hon skulle ta i med bakbenen och ta sig FRAMÅT, och de funkade väldigt bra. Hon sökte sig neråt, men de gick i en alldeles för hastig fart, men hon bjöd framåt och hade takt iallafall så de fick vara. :-)

 

Red sedan öppnor och slutor, men fick vara extremt tydlig. Då kom hon lös ganska bra, och tillslut kunde vi börja trava och då var hon väldigt lyhörd och fin! Hon försöker givetvis smygöka ibland men sån är hon. Och rätt vad det är hittar hon på nån idé och blir spänd igen, och ska titta på nåt.

 

På vägen hem så fortsatte jag joggingen vilket gick bra. Sen beslöt jag mig för att rida in på en väg och "bara" ta två galopper. Jo tjena. Blev tre högerfattningar, med superfin häst, och sista galoppen fick jag verkligen igenom mina halvhalter med rumpan, och kunde RIDA IN i en jättetrevlig avsaktning!! Där hon inte ens försökte dra iväg i travartrav. Så, fröken kan ju faktiskt... när hon vill.

 

Sedan vände jag, och hon blev vråltaggad. Jag tänkte ta tre vänstergalopper hem, och hon skulle bara ta höger. Vilket gör henne jättestressad. Dels att hon tar fel, dels så blir hon så taggad och spänd och hamnar säkert i vårat gamla mönster när de inte gick att fatta v. galopp. Dels tkr hon det är jobbigt att behöva vara rak, och fatta vänstern. Och att jag saktar av henne ganska direkt efter en galoppfattning tkr hon är jobbigt. Så allt detta leder till att hjärnan kokar över på lilla puppson...

 

Fick vända några ggr och typ, stå i lättsits i trav och bara  låta henne komma till ro igen. För att bryta mönstret liksom.. Men när jag vände hemåt igen så blev de samma visa, och hon blev som blockerad. Vägrade lyssna på skänkel och allting vilket gjorde mig väldigt frustrerad = aldrig bra att bli frustrerad på hästryggen.

 

Men men, jag lät henne fatta vänstern från den position hon vill, dvs som i en sluta ungefär. Och då, vad gör hon då? Hon blir så satans fin, på hemvägen, där hon lyssnar till minsta lilla. Går i en jättetrevlig arbetsgalopp, lång och låg form, inge stark, inge på. Lyssnar på mitt säte helt och hållet. Asså...? Knäpp häst. Så saktar jag av för att göra två nya fattningar, och lika urflippad blir hon varje gång emellan galopperna. Men väl i galopperna är hon saaatans fin.

 

Seriöst, jag får dåligt samvete av att vi bråkar.. när hon hamnar i dom där lägena. Jag blir frustrerad, hon blir frustrerad, hennes hjärna kokar över, och jag ser ingen annan utväg än att ta i henne för annars drar hon och gör vad tusan hon vill? Och ja, jag kan välja att inte rida i någon gångart än skritt, över huvudtaget, men vad ger det i sånahär fall? ingenting! Hon kan liksom inte skritta lungt heller, utan går superspänt med huvve i himlen och visar ögonvitorna och måste vara på sin vakt.

 

Hon har som sagt inte jobbat ordentligt på över 1 månad, så energin måste liksom ut. Den kommer inte ut genom att vi bara skrittar. Och ska vi rida högre gångart så som trav och galopp, och hon flippar ut, då måste jag ju faktiskt ta i henne. Men jag ger ju omedelbar eftergift, och fjäskar och grejjar när hon går bra. För då blir hon glad! Men jag kan ändå inte låta bli att få dåligt samvete. Men, jag försöker tänka att jag gör mitt bästa. Men ibland är det klart att jag kunnat göra saker annorlunda, typ ibland blir jag något för brysk, när jag eg. har kunnat ge en mindre hjälp. Och ibland tar jag för tidigt i munnen när det eg. räckt med mer säte och lite mindre hand. I dessa lägen.

 

Jag blir såklart förtvivlad över hur jag ska göra när hon blir såhär. Att hoppa av hjälper liksom inte heller. Men grejen är att när hon väl fått fatta galoppen finns det inga problem... Hon är hur fin som helst. Hon blir bara så vansinnigt taggad INFÖR galoppen. Och det gör att lillhjärnan på na kokar över.. Så det bästa är väl egentligen i såna lägen att skita i att hon ska vara rak, om det nu gör henne så frustrerad, och helt enkelt låta henne fatta vänster galopp från en sluta-liknande position, om det gör henne mer tillfreds. Och sänka kraven, för det är omöjligt att ha henne avslappnad inför en fattning i dessa lägen. Jag kan nöja mig med att jag själv är lugn, och konsekvent och inte gör nån stor grej av det. För just nu blir det en jättegrej av det.

 

Ja, jag får anpassa mig mera helt enkelt! Visst vill jag som ryttare bestämma och kontrollera mycket, men det går inte alltid med en sånhär häst. Enkelt att vara efterklok. Men det går bättre och bättre tkr jag. Börjar bli ganska bra på att anpassa arbetet efter henne. Men som sagt ibland blir även jag så jäkla frustrerad så att det nästan kokar över, och då är det svårt att vara lugn och konsekvent i sin ridning.

 

Hur gör ni när era hästar blir såhär? Om dom blir såhär? Haha.... :)