minfux

Idag var Bellabus först ut på tur. Vi tog en sväng på grusvägarna, och hon var superfin! Hade verkligen ryggen med sig idag. I början var hon lite seg i bakbenen, men det ordnade till sig. Red en del skritt, och så lite jogging. Superfin!! :-)

Sedan var det Heavenlys tur. Och maken till tjurigare häst har jag aldrig stött på. Idag var en sådan dag.. Hon blir helt inkörd på vad HON tkr, och det är nästan omöjligt att bryta. Grejen var att jag gick in med en lika tjurig inställning mot henne idag och tyckte att nu ska du faktiskt göra HALT, punkt slut. Men, det vet jag ju så väl att det inte funkar på henne.. Hon blir ju sju resor värre om man rider med minsta "jävlar anamma".

Idag funkade inte halter elr halvhalter övht. Efter ett tag provade jag istället sidvärts, där hon brukar protestera. Men icke, där flöt det på minsann. Jag blev ganska paff. Red skänkelvikning på böjt spår utan problem, så det var superkul! Men halterna? Nix, dom fick jag ge upp med.

 

Red sen ut på ängen och galopperade lite smått, och det gick väl ganska okej. Hon rullade på i ett bra tempo, men någon rygg eller bakben såg jag inte skymten av. Sedan gick vi tillbaka till travbanan och skrittjobbet.

Beslöt mig då för att verkligen fokusera på tempoväxlingar, där hon blir tvungen att minska för mitt säte. Där är hennes stora problem, hon vill inte lyssna på sätet. Så jag satte mig i en bra position, mjuknade i händerna och så drev jag henne fram med sätet samtidigt som jag bestämde takten i skritten, som skulle vara lugnare än den hon valde. Och det vart ramaskri, det var fruktansvärt tyckte H. Hon skruvade sig, vände sig, försökte springa iväg rakt fram. Men jag bara hade mjuka händer som jag höll framåt, och så fortsätter jag bara rida en tydlig skritt-takt med röva. Och tillslut minsann släppte det, och hon vart superfin! Hon gick att länga superfint, och ta tillbaka till lugnare steg med mer vilan på steget, bara med hjälp av sätet. Ibland gjorde hon till och med halt för att hon blev så uppmärksam på mina säteshjälper.

Så det var ju ett stort framsteg. Men ja, tjurskallig som få är hon allt den lilla bruna. :-) Nästa ridpass blir med pelhambettet för att se om jag lättare får igenom det jag vill då. Annars får det bli hackamoret igen, för när hon är på sånthär humör när hon bara biter tag i bettet och går sin väg, så blir det sådan hård kontakt. Då känns det bättre med bettlöst när hon är inne i en sån period.