minfux

Jag uppdaterar nästan varje dag på instagram: minfux, och mer sällan här. Nästan aldrig. Men ibland känner jag för att skriva lite och nu är ett sådant tillfälle.

 

Jag och Bella fortsätter med träningen i art2ride-anda. Det är verkligen det bästa som hänt oss! Att jag råkade klicka in på dendär länken en dag, och blev totalt såld på hela innehållet. Vilken skillnad det har blivit på många plan. Framförallt hur jag ser på träning av hästar numera. Eftersom man lär sig väldigt mycket om hästens fysik och biomekanik så ser jag allt så himla mycket mer logiskt nu. Hur en häst ska röra sig för att utvecklas optimalt. Och det är så enkelt att se om hästen jobbar rätt eller fel. 

 

 

På ett sätt är det "jobbigt" eller vad jag ska säga, för överallt ser jag dessa hästar som tränas fel. Och ja, jag säger fel, för det är fysiskt omöjligt för en häst att arbeta korrekt när den rids på det sättet hästarna rids på idag. Aldrig nånsin har jag haft så svårt att hitta en vettig blogg, ett instagramkonto eller en fb-sida att inspireras av hästmässigt. Det är så sjukt, för spolar jag tillbaka tiden strax över 4 månader, så tycker jag att dessa hästar går trevligt, att det ser mjukt och fint ut och jag ser inget fel i att hästarna rids bakom lod (för man tänker att det är ju tillfälligt tills den orkar bära sig ordentligt). Men nu.. alltså det gör nästan ont i mig att se. Jag får liksom scrolla förbi, fortsätta inspirera och lära ut det som jag lärt mig, och hoppas att så många som möjligt blir intresserade.

 

Vi fortsätter att jobba på med stretchen. Det blir varierande men ofta blir det work-in-hand innan longering och ridning. Det blir rätt mycket jobb från marken, för hon orkar inte bära mig länge i den låga formen i traven. Så vi jobbar upp styrkan på linan så får hon travjobba där. Hon blir allt mer stadig och kommunikativ. Sedan är det en berg-och-dal-bane-häst jag äger, så en del dagar/perioder är ju helt hemsk, då fungerar ingenting. 

 

 

Det allra bästa med art2ride är samspelet mellan mig och Bella. Inga mer fighter, inga mer dragkamper, ingen mer frustration för att hästen går emot, blir tung i bettet, stressar i munnen, blir spänd i ryggen, vägrar sakta av osv. Inga mer kamper. DET är det bästa! Man gör allt i samförstånd med varandra och hon är så himla glad i detta jobb. Hon är inte sur eller grinig, typ nånsin längre. Hon är så harmonisk när hon får jobba såhär. Hon får hitta sin egen balans och bärighet utan att jag stör henne i munnen. Så fort man börjar störa hästen i munnen, och man ska böja/bända, ställa och ha sig utan att hästen är genom ryggen, så stoppar man allt flöde av den goda energin som ska gå genom bakhovarna som en båge ner vidare till nosen. 

 

Jag älskar att jag har lyckats att inspirera en del människor redan till att börja. Det är folk som skriver till mig och frågar hur dom ska börja, dom frågar om tips och råd osv. Och jag har faktiskt några instagramkonton att följa nu där dom har börjat med art2ride. Så himla roligt!