minfux

Idag blev det dressyr i dimman och mörkret för mig och B. Jag tände ju såklart lamporna, men ändå. ;-) Började med att skritta fram på travbanan, och gick i funderingar om jag skulle börja med att jobba henne där, för att det går bättre där. Men då tänkte jag, varför går det bättre där? Jo för jag rider antagligen bättre där. Så jag ska rida henne lika bra i paddocken helt enkelt.

 

Så gick jag upp dit och började skrittjobba. Och från början så red jag 2m innanför spåret och såg till att jag hade henne med mig, så att hon inte vinglade på och hade sig. Och jag var noga med att hon var eftergiven både för inner och ytterskänkel. När hon inte var det, så ställde jag henne utåt och red henne utifrån och in. Om hon var sträv i yttersidan. Och blev hon stram i innersidan så la jag en volt med innerställning som fokus. Förut har jag inte haft samma insikt, i hur viktigt det är. Eller snarare, hur jag ska göra. Hur jag ska gå tillväga. Men nu så har jag ju kommit på det, och kommit på hur otroligt noggrann jag måste vara. Och inte bara prova ge en hjälp, och så konstatera att det inte gick. Utan nu ger jag en hjälp, och kräver att den ska gå igenom innan jag gör något annat.

 

Sedan travade vi lite övergångar, och med fokus på bibehållen takt, rundhet och låga form. Även efter avsaktning till skritt. Jag fick ofta påminna henne om yttersidan genom att rida henne utåtställd. När hon släpper är hon som en dröm!! Går att påverka med minimala hjälper. Och sådan här skritt som hon hade detta pass, från början till slut, det har hon aldrig haft på en ridbana såhär. Och en insikt jag fick var att, när tänker innersida/yttersida, och att hon ska svara där, så hamnar hon automatiskt i en taktmässig skritt där hon går att påverka. Istället för att jag ska börja bromsa och be henne vänta så mkt, så kom det liksom automatiskt.

 

Sedan la jag in tempoväxlingar i trav, och det tyckte hon var jobbigt. Jag kräver oxå nu att hon ska bära sig, inte springa på sådär friskt som i början då jag satte igång henne. Utan nu får hon bära sig mer, vilket gör henne trött lite fortare. Men hon gjorde sitt bästa, och det var där ett tag där jag kunde påverka henne riktigt trevligt i tempoväxlingarna. Fantastisk känsla! Provade skänkelvikning undan vänster skänkel, och jag bara satt och gapade! Sådant flyt har vi aldrig haft i en skänkelvikning. Takt, flyt, form, allt.... det satt! Provade en undan höger skänkel men där var det besvärligare.

Körde lite galopp med samma tänk. Kände mig tvungen att börja i vänster eftersom jag har enklare där, och jag behövde få in galoppkänslan. Idag fick hon sätta sig lite på röva i galoppen oxå, inte bara dundra fram liksom. Och jag bibehöll tänket om att rida henne utifrån och in, och så fort hon inte tog ytterhjälpen så ställde jag utåt och flyttade framdelen längs voltspåret. Ja, det var sjukt effektivt och hon vart vansinnigt fin.

Sedan skulle jag göra samma i höger galopp, och ja..Jag satt bara och log! WOW! Fick samma kvalité på högern som hon har i vänstergaloppen. Jösses!! Av att jag rider och formar henne ordentligt. Den känslan har jag hittat till förr, men den har varit sällsynt. Nu jäklar. Nu har jag kommit på något. :-D Nu händer det grejer!