minfux

Idag blev det en uteritt igen, en lite längre runda än vi tagit senaste ggna. Allt går ju mycket långsammare nu när jag fokuserar på lugn och avslappning, vilket innebär mycket skritt = längre tid. Så idag blev en liten utmaning både för B och mig. På bortavägen var hon verkligen kalasfin! Jag sitter numera med ett stort flin på läpparna då vi rider ut. :-D Det är så härligt!

Men på hemvägen blev det väldigt besvärligt för henne, och jag fick verkligen kämpa för att hålla mig lugn och andas ordentligt. Hon blev riktigt spänd och hade extremt svårt för att slappna av och skritta ordentligt, hon tog myrsteg, och så fort hon börjar gå för fort så kniper jag med rumpan och förhåller, vilket gör henne frustrerad. Och ibland så försöker hon "luras" att hon är avspänd, genom att kliva på, men ändå vara spänd och beredd på att vilken sekund som helst öka takten elr spänna till. Så hon är klurig den lilla puppan. Men jag var konsekvent och lugn, andades, och så löste det sig tillslut. :-) Jag bara väntar ut henne liksom. Jag är övertygad om att det kommer bli bättre även på hemvägen så småningom.

 

Till och med galoppen idag var lugn, och verkligen bakifrån och fram. Nu är det inte spänt och trippigt med benen som trumpinnar, utan nu är hon lugn och har en bra takt, och blir det för jobbigt springer hon inte utan då bryter hon av. Och det är helt okej, då börjar vi bara om. :-)

Hon var som sagt även fantastiskt fin på bortavägen, traven är supermysig. Jag kan rida med säte och ben, och behöver jag förhålla använder jag låren lite så lyssnar hon. Samt att hon var riktigt lyhörd i övergångarna, gjorde jättefina igångsättningar till trav idag.