minfux

Idag var det dags för kliniken igen, fast jag körde in henne redan igår. Så det var skönt att slippa böka med det imorse.

 

Först så började dom undersöka och spruta in kontrastvätska i såret för att se var den hamnade. För det fanns en misstanke om att det var en fistelgång där som hindrade såret från att läka. Men, dom hittade inget på plåtarna som skulle tyda på det. Suck. Jag vill liksom hitta något att ta på och sen åtgärda det, och sen ska det vara klart liksom.

 

Så runt 9 var det liksom "klart". Jag fick besked om att hon blir kvar på kliniken för typ övervakning + att hon skulle stå  på pencillin. Men det kände jag var helt onödigt, att stå på vak.. Då kan hon lika gärna vara hemma liksom. Så jag stressade upp mig över det och började måla upp bilder hit och dit om vad jag skulle säga och hur osv. Typiskt mig. Så jag gick iaf in och sa att jag ville att kirurgen gav hennes utlåtande oxå, och ja, det var planerat så. Så det var ju bra. Men klockan var då runt 10, och det kunde ske när som helst på dagen.

 

Jag for och hämtade hö till B, och väntade .. och väntade.. Tillslut fick jag besked om att det kommer ske ca 16. Så jag for och åt mat, och råkade åka in på Eqeens och köpa en ny grimma till B. Jisses. Precis vad min plånbok behövde.

Sen kom jag tillbaka vid 14.30, och kl 15 körde vi igång. Då kollade dom på henne igen, och vi pratade, jag visade bilder, B fick skritta/trava på gången. Sen bestämdes det att hon skulle ultraljudas igen. För nu har det uppkommit en ENORM svullnad på hasen, alltså värre än innan. Den är som en fotboll, plus svampig/gallig liksom. Och ja, på UL kunde man nu se att bursan är inflammerad.

 

Sen har en odling tagits för att se om bakterier finns i såret och vilka. Så hon ska iaf få gå på två olika sorters antibiotika nu, plus att imorgon ska hon sövas och dom ska sätta dränage för all vätska runt bursan.

 

Vi vägde henne, och jag gissade på 475 (hon vägde 520kg den 23 sept). Hon vägde 458kg. Hon har alltså gått ner 62 kg. Men det syns, hon ser riktigt illa ut i kroppen. Det är pga allmänpåverkan.. Hon har ju inte lätt att tappa muskler i vanliga fall. Men nu har hon varit så påverkad av allt som hänt. Och hon äter kanske 2/3 av vad hon brukar.

 

Sen är hon så charmig mitt lilla hjärtegryn. Mammahjärtat bultar lite extra när jag tänker på det, men hon är ju väldigt skeptisk till veterinärerna och ja, alla som håller på med henne. Veterinären får ju inte göra nånting med benet, och gud förbjude att dom skulle få ge henne lugnande. Det krävs brems, och ett himla kämpande för att få i kanylen och få i henne lugnande. Och raka kring såret? Det får dom absolut inte. Idag var hon omöjlig. Hon bara stod och sparkade mot veterinären, trots lugnande och brems. Jag erbjöd mig att raka henne två ggr. Tillslut gav han upp haha. Hon lyfte benet 2-3 ggr sen stod hon som ett ljus medans jag rakade klart. Lilla puppan. Ja, det känns bra att hon litar på mig. <3 Likadant som när massören är hos oss, vissa övningar får jag göra. För hon blir så nedrans arg, innan dom ens rört henne. Hon har inte det bästa ryktet där på kliniken, haha. Snäll men bestämd.