minfux

Idag blev det ett dressyrpass för fröken Bus. Från början skrittjobbade jag en del, och fokuserade på att rida mycket med säte och mindre med handen. Hon svarade väldigt bra, och blev fin.

 

Sedan kändes hon ba oengagerad, så då fick jag börja aktivera henne ordentligt med övergångar, ryggning, mellantrav osv. Verkligen rida henne framåt så bjudningen kommer fram. Då blev hon rätt så fin.

 

Sedan jobbade jag i nedsittning med övergångar mellan trav och galopp, samt att hitta en bra trav efter galoppen, och red även lite förvänd galopp. Hon var väldigt fin i detta arbete, men hon släppte liksom bettet...? Men kroppen var superbra.

 

Sedan när vi skulle skritta hem så kändes hon lite halt, och det gjorde hon senast oxå. Men denna gång var det tydligt några steg. Sen ingenting typ. Så jag ledde henne hem. Provade trava oxå men hon ser kalasfräsch ut.

 

Jag och Bella har ju haft 9 år tillsammans, och hunnit vara med om en hel del.. Och vi har en historia med just detta. Hälta i skritt efter ridpass på volt. Det som hittades då var en inflammation i slemsäcken, så först trodde man att det var svaret. Men det blev inge bättre när inflammationen behandlades, och då upptäcktes att hon hade High Heel på vänster fram. Alla ridproblem stämde överrens med detta oxå.

 

Så hon fortsatte vara halt efter ridpass på volt i ca 1 år framåt, ENDAST i skritt. Jag red hopplektioner på detta vis. Det kan ju låta helt galet i vissa öron, men ni har inte hela historien och jag orkar liksom inte skriva ut hela min veterinärs och mina resonemang här. Iallafall.. sedan försvann detta, och det har inte kommit tillbaka.

 

Det som var min egen spekulation varför det kom just då, och inte tidigare om hon nu haft High Heel hela livet, var att vi hade precis då hittat nytt ridsätt som innebar att Bella var tvungen att använda vänster fram korrekt (som hon har svårt för) vilket hon inte behövt göra innan, och att hon nu använde nya muskler och att jag kom åt henne på ett sätt hon inte var van. Hon var van att ha ett försvar mot att slippa använda vänster fram korrekt, och när det släppte så kom denna "hälta". Det var iaf min teori.

 

Man skulle kunna säga att det är på samma sätt nu. Vi har hittat ny ridning sedan i mars, och hon får lov att jobba runt med vänster fram som hon har väldigt svårt med, då jag kommit på hur jag ska få henne till det arbetet. Så, jag känner mig inte dödsorolig. Faktiskt. Jag som förr fick panik för lite och ingenting och besökte kliniken för minsta lilla. Men, jag tror jag får gå med vändande post om jag kommer in och säger att hon är halt efter träningspass i skritt, och bara en stund.. Jag har liksom ingenting att visa upp.

 

Så jag kommer rida på som vanligt, och är det något så lär det visa sig. Jag känner efter helt enkelt.