minfux

Idag har jag ridit dressyrlektion för Gittan. Jag började själv i skritt, och red volter, serpentiner, varvbyten, halter osv. tills hon var fin. Joggade sedan igång, och kände att hon tyckte jag skulle bära hennes huvud idag. Jag försökte lösa det med att rida lite olika vägar, volter osv. Men det gick inte så jag la ner det ganska snabbt och började rida övergångar till skritt, och hade i åtanke vad M lärde mig om hur jag skulle rida in bakbenen i övergången. Det gick väldigt bra! Bella slutade hänga mig, och helt plötsligt hade jag hela hästen framför och under mig! Jättehärlig känsla.

 

Galopperade fram i vänster galopp, och här var hon lite.. trött kanske? Hon vart lätt fyrtaktig om inte jag hjälpte henne ordentligt med sätet. La in volter osv. men det blev inte bättre. Så jag la in tempoväxlingar, och då kom skillnaden. Då började hon lyssna mer och började bära sig bättre på egen hand.

 

Sen kom G, så vi körde i gång efter en kort skrittpaus. Började i trav på volt, fick rida lite temposkillnader och fortsätta öva med att rida med lår och mage, och det gick bra. Sedan fick jag minska volten, och få med inner bakben. Och jag kämpade och hade mig. Sen kom jag att tänka på hur M sa att jag skulle tänka, och då helt plötsligt säger G "RÄTT!", så då fick jag verkligen en liten aha-upplevelse på hur stor skillnad det kan göra av att man får höra samma sak - på ett annat vis. G vill att jag driver in höger bak (om det är inner), och ramar om yttersidan så att hon inte rinner iväg med bogen. M sa att jag skulle tänka att jag satt på hästens svansrot, och att jag hade framdelen framför och under mig. Jag skulle tänka att bogarna skulle upp. Och när jag som sagt provade tänka på det, ja då helt plötsligt föll ju inner bak på plats, och yttersidan blev inramad.

 

Sedan jobbade vi i galopp. Och här har det skett en sådan enorm förändring, att jag knappt hinner med. Jag får inte längre ta henne i munnen. Inte ta tyglarna bakåt. Jag har ridit med en hel del inramning och stöttning förut, mer eller mindre, men nu .. nu är det sytrådar. Verkligen. Nu kan jag ha en buren hand, framför mig, och jag pushas att tänka att jag ska ha hästen framför mig. Och hon bara bär sig! Med hur mjuk kontakt som helst. När jag råkade ta handen emot mig så blev B direkt låst i sina framben och jag blev påmind om att fortsätta slappna av i armarna/händerna och endast rida med säte. Och hon blir så jäkla lyhörd då! Nu kliver jag över till en ny nivå där jag kan inverka på ett helt annat sätt. Jag måste lära mig hur lite elr hur mkt jag egentligen behöver ta i. Som jag har skrivit för någon dag sedan så måste jag backa av lite och inte "attackera" Bella med mina hjälper, utan.. hon är så känslig så jag behöver inte göra så mycket för att det ska hända något.

Ja hon var helt fantastiskt fin helt enkelt. Sedan fick vi jobba ganska mycket förvänd galopp idag, jobba med att jag ska rida henne lika bra i förvänd, och att även när vi vänder över ridbanan i förvänd så ska hon fortsätta galoppera med bra takt och få möjlighet att röra sin yttersida runt sin innersida, ordentligt. Så jag fick fortsätta jobba med att inte vara i tyglarna och pilla, försöka stödja elr försöka hjälpa, utan bara finnas där och göra resten med säte och ben. Och det gick väldigt bra!

I höger galopp så bröt hon av flera ggr i den förvända, för hon blev såklart trött, och jag hittade inte riktigt hur mkt jag skulle hjälpa henne. Men tillslut fick vi till det!

Sedan avtravning i en jättetrevlig trav med rund och låg form.

Jösses vad roligt det är att rida! Och de två senaste passen har hon blivit så LUGN!? Jag förstår inte. Men det är helt underbart att kunna sakta av från galopp, hon saktar av precis då jag ber om det genom att knipa med rumpan, och sedan kan hon gå in i en lugn och taktmässig trav! Amazing. Några ggr blir hon springig, men ändå, att det finns gånger då hon är lugn och travar taktmässigt. Det är ett rejält framsteg. Och skritten blir hon lättare och lättare att reglera och att få ryggen att svinga, så att hon inte låser sig som hon annars gör.