minfux

Det har nu gått 3 månader sedan senaste veterinärbesöket för min lilla tjej. 3 månader sedan vi fick dom glada beskeden att det förhoppningsvis inte kommer bli några problem i framtiden för min lilla häst. Att vi helt enkelt får leva med en rörelsestörning i skritten. I ena varvet.

Och för 4 månader sedan satt jag febrilt och letade nya hästar på hästnet, varvat med att jag satt och grät och trodde mitt älskade hjärta och jag skulle behöva gå skilda vägar. Den känslan vill inte jag uppleva än på många många år. Fy. Så ledsen som jag var. Sjukskrev mig några dagar från jobbet oxå. Mådde jättedåligt.

Och nu står vi här. Och det har funkat! Planen vi la upp har funkat. Det har till och med gått över förväntan. Det säger jag därför att senaste veckorna har jag helt ärligt inte ens känt något konstigt i hennes skritt, förutom vissa pass väldigt sällan. Jag menar, jag har ju varit helt inne på att vi får leva med en rörelsestörning i skritten och det har känts OK. Vi får anpassa träning efter dagsform osv. Men att det övht skulle bli BÄTTRE, det fanns inte i min värld. Men troligtvis har hon blivit stärkt i denna träning och med dessa övningar vi rider lite oftare nu för att lossa och stärka.

Det känns verkligen lovande för min lilla prinsessa. Jag hoppas hon får vara frisk många många år till. Vi har så mycket kvar att ge varandra, och jag är så tacksam för att jag har fått den möjligheten. Från att vara helt säker på att jag kommer att få ta bort henne, till att hon är helt frisk och typ i bättre form än någonsin. Jag är så GLAD. Så evigt tacksam över att få tillbringa mer tid med min finaste ögonsten.

My darling darling..