minfux

Besviken?

Fast att bli besviken och att bli arg på den är ju olika. Man kan ju bli besviken på situtationen kanske, håller med om att man inte ska "skylla" på hästen. Men jag kan bli besviken på situationen för att det inte gick som jag tänkt mig osv..

Beror helt på situationen. Är det som i Linns fall som du antagligen syftar på då jag såg din kommentar, förstår jag henne helt. Jag skulle också bli jävligt besviken/ledsen om man häst helt plötsligt fick "återfall" av ovanor som man tränat så hårt att bli av med. Dock betyder ju inte det att man hatar hästen, bara att man blir ledsen.

Alla kan bli besvikna på någonting, dock är det ju mer sannolikt att folk syftar på själva situationen är själva hästen; t.ex. att ett ridpass gått sämre än man tänkt sig. Då kan man ställa sig frågan: var det jag som gjorde något fel? Och utgå därifrån.

I Linns situation verkar det inte finnas något större fel hon gör, faktiskt. För det finns inte så mycket att misslyckas med när man ska lyfta hästens framhov och kratsa den när hästen istället lägger sig ner.

Håller med dig, det är inte hästens fel om det går snett. Antingen har den bara en dålig dag eller har ont. Snarare borde ryttaren/ägaren bli besviken på sig själv som inte lyckades läsa hästen tillräckligt. ordentligt den gången.

Såklart man får bli besviken!

Det är alltid okej att känna en sak, det är mänskligt att vara besviken. Man kan inte rå för sina känslor, man får acceptera att man känner något.



Förstår inte hur man kan anse att en känsla är fel.



Det som är fel är när man tar ut sin besvikelse över hästen och beter sig orättvist mot den, det är inte okej. Det är handlingar som kan vara rätt eller fel, sånt går att moralisera över. Men att sätta etiketter på vad som är rätt och fel att känna är lite underligt faktiskt.



Jag är emellanåt besviken på min häst, har jag förväntat mig att en sak ska gå bra och det blir motsatsen så kan jag bli besviken. Det är fel att skylla på hästen, men det är okej att känna sig besviken då den.

usch håller helt med... blir asförbannad varje gång jag läser folks blloggar o dom ba skyller på hästen att den va dålig o dum osv, vi ska fan va glada att vi får rida på dem över huvud taget, då kan man inte bli besviken när den gör fel osv?

Men det är väl klart att hästar tänker att idag ska jag jävlas med matte när de vaknar på morgonen!!! :O :O NOOOOT!!!!



Jag håller helt och hållet med dig - en häst styrs av instinkter och av kroppsspråk. Mao - går det inte bra är det alltid människan i situationen som skapat det hela. 1+1=2! Det är ju ingen pojk/flickvän man skaffat sig, Daaahhh ;) (trött Jossan idag = lååååg nivå på skrivandet (a) )<- ps, jag menar mig ;)

riktigt bra inlägg!

Bra inlägg , men ajg håller lite med Camilla :)

Jag håller med dig. För mig när det går dåligt med min W så blir jag besviken på mig själv. Det oftast vi människor som är orsaken till att det uppstår missförstånd mellan häst och människa. Hästar är aldrig avsiktligt elaka. Om hästen uppför sig på ett konsigt sätt är det alltid att det finns brister i kommunikationen. I Linns fall verkar hon göra rätt, samt mycket för att träna med hennes häst. Jag tror mer på att han är en häst som behöver mycket stimulans samt att han har sina egna idéer. Jag lever efter "mottot" vi är människor, vi är inteligenta och är "över" hästen. Med det menar jag endast att vi är smarta nog att se över hästens "dumheter", eftersom det beror på bristande kommunikation. Därför ska vi människor vara inteligenta nog att se över detta och arbeta ur problemet istället för att skrika/straffa hästen (så är dock inte fallet för Linn, vill bara påpeka det så det inte blir missförstånd). Det jag vill komma fram till är att ja, vi är människor som har känslor som ibland tar överhand. T.ex. När man känner sig besviken på sin häst. Men jag tycker det är fel då det i grund och botten inte är hästens fel (långt inlägg, förlåt!).

(min kommentar ovan som inte vart någon kommentar)



Hur som håller med dig delvis, man kan som sagt alltid bli besviken på situationen (blir jag rätt ofta, men då på mig själv att jag inte gör rätt). Men som sagt skulle ALDRIG ta ut det över hästen, eftersom den inte gjort något fel. Oftast sitter det i ryttaren! (eller nästan alltid).



Nu vet inte jag vilket inlägg du har läst om detta, och hur den personen skrev, men detta är min åsikt! (:

håller med dej. sen att dom anser att det är hästens fel om den river om vi tar hoppning som exempel. det är aldrig hästens fel utan rytttaren. hästarna gör ju bara som vi säger åt dom

Jag håller med dig ang att en häst kan inte jävlas eller dumma sig med flit, en häst är bara en häst.

O andra sidan är människan bara en människa och som en annan här ovan nämnde så kan man inte rå för sina känslor, de bara pluppar upp vare sig man vill eller inte, att sedan handla efter känslor var en annan femma..

Bra där, kan bara hålla med!! :)

Bra där, kan bara hålla med!! :)

Jag blir alltid så lycklig av att läsa din blogg. Du är så oerhört vettig att jag nästan inte vet vart jag ska ta vägen haha! Om det bara fanns fler som tänkte som dig skulle dagens hästar må så himla mycket bättre.



Håller verkligen med dig! Det är ALDRIG hästens fel. Det är vi som fostrar och lär dem. Det är vi som ska lära oss plocka fram det bästa ur den. Hästen är trots allt precis som människan; Lat av naturen. Så presterar hästen inte på tävlingar är knappast dens fel. Då är det vi som inte lyckats göra det tillräckligt rolig för dem. Vi ska göra så att hästen tycker att det är lika kul att visa upp sig för människor och på banan, som den gör inför andra hästar.

Klart man kan bli besviken, man är ju inte mer än människa. Så länge man tar nya tag igen efteråt. Tycker jag, det är ju inte precis som att hästen blir ledsen. Men det är ju min personliga tanke :-) sen kan man ju tolka "besviken" på olika sätt kanske.

Bra skrivet!

Förstår precis hur du känner. Klart man kan bli besviken, men det grundar sig inte i hästen, utan oftast hur man framför saker för att den ska förstå vad vi vill att dem ska göra. Klart jag blir besviken när min häst inte kliver på transporten som den ska utan står där och vägrar som en sur liten ponny, men oftast så handlar det om signalerna mellan människa och häst, jag ändrar något litet i mina signaler för att han ska gå in och vips så står han där och vi är påväg. Eller så är det möjligtvis så att han faktiskt tjurar och inte vill gå in för han vet att det är tråkigt. Men då gör vi något annat en stund, berömmer när han tagit ett steg upp på rampen så att han känner att oj, detta kanske var värt det. Det mesta ligger helt och hållet hos oss själva och inte hos hästen.

några ord som har följt mig genom hela livet är "Hästen är oförmögen till att motarbeta sin ryttare med flit"

Fler borde tänka så innan de rycker & sliter i munnen på sina stackars hästar.