minfux

Jag har haft en del funderingar på sistone, elr som jag egentligen alltid har. Jag rider ju för ganska många olika personer vilket har fungerat bra hittils, och de kan alla ge mig bra och värdefulla tips, annars skulle jag givetvis inte rida för dom. Men när det kommer till en sån gång när det krockar ganska hårt på hur jag ska rida B, så blir jag såklart fundersam. Jag går ofta på vad jag känner är rätt för stunden, för saker och ting kan ju ändras. Och man kan måsta prova något annat ibland, plocka fram verktygslådan så att säga.

 

Jag har ju som ni kanske läst ridit på framåt en hel del med B sista tiden för att hon började fippla så mycket med bettet igen, och liksom tänkte inte framåt. Och det funkade bra en stund, men nu så har jag tyckt att det bara blir springigt. Och då bollade jag lite med S, och hon fick mig på rätt spår igen. Bara för att de inte tänker framåt ska det inte gå fortare, vilket hon har helt rätt i. B behöver ta i mer igen.

 

Jag kollade på tränings-filmer från youtube, och jag saknar verkligen detdär gunget vi fick fram där hon rör sig med hela kroppen och verkligen vilar på steget och bär sig. Det har inte funnits där de senare ridpassen, för det går för fort för henne. Det tänket är för mig mer åt tävlingsridningshållet, att det ska vara friskare och "flashigare". Men för dens sakens skull inte springigt.

 

Så igår så tänkte jag tydlig takt, vila på steget, sving i ryggen och gung i bakbenen. Och jädrans så bra det kändes! Jag hittade rätt direkt, och B med. Det var ett joggingpass längs grusväg och upp i skogen med blandad terräng och uppförsbacke/nedförsbacke. Jag red övergångar i princip hela ridpasset, mellan skritt och trav. Bella var rätt lugn i början, så där var det rätt enkelt att få henne att skritta korrekt. För det hade jag som krav, en korrekt skritt där hon spänner av och tar ut steget, samt inte smygökar. För hon är ju så, hon vill hemskt gärna smygöka och försvinna iväg i spänning och titta på allting. Men nu var jag mycket konsekvent. Och för att få henne att skritta lugnt och slappna av så fokuserade jag väldigt mycket på mig själv, för när hon spänner sig och ilar iväg så gör jag exakt samma sak = varför vi oftast bara trampar i en cirkel. Men nu så slappnade jag av i hela kroppen, i varenda muskel, red takten i skritt och höll ett mjukt stöd i munnen på henne så fick hon hitta rätt själv.

Detta hjälpte verkligen. Utan "bråk" och frustration, utan för mkt rattande så satt jag bara stilla och avspänt och väntade in henne. Hjälpte henne genom att ställa åt något håll ibland för då kom hon lättare till ro.

När hon skrittade bra så fick hon trava, och jag var tydlig med att rida en lugn, tydlig takt med magmusklerna så att hon fick bära sig och inte rinna iväg. Det gick grymt bra! Så fort hon började spänna sig för att kika på något så kändes det direkt att hon tappade bakbenen och sviktandet, så då saktade jag av till skritt direkt för att börja om. När hon hade en trevlig skritt fick hon trava igen. Osv. Så höll vi på hela passet, med två avbrott på lång tygel.

Ett väldigt nyttigt pass för oss båda. :-)