minfux

Ja hujedamej... var ska jag börja? Jo, jag önskar att min häst hade lite mindre skalle än vad hon har. Hon tänker så förbaskat mycket själv. Istället för att slappna av och vänta på vad som komma skall. Jag förstoooood att hon skulle ha kvar känslan efter LAn vi red sist inne på en tävlingsbana. Nu har det blivit nånting nytt, nu har vi lämnat tryggheten vi ridit hela sommaren (LB), och vips kan det hända massa skoj. Och då blir hon helt .... initiativrik. Ja, så kan man säga.

 

Red fram henne, och hon var rätt okej i traven. Lite spänd och svår att få igenom, och dedär jäkla munnandet och att hon försöker lägga över tungan. Fick hoppa av o snörpa åt ett hål. När jag sedan hoppade upp, då flippade hon! Då skulle hon galoppera. Och galoppera. Och galoppera. Hon blev precis som hon blir ute när hon blir taggad och vi har lite delade meningar. Så hon gjorde ett antal stegringar och slängde sig framåt samtidigt, för hon skulle minsann galoppera. Och visst, det var min plan, men absolut inte från det läget.

Skrittade henne lugn, vilket inte tog lång tid, och då jobbade vi lite galopp. Sen råkade hon sakta av, och vips blev hon supertaggad igen och började stegra/hoppa för hon väntade på nästa fattning.

 

Efter en del jobb så blev hon jättefin i galoppen. Avspänd, lugn, nöjd. Fin i munnen. Ja, superfin helt enkelt. Dendär långa och runda formen, i båda varven.

 

Sen när jag tänkte börja travjobba var hon som en fiolsträng. Direkt förväntade hon sig en massa, vilket ledde till att hon blev svår att påverka. Jag red lite uppridningar och halter på medellinjen, och i varje halt blev hon frustrerad och började backa. Och kul om hon skulle göra det inne på banan liksom. Jobbade i trav, lite volter och så för att få henne lugn, men nja. Det blev aldrig riktigt bra. Jag fick rida i ett undertempo för att ha henne lugn, jag kunde inte få ut steget på henne ordentligt för hon spände sig så. Och så fort jag svängde eller gjorde någon förändring så blev hon värre.

 

Tillslut blev hon okej, men absolut inte som hon ska. Och då var det dags att skynda iväg till ridhuset, där vi bara hann rida ca 2 minuter innan vi fick startsignal. Spänd som en fiolsträng kom vi in i ridhuset och inte hann jag få henne minsta avslappnad heller.

 

Ja, programmet då. Hade världens skitkänsla genom hela programmet, försökte få mig själv att tänka om, peppa mig själv osv. men det hjälpte inte. Hästen gick inte att påverka. Jag var faktiskt påväg att räcka upp handen och utgå. Så illa kändes det. Hon gick sina egna vägar och genade o hade sig... Och otroligt spänd. Hon gick faktiskt inte ens i form bitvis, helt över tygel.... Och inte kunde jag rida mellangångarterna normalt heller, för jag fick verkligen inte igång röva på henne.

Nä, inte våran dag idag.  59,nånting...%. Jippi. Var sjukt besviken när jag kom ut. Men nu har jag analyserat och tänkt om, och jag är jättenöjd för jag har en jättefin häst som gör sitt bästa. Hon har mycket skalle, och idag var det rörigt i den lilla hjärnan därinne... Inte hennes fel. Bara att träna vidare. Hon var precis likadan när vi nyss börjat rida LB:2, förutsägande och spänd för hon var exter över vad som komma skulle. Och nu när vi ridit LA:3 där det är mycket galopp, som hon älskar och som hon ofta blir spänd över, så är det bara att börja om... vi kommer måsta rida det programmet många många ggr nästa år innan hon kommer fixa att göra det avspänt. Så får jag nog ta att även LB-programmen kan komma att gå väldigt kackigt då hon ju som sagt tar över för mkt nu när vi provat på att vara utanför comfort-zonen.