minfux

Kul med respons på åsiktsinlägget! Lite intressant att det bara är dom som håller med som stigit fram... Kan ju hoppas att det är av en positiv anledning! (Kanske resterande fått sig en tankeställare ;))

 

Jag red ut på Bellotrix alldeles nyss. En lerig och hårig liten puppa hon är, så det tog ett tag att borsta bort allt. Tacka vet jag Magic Brush. Dags för nya, ska kolla om nån fler i stallet är sugen så kan man dela. Har liksom inge behov av 3 st... Iallafall, vi red till klätterbacken och klättrade 2 vändor. Joggade påvägen dit, och hon kändes mjuk och fin! Hon är så pigg min lilla tjej.. har alltid lite åsikter om hur tempot ska vara. Men med halvhalter och lite ställning hit och dit, samt mindre tempoväxlingar så blir hon mindre springig lilla fröken.

 

Väl i klätterbacken skötte hon sig super. Och i alla snubbel-situationer..  Vanligtvis så har Bellie en enda lösning på allt som är svårt, jobbigt, avancerat.. nämligen SPRING! Men nu om vi kommer till en stig med massa nedfallna träd eller rötter, som man kanske måste titta och fundera vart man ska sätta fötterna, så gör hon faktiskt det nu. Och det har kommit NU. :-) Annars så kommer vi till en situation typ där det ligger ett nedfallet träd, o strax bakom ligger ett till, eller typ när man ska in i ridhuset är det en JÄTTEHÖG kant, men man kan gå emellan den och dörrkarmen, men B... hon liksom "Jahapp, vad ska jag göra nu, nämen, oj, hur ska jag lösa detta, oj, herregud, jamen, jamen, jag SPRINGER!!". Och så springer hon igenom skiten och snubblar med noll koll. Men det verkar alltså som vi fått ett slut på detta! ;-) Haha. Känns lite säkrare för mig oxå...

 

Iallafall, så brukar jag rida hela klätterbacken upp, och sen ner en liten bit för där rider jag in i skogen på en "stig", sen rider jag runt och så tar jag klätterbacken igen. För det blir en lagom sväng. Då kan man klättra, rida på stigen, jogga hela vägen fram till backen, och så klättra igen. Men, nu råkade vi stöta på en gubbe i skogen som höll på såga ner o elda lite träd. Och han hävdade att jag inte fick rida där, för då kommer jag ut på en tomt. Nä, sa jag. Jag brukar rida så jag kommer ut där nere, och så pekar jag. Man är inte ens nära att rida ut på tomten. "Jaha, men du måste respektera vad jag säger" "Du får inte rida där det är sådd mark.... och inte på denhär stigen". Nehe??? Okej. "Så du kan hälsa dina vänner det". Aa... mm.. Lär ju hända. Varför i hela fridens namn ska jag inte kunna rida på en SKOGSVÄG?! Jag hatar dårar som inte kan tänka på nån annan än sig själv. Det är förfan en skog jag rider i. Allemansrätten. Heard of it? Jag jiddrade inte emot något, för det känns ju tråkigt att bli ovänner. Men jag kommer absolut fortsätta rida där. Det är en SKOG. Och möter jag han igen så ska jag ifrågasätta varför den vägen är så speciell och om han har någon skälig anledning till att inte hästar ska gå där. Den är varken söndertrampad eller känslig på annat vis.. En helt jäkla vanlig skogsväg.