minfux

Min häst är HEMSK just nu. Gud, jag tror jag får nåt fel alltså. Hon blir såhär varje vår. Och nu har hon väl varit så i ca 1-2 veckor, på uteritterna då. Idag skulle jag rida ut en sväng, och ja... Hon är spänd som en fiolsträng och rädd för ALLT. Alltså hon är så rädd så rädd. Och därför blir hon helt okontaktbar, och då är det ju skitbra att rida på ett centerhackamore. Jättebra. Verkligen. Jag kan typ inte påverka henne ett skit.

 

Så jag började rida halter, ryggningar osv. Och ja, det funkar EN övergång efter, sedan är hon där igen. Att hon inte lyssnar för fem öre. Hon bara kör på som en jäkla pansarvagn.

 

Jag provade typ allt. Att bara låta henne vara, det går inte... hon kör upp huvve, ner med ryggen och så springer hon. Svarar inte på en halvhalt, ännu värre när det ska saktas av. Lägger sitt huvud i hacket och därmed i mina armar. Gullig tjej.

 

Kom in på en grusväg och tänkte mig att hon skulle få jobba av sig lite, kanske att det skulle funka att hon fick springa av sig i trav/galopp? Hon fick köra galoppfattningar. Eftersom hon inte lyssnar när jag har kontakt med henne i tyglarna, så fick hon gå på långa tyglar och fatta galopp därifrån. Sedan stod jag i lättsits och lät henne vara. Men liksom, hur bra känns det när hon galopperar med huvve rakt upp och tokspänd rygg? Känns ju inge bra alls. Försökte påverka genom att rida tempoväxlingar, men nja. Det funkade väl inte sådär superbra med tanke på att hästätande fåglar lurade runt varje hörna.

 

Körde två vändor alltså fyra sträckor i galopp, men hästen blev nog bara värre och värre. La in halter, ryggningar. Då protesterar hon med att stegra för hon blir frustrerad. Och avsaktningar fanns liksom inte på kartan?! Jag blev snortokig. Fick ta i med ren styrka för att make a point. Fast någon poäng landade inte hos henne iallafall.

 

På slutet tog jag en vända alltså två sträckor i trav, och så tänkte jag, men häng då.. Häng i armarna på mig. Så jag gav henne ett enormt stöd, och en stadig ram. Ja visst, då kan vi svinga ryggen minsann och hitta lite takt och svikt i bakbena. Men, jag fick kramp i mina armar. Skönt? Och hur skönt är det då för hästen, om jag får kramp i mina armar, hur känns det i hennes nosrygg då? Iallafall, jag fortsatte rida så de två sträckorna, med enormt stöd och en jäkla fyrkantig ram. Hon rörde ju ryggen då, och slappnade av lite i kroppen.

 

Men vad är bäst? Det är ju pest eller kolera. När jag kom hem så såg jag att hon var alldeles röd i huden under där hackamoret hade suttit. Ja, det känns ju bra att jag framkallat rodnad av att ha ridit med för stort stöd. Men det förstår man ju nästan med tanke på hur mina armar kändes.

Så, jag har andats lite nu och analyserat klart. Tänkt på hur jag ska göra, för hon är ju inte alls ridbar på uteritter just nu, men samtidigt vägrar jag att utesluta dom.

 

Men, jag kommer rida ut, men mest klättring osv. så hon får jobba automatiskt utan att jag behöver lägga mig i. Sen kommer hon få springa bäst fan hon vill, så får jag stå ut. Jag får sakta av då det behövs, typ för att undvika att bli överkörd och dyligt. Men i övrigt får hon fria tyglar, för jag orkar verkligen inte bråka. Det kommer ingenting gott ur det, för hon går verkligen inte att påverka. Men jag säger det igen, uteritterna är verkligen piss just nu. Dom är inte roliga för mig, och inte för hästen. För även om hon får fria tyglar är det inte kul för henne, för hon är ju så jävla rädd så det finns inte. Hon går ju inte ens fram i trav elr galopp för det är något livshotande bakom varje buske. Tvärnit i galopp är inte ovanligt just nu....   Tänk att hon blir såhär varje vår. Och jag blir lika jäkla irriterad.