minfux

Tänk vad djuren påverkas av våran sinnesstämning, mycket mer än vad iallafall jag, oftast tänker på.. Sedan någon vecka tillbaka har jag ju fokuserat stenhårt på att vara lugn själv, djupandas och låta allting ta tid med Bella. Inte stressa fram något. Främst på uteritterna där hon brukar vara otroligt spänd och rädd, och bli blockerad så jag inte kommer åt henne ibland. Men jag har ju själv varit spänd och stressad, för jag blir triggad av henne (omedvetet) när hon pinnar på för kung och fosterland, och så kommer frustration och irritation som ett brev på posten. Och då har vi ett moment 22.

 

Men nu, när jag slappnar av, har enormt tålamod och låter allt ta sin tid, så är hon en helt annan häst. För varje uteritt går det bara bättre och bättre, det är helt fantastiskt vilken skillnad det blivit på henne. Det går inte att beskriva.

 

Idag red vi bort till klätterbacken, och påvägen dit så joggade vi. Och då när jag tar tyglarna så får hon som vanligt vänta med trav tills hon skrittar bra, tills hon skrittar taktmässigt, avspänt och inte smygökar. Sedan får hon trava, och hon får trava tills jag vill sakta av eller tills hon börjar bli spänd. Då börjar vi om i skritt igen. Och det funkar så grymt bra. För varje gång blir det längre och längre stunder hon är avspänd, och det går snabbare och snabbare att få henne fin i skritten. I princip på en gång efter en avsaktning får jag henne i en avspänd skritt, alltså?! Det är helt galet. :-)

 

På hemvägen fick hon det otroligt jobbigt dock, då spände hon sig rejält och tyckte det var riktigt besvärligt att behöva slappna av. Men när hon gjorde det så påverkade jag henne lite, och sedan fick hon lång tygel resten av vägen.

 

Superfin tjej! Det blev plötsligt roligt att rida ut igen. :-D