minfux

Igår red jag ut på Bellabus i 1 tim och 20 min. Hon brunstar så in i norden just nu, och är alldeles full i vårkänslor. Man ser liksom redan på gången att hon har vitögat framme och har span på allt som låter och syns.. Så jag tänkte ja, detta blir som det blir.. Men hon var fin! Väldigt fin bitvis. Löste det väldigt bra. Skrittade först ut upp i skogen en

sväng, och sedan tillbaka. Sedan joggade vi genom byn med fokus på att hon skulle ta förhållningarna, och hon svarade väldigt bra. La in några övergångar också. Sedan när hon kändes bra så la jag in mellantrav så att hon fick sträcka ut sig genom hela kroppen. Hon kändes väldigt trevlig i det arbetet.

 

Sen mina vänner, kom jag på den briljanta idén att träna på att ge lång tygel och länga skritten, och sedan upptagning därifrån till skritt på kort tygel. Det är ett problem vi alltid haft, att när man tar tygeln börjar hon att streta och ja.. kommer ur balans. Så varför tränar vi aldrig på det!? Jag fick liksom en aha-upplevelse av mig själv igår. Det gick ju superbra när vi tränade på detta, och det är klart det aldrig blir bättre om vi inte tränar även på såna saker.

 

Och sedan kom jag på att, när hon börjar streta så hamnar hon i min hand, och då börjar jag att jucka med sätet för att få henne att ta längre kliv genom kroppen, och så börjar hon trippa på, och skjuta ut en bog här och en rumpa där, och jag ger tusen olika hjälper.. och det blir kaos. Så jag kom på att det funkar om jag bara är enkel.. sitt rakt upp och ner och vänta på henne. Jag ska inte haka på hennes tåg och börja jucka mig fram, utan jag sitter kvar och väntar, och vips så var hon med mig. Snabbare och snabbare. Superbra jobb.

 

Sedan gick vi till rakbanan och galoppjobbade lite, att hon skulle ta halvhalterna, och vänta. Och det gick helt okej. Och emellanåt i skritten, så använde jag dehär tänket ovan att inte haka på hennes stress-tåg, utan bara vänta in henne. Och det gick så bra. :-) Visst tar det tid, hon blir ju laddad, men detta funkade riktigt bra.