minfux

På söndagen var hon svälld i hela benet då jag tog av bandaget. Höll på att analysera hit och dit. Var det för att vi slutat med metacamet på fredagen? Var det för att jag bandagerat om och lyckats få in skit i såret? Men sedan slog det mig att det nog var så att jag lindat för försiktigt motför vad veterinären gjorde. Så jag lindade hårdare, och dagen efter var benet mer normalt. :-)


Första promenaderna var som vanligt mysiga på bortavägen då hon slappnar av och vi bara går och myser. På hemvägen blir hon spänd som en fiolsträng och ska ha koll på ALLT, och jag får bromsa henne konstant. Men, i fredags fick vi sällskap på promenaden av R och Q som skulle powerwalka. B som är så pigg tänkte jag, det blir inga problem för oss att ta täten. Men hon hängde knappt med lilla B! Jag blev väldigt förvånad då hon gick och lunkade bakom mig. Jaja, det är väl för att vi har sällskap då antog jag.

Dagen efter provade jag att göra samma sak, fast vi var själva, dvs jag tog täten och gick på i ett friskt tempo. Och hon är precis likadan som dagen innan! Helt sjukt. :-D Vare sig det var bortaväg eller hemväg gick hon precis lika lugnt bakom mig och lunkade lågt med huvudet. Och nu har det gått fyra dagar och hon fortsätter briljera. Hon går med nästan sträckt grimskaft på hemväg, jag får alltså nästan släpa henne. ;-) Så jag NJUTER! Äntligen är det roligt att gå promenader med min räserräka. Hon behövde någon som tog täten från start helt enkelt. Ja, det har ju bara gått 7 år liksom, bättre sent än aldrig att komma på en sådan grej.