minfux

I onsdags skrittade jag och Bella ut på en skogstur på ca 1 timme. Bella var supermysig och rätt lugn. :-) Vi tog en sväng som jag inte kom ihåg vart man kom fram, och när jag tillslut kom fram så att jag kände igen mig så var det bakom en tomt. Och senast så red jag över kalhygget, men det var så himla dåligt underlag att jag inte ville göra om det, så jag valde att skritta på infarten till huset, för att komma ut till vägen. Jag har inte riktigt lärt mig alla vägar så tänkte att en gång är en gång.

 

Så efter en bit så hör jag någon skrika aggressivt, och jag vänder huvudet och ser en man gå mot "lägdan" alltså inte mot mig och Bellie. Och det låter verkligen som att han ropar på en hund som rymt, typ "Nu jävlar kommer du tillbaka!!!" "Kom hit!!!!" Ja, jag var helt säker på att han inte skrek på mig iallafall. Tills efter en stund när jag hör "ryttarn!!" "ryttarn!!".. Jag ba eh.... shit? Okej? Han har ropat på mig hela tiden... Och eftersom jag aldrig skulle prata med en människa som tilltalar mig på det sättet så valde jag att när jag och B kom ut till vägen, att trava ifrån mannen. Hahahaha. Jösses. Och då vart han riktigt förbannad och skrek diverse svordomar.. Men liksom, ja, jag har hajat vinkeln.. Du vill inte ha mig på din tomt nå mer. Got it!

 

Jag fortsätter trava Bella uppför backen och tänker "Shit, så arg som han var så kommer han ta bilen efter mig.." Och precis när jag travat uppför backen och ska svänga in bort från vägen, så kommer han och frun i full fart med oskrapad framruta och ropar "Hallåå!!" Hahaha. Asså jag höll på att dö. Då var det ju bara såklart att stanna. Och mannen for ut ur bilen och gick fram till B. Och då såg jag ju att han lät ju bra mkt värre än vad han egentligen var. Först tog han tag i tyglarna och höll i dom?! Jag sa åt honom att släppa för jag klarar det bra själv.. Och det lyssnade han på som tur var. Frun sa att mannen blev så upprörd att jag travade ifrån honom, men jag förklarade att för det första trodde jag inte det var till mig han ropade (till en början), och för det andra så skulle jag aldrig stanna för någon som tilltalar mig på det sättet. Det verkade hon förstå. Och jag sa att självklart rider jag inte över er tomt igen, jag valde att göra det som en engångsföreteelse då jag inte känner till skogarna. Så, det var liksom inget mer med det. Men hela grejen är så sjuk tycker jag.