minfux

Jag och L tog en kvällstur nyss, i kolsvarta mörkret. Vi red i skogarna, och hoppades hästarna skulle se lite bättre än oss, vilket dom gjorde! :-) Men när vi börjar närma oss havet, och rider rakt ner mot en strand, så ser vi nånting (utan att säga något till varandra) som är stort, brett, och står på alla fyra. Försökte verkligen verkligen få det till en älg, eller lodjur, eller extremt stor lurvig hund... men nej. Det var en björn. Och innan jag hunnit säga nånting säger Linnea att hon tror att det är en björn. Hon såg ögonen på den när den kollade mot oss. Och vi är helt säkra på att det var en björn. Fyfan :o Benen blev spaghetti..... Och Ls häst reagerade ganska tidigt, och hans hjärta slog så hårt så Linnea kände o hörde det.. Och Bells blev spänd som en fiolsträng.

 

Vi fortsatte förbi stranden och bort från vad vi är helt säkra på var en björn vi precis sett, och fortsatte ridturen. Hästarna fick klättra för brantaste Bullåsbacken, och sen red vi vägen hem. Jag som alltid tar skogen, oavsett... Jag kan ju säga att jag inte kommer rida nå mer i kolsvarta mörkret ensam igen. Jag som inte brukar ha problem att bege mig ut själv heller. Men nu. :o Gosse.. Dom dricker ju från bäckar björnar, och det ligger en bäck precis bredvid där han var.

 

Ska åka dit imorn och kolla efter ev. spår :-D Spännande! Idag blev de ingen provlastning, för jag skulle ha gjort det på f.m och sen jobbat från 15 och hela kvällen, men jag blev inringd på dags-jobb imorse och slutade därför 16. Sen kikade jag på hoppträning för Björn Carlsson, och sen blev de så mörkt och dags för ridturen med Linnea.. Så de får bli imorn!