minfux

Igår bar det då iväg till Njurunda för tävling, med väldigt låga förhoppningar med tanke på senaste dagarnas ridpass. Och på gången när jag stod och knoppade så trodde jag hennes hjärta skulle hoppa ur, för det bultade så hårt så att det hördes och syntes, pga nånting hon var rädd för. Ja, ni hör ju. ;-) Inte så lovande.

 

Jag började rida fram inför LB:3an, och jag blev förvånad för hästen var fin! Hon var avspänd och ganska lätt att få eftergiven i skritten, och vidare i traven kändes hon trevlig. Ja, det kändes bra helt enkelt. Red ett tag i trav där med lösgörande, lite övergångar och en hel del skänkelvikningar som även dom kändes mkt bra. Galopperade fram, och även där kändes hon rätt fin. Hade lite svårt att stretcha ut överlinjen i höger varv, men gick helt okej. Vänster varv gick kanon.

 

Sedan gick jag ut i collectingring och red lite, och ja, hon var lite spänd där och tittig. Läskigt att gå förbi bokstäver osv. Och hon var inte riktigt med på noterna. Men jag red på tills det kändes okej. Sen kom jag in på banan och där var det tydligen ännu läskigare, speciellt ena långsidan. När vi red en volt mot den långsidan osv. så gjorde hon motstånd och var rädd den lilla mesen. ;-)

 

Så hur gick programridningen då? Jo, jag hade en rätt bra känsla iallafall. Det kändes bra, hon gjorde sitt bästa och jag mitt. Hon var spänd, det var hon verkligen, hon tittade och hon hade lite fuffens för sig. Hon tog endast två av fyra galoppfattningar på hjälpen, de andra två blev försenade. Pga att hon var så spänd då. Hon kändes även väldigt laddad, så jag fick liksom verkligen känna av när jag kunde inverka och när jag fick förbli passiv. Mellangångarterna kändes ganska dåliga, för jag kunde inte kräma på alls.

Men, jag var absolut nöjd när jag kom ut därifrån. :-) Vi landade på 62,nånting%. Så helt okej med tanke på den ritten. :-)

 

Sedan inför nästa start så skrittade jag 10 min och sen red jag aktivt i ca 15 min innan min tur. Jag red igenom lite förvänd, som inte kändes bra. Hon kändes ostadig och svag i den. Sedan red jag lite avsaktning till skritt, från galopp, och det gick helt okej. Det gäller dock att jag har henne på bakdelen innan. Hon blev väldigt laddad av att jag tränade på denna biten. Så hon bara sprang i traven sen, och varje kortsida ville hon gena i det kommande hörnet för hon förväntade sig galopp. Suck. ;-)

Så in på banan, och här var hon lika spänd som i första programmet. Och ännu mer laddad! Alltså så sjukt laddad. Och i varje hörn fick jag ta trängande tygeltag för att hon desperat försöker gena och gå på dubbla spår för att hon förväntar sig en galoppfattning vid närmsta bokstav. Och det är både två mellantraver och två skänkelvikningar innan galoppen här, så jag kunde inte alls rida som jag ville när jag skulle gå in på medellinjen eftersom hon var SÅ redo för galopp. Så jag fick mest vara passiv och känna av läget, ta det pö om pö hur mycket jag kunde lägga om skänkeln osv.

Skänkelvikningarna kändes helt okej, men bakdelen hamnade före undan höger skänkel. Skritten var fin! Hallelulja. Hon börjar äntligen hitta tillbaka till avspänning i skritten. Mer finns att önska, men det är på god väg.

Galopprogrammet, ja... Hon var inte riktigt med om jag säger så, laddad och i sin egna värld. Så jag fick vara övertydlig med vart vi skulle. Sen den förvända kändes fortf. inte bra, hon kändes svag och blev därför trippig. Fina övergångar dock. Sedan vänster galopp direkt från kortsidan, och så mellangaloppen på långsidan, här blev det katastrof. Hon blev överlycklig som fick brassa på lite, att jag fick inte tillbaka henne! Hon brukar lyssna jättebra här när jag för sätet ber henne att komma tillbaka, men nu gjorde hon inte det. Hon brassade vidare! Så jag fick ta tag i henne precis innan hörnet och så hela svängen in mot den förvända, herregud. :o Och hon kändes så känslig i det tillfället när jag slappnade av i armarna igen, för hon var liksom lite frustrerad där, så återigen fick jag bli passiv men ändå hålla igång den förvända.

 

Ja, sista galoppen var helt okej. Men hon föll isär i längningen. Och uppridningen var hon ojämn i, för hon ville springa, och jag bad henne lugna sig, och då blev det för mkt. Så fick rida på famåt igen då. Så lite av och på liksom. ;-)

Men även efter denna ritt var jag nöjd. Jag var lite less på mig själv som tog trängande tygeltagen där och även när jag blev tvungen att ta tag i henne efter mellangaloppen. Men hade jag inte gjort det hade hon ju sprungit än...

Iallafall så blev det personbästa i LA på 63,4% JÄTTEKUL! :-) Och vi fick massa beröm av de som var där, dom tyckte det såg kanon ut. Och det är ju så, att våran lägsta nivå har blivit ganska bra. Det är inte lika illa som det känns nu. Vi slutade på en tredje placering och fick en gul rosett. Grymt kul! :D