Uteritt

Ja vad ska man säga. FuxSTON. :-) Hann ut från gården och då satte fuxfröken igång att bli LIVRÄDD för ett jäkla liggunderlag som låg vid vägen, så hon slänger ut arslet i vägen när det kommer 3 bilar på raken. Smart där. Fick hoppa av och gå fram och visa henne dedär förbannade liggunderlaget och inte var det nå farligt eller... Jaja, tog några djupa och hoppade upp och red vidare.
 
Joggade henne massor och la in lite tempoväxlingar i den mån det gick. Spänd som en sträng travade hon på, och emellanåt blir hon snorstark. Hon har så sjukt mkt spring i benen nu och när hon samtidigt är så spänd vet hon liksom inte hur hon ska bete sig.
 
Var ute och red ganska länge. Sen kom vi till dendär livsfaran där jag kört fast med henne nu, och den var lika jäkla farlig idag. Så jag hoppade av och gick förbi. Hon var så fruktansvärt rädd att jag knappt fick henne förbi för hand. Hoppade sen upp och travade iväg åt andra hållet. Sen vände vi igen, och sist gick de ju bra att trava förbi allt de läskiga. Men idag. Idag gick de inte, och jag vägrade hoppa av en tredje gång. Så där stod vi och bråkade kanske 15 minuter. Hon bara frös fast, backa, stegra. Bad jag henne backa förbi faran så hann hon bara ställa sig rakt upp på bakbenen så den tanken gav jag upp snabbt.
 
Provade faktiskt snärta till henne med tyglarna på halsen oxå, jag var helt lugn och metodisk så jag tänkte att jag testar. Haha. Fuxen... Det kom ju inte helt oväntat (hon har alltid gjort så men jag har inte provat på åratal) så reste hon sig. Provade 4 ggr olika tillfällen under dendär kvarten och likadant gjorde hon varje gång. Tillslut, så fick hon backa. Och backa. Och backa... tills hon tyckte det var så tråkigt att backa att hon inte ville nåt annat än att gå fram. Så varje gång hon backade självmant så fick hon backa massor. Behövde göra detta 3 ggr, och sen kom vi äntligen förbi skräcken.
 
På hemvägen fortsatte vi joggandet och la in galopp vid passande tillfälle. Hon började slappna av mer och mer, och kunde faktiskt bjuda på en väldigt trevlig känsla med ridning bakifrån fram till handen. Där hon ska vara med andra ord. :-) Så det är ju skönt att hon faktiskt KAN varva ner och slappna av när hon "sprungit av sig" lite..

Lilla fuxpuppan. Kan inte vara lätt att bo i ett spökhus (världen)...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0