minfux

Jag är så full i känslor nu. När jag tar ett beslut så inser jag oftast att shit, varför har jag inte gjort detta tidigare? Nu känns det precis så. För varje gång jag tänker på det, för varje dag som går så känner jag bara.... varför har jag låtit mig behandlas på detta vis? Det är inte förrän jag tagit besluten som jag låter dom sanna känslorna bubbla upp till ytan och komma upp på bordet. Det är då jag inser. Hur fasen har jag kunnat låta mig manipuleras på detta vis, så länge? Jag har ju alltid stått upp för vad jag tycker och vad som är rätt. Försökt få det bra för alla. Men när jag hela tiden målas ut som "problemet", så undrar man ju tillslut, är det mig det är fel på? Fast jag VET att så inte är fallet. Och nu menar jag såklart inte att jag är felfri. Men nej, jag är inte problemet. Problemet är när man är ett stort jäkla ego som bara ser till sitt egna, som bara ser till sitt eget bästa. Problemet är när man har tunnelseende och när man går över lik för att få som som man vill. När man är villig att manipulera alla omkring sig för att nå sitt mål.

 

Känslan när man försöker konfrontera någon och det enda man hör är suck och stön, samtidigt som personen försöker att vrida och vända på ALLT du säger, för att få det till DITT fel. Och nej, jag har inte på mig offerkoftan nu, jag bara häver ur mig bilden av det som skapats efter att ha pågått under en lång tid. Efter en lång tid så blir man tillslut lite hjärntvättad av en sån här person, vare sig man vill eller inte. Eller hjärntvättad är väl ett stark ord, lite missvisande oxå. Men man blir dränerad på energi. Man blir påverkad. Man lägger energin på saker man inte vill. Bara genom att vistas med en speciell person kan göra mig så matt, så matt. Att behöva höra allt skitsnack om andra. Att veta att när jag vänder ryggen till så är det mig det pratas om. Den stora bristen på sympati, den stora bristen på att kunna sätta sig in i en annans människas perspektiv. Alla har inte samma förutsättningar. Alla vill inte samma sak. Att ständigt bli förfrågad varför man gör si, eller så. Och kommer man med förslag och önskemål tar det tvärstopp. Om det inte är en i pakten som frågar förstås, då kan man tänja på alla regler. Man kan till och med skapa egna regler, ta egna beslut, fast man inte har rätten till det.

 

En del har varit kloka och lämnat för längesen. Men jag har stått ut, jag har kämpat. Men inte för min egen skull. Men nu är det dags att tänka på mig. Och det är snart över, och det kunde inte kännas bättre. Men frustrationen över att jag aldrig kommer att bli förstådd över hur jag tänker och känner, den måste jag försöka att släppa. För det är inte i mig problemet sitter.

 

Jag har exploderat, och det är så skönt.