minfux

Wiho, idag har vi äntligen ridit för vår "ordinarie" veckotränare Gittan, efter ett semesteruppehåll. Gud så välbehövligt säger bara jag.

 

Jag värmde först i skritt och trav, och jag var lite smått nervös/stressad. Och Bellan likaså, fast värre. Asså hon var verkligen spänd. Skulle sedan prova galoppen, och hon bröt av pga hon var så spänd. Flera ggr. Så fick låta henne rulla på ordentligt, men det vart egentligen inge bättre. Så jag gav henne lång tygel och så surrade jag med Gittan om hur det gått i sommar och hur jag tänker osv.

 

Och sedan fick vi börja i skritt med öppna på långsidorna tills vi fick henne att gå rätt i den, och få tänka/fundera så hon börjar på slappna av. Fick rida 3-4 långsidor i båda varven. Sedan trav och göra samma sak, med en volt innan öppnan i hörnet. Och alltså shit vilken trav vi hittade. Först fick jag gå på volten några varv för att hitta rätt läge på henne, och i vänster varv så fick jag tänka lite mer ställning genom att försiktigt krama i mungipan, och samtidigt lägga om innerskänkeln så att hon rundade sig lite mer i innersidan. Sedan fick jag tänka mycket på att inte bli fast i ytterhanden, för jösses vad ytterhjälper jag rider med. Alldeles för mycket. Så jag måste börja slappna av där nu. En väg att komma dit var att tänka på att ytteraxeln ska något fram när jag rider på volt, det hjälpte mycket att tänka så.

 

I höger varv så brukar jag få försöka rida på ytter för jag trott att det varit problemet, och även blivit guidad dit och då har jag använt det som verktyg. Men knixet är att jag ska vända hennes framdel (vilket jag oxå kombinerat med att rida på ytter), men idag fick jag en helt annan känsla och förståelse för hur det är jag ska få henne på plats och att spåra. Jag vänder framdelen, slappnar av i yttertygeln och kramar om med innerskänkeln så att hon inte faller inåt eller svänger. Det gick verkligen asbra. Och hon fick en riktigt trevlig svävande trav där jag fick slappna av i armar och händer och inte göra så mycket. Forma med benen.

När det stämde så fick vi gå in och göra öppna på långsidorna där, och jäklar vilken skillnad! Idag red vi öppnan för innerskänkeln och i princip ingen tygel. Vilken känsla, det bara flöt liksom, ingen förändring i takt elr tempo. Det var en aha-upplevelse för mig. I vänster varv blev det svårare och då började jag ratta för mkt med tyglarna, så i det varvet fick jag kämpa lite extra för att få till det.

Sedan fick jag galoppera på stor volt, och bibehålla den ridningen. Att i höger varv leda in framdelen till bakdelen och runda innersidan, och i vänster varv slappna av i ytter och forma för inner. Sedan ville hon gärna dyka för att det blev jobbigt, men hon hade en fantastiskt fin galopp från start. Jag fick rida med mycket uppresande tygeltag idag för att få henne självbärig. Jag har burit omkring på henne omedvetet. Inte i den mån att hon liksom hänger i mig, men jag tar en sådan kontakt med yttertygeln att jag liksom bara hänger med i den och hjälper henne. Det ska jag inte göra alltså, mindre yttertygel nu.

Hon var iaf riktigt riktigt trevlig även i galopperna, och jag hittade känslan direkt efter arbetet i skritt/trav. :-)

På fredag kör vi träning igen innan tävlingen. Wiho!